I morse åt jag en rätt vanlig grötfrukost, men kostade på mig att ägna lite tid till att skala och riva ett äpple ovanpå.
Sedan hade jag köpt skivad kalkon också, och: jisses! vad den här morgonen kändes ovanligt härlig.
När sedan den ljuvliga sexåringen vaknade och tyckte att "Det här var en jättegod gröt, mamma!" fastän det var samma havregrynsgröt som vanligt, ja då blev jag extra glad.
Sedan fick jag läsa om Queen Kammebornias härliga fruktfrukost och fick ny inspiration till någon annan dag!
Det är inte alltid lätt att tillgodose barnets önskningar och idéer om föda. Särskilt inte när han är trött och hungrig - vilket han ju alltid är efter skolan.
För någon vecka sedan försökte jag blidka honom med att förvandla soppresten från dagen innan till slajmsoppa med hjälp av lite grön karamellfärg. Borde ha blivit succé med tanke på hans slajm-vurm, men nej. Han blev bara ännu argare.
Inte åt han något heller. Suck.
Ny bok: Stickat från kust och strand
5 dagar sedan
3 kommentarer:
ibland hjälper det inte vad man gör:)
fast rivet äpple på gröt är gott:)
...jag färgade potatismoset blått en gång och kallade det för smurfmos.
Det var INGEN hit kan jag säga... :-)
Heidi - Nä, så är det. Ibland har di små bestämt sig för att säga NEJ. Och rivet äpple på gröten tycker han itne heller om. ;-)
Queenoflight - Haha! Smurfmos! Det ska jag också testa!
Skicka en kommentar