Crap-kräpp

Alltså, vad har hänt med dagens kräppapper!? Jag har tydliga minnen av hur man kunde dra med fingrarna så att det blev volanger. Men det går inte med det usla papper jag köpte på min pysselbutik.

Suck.

Hur ska jag kunna påskpyssla nu?

Ska det vara så?

Nu har jag varit julsnäll alldeles för länge:


Det går en sirlig trend i västvärlden, vare sig det handlar om inredning, bloggande, tidningar eller bok-layout så har det blivit makalöst populärt att använda typsnitt i en personligt, handskriven stil - som är snudd på omöjligt att läsa.

Och det kan ju vara charmigt.
Om människor väljer att skriva Carpe diem på sin hallvägg i en oläslig stil lägger jag mig inte i. Men när jag förväntas köpa böcker eller magasin där jag inte ser vad det står i rubrikerna, då blir jag lite irriterad.

Jo, det är sirligt och vackert. Men är det oläsligt så är det. Jag blir bara frustrerad när jag ska försöka tolka om det är ett gement L eller ett D.
När form och funktion krockar så bör man överväga vad som är viktigast, och handlar det om information så måste jag framhålla funktionen.

Så. Nu vet ni det.


Nä, typsnittet här ovanför är sannerligen inte det värsta, men det enda jag hittade på min dator som var snirkligt nog för att illustrera mitt gnäll.

Dan före dan före ... jobbaredan?

Det är dan före dan före dan före dopparedan och jag har ägnat halva söndagkvällen åt att jobba. Skittrist, om du frågar mig.
Det är sannerligen inte det jag vill göra i dag.
Jag vill slå in paket, klä vår nyplockade julgran, sätta upp julbonader, sticka på julklappshalsduken och kanske sy ett vackert men enkelt lapptäcke i färger och mönster jag kom på i dag när jag såg ett tokdyrt på nätet.
Men istället sitter jag och försöker garantera att jag ska kunna vara ledig i mellandagarna. För i morgon jobbar jag och på tisdag jobbar jag.

Saker jag inte förstår på nätet:

* Varför det är så många inredningsbloggare som har så sjukt fula bloggar. Jag trodde att intresset för fin form gick igen på fler plan än bara kring ljusstakar och gardiner.

* Hur tänker Blocket-annonsörer när de inte sätter ut pris på varan utan vill ha in bud och säljer till högstbjudande. Hur länge pågår "auktionen"? När får man veta att man vunnit? Vill jag ge mig in i spännande auktioner så säljer jag på Tradera. Juh!

* Människor på Facebook som inte drar sig för att basunera ut de mest privata saker till alla och envar. Praktiskt, visst. Men när fejsbookaren som jag här kallar för "Bettan" dag efter dag konstaterar i sin status att "Bettan är död", "Bettan har slut på glädjeämnen i livet", "Bettan är mer död än levande", "Bettan is no more" så tycker jag nog att det ställs aningens för höga krav på den utvidgade vänkrets som finns på FB. Rop på hjälp, visst. Men ropar man på vargen varje eller varannan dag så kan man nog inte vänta sig mängder med support i längden. FB är en lättsam mötesplats, inte ett ställe där man ska ragga upp hobbyterapeuter.

* Varifrån får gnälliga bloggare luft? Alltså de som inte har vett att skriva puttrigt om loppisfyndade grytlappar och sega renoveringar utan istället hoppar på andra medmänniskor för att de inte passar in i den snäva internet-mallen. Vi kan kalla dem för "agata" eftersom de heter så...


Jamendåså. Då har jag gnällt klart för idag.

Frisörproblem

Jag har ett frisör-problem.
Varje gång jag klipper mig blir jag missnöjd. Inte med frisyren. Utan med frisören.

Antingen pratar de för mycket eller för litet. Eller så känns salongen som en fritidsgård med elever och praktikanter och deras kompisar och Radio Rix på hög volym.

Och oftast hänger mitt missnöje ihop med att jag inte känner mig tillräckligt prioriterad.
Det är ju jag som betalar deras verksamhet - är det då för mycket begärt att fokus ska vara på mig under 45 minuter. Inte på nya kunder, telefonen, korkade praktikanten ...
Nej, jag tycker inte det.

Sist blev jag nöjd med både frisyr och påprackat shampoo. Men frisören och en praktikant nöjde sig inte med att himla med ögonen mot en kund när hon gick ut genom dörren - de pratade också skit om en annan praktikant när den gått på lunch.

Så oproffsigt! Dit går jag inte igen.
Istället fortsätter jag mitt livslånga letande efter den optimala frisören.


Och firar arbetarnas dag med att gräva lite i trädgården och skänker en tanke till de arbetare som skapaded Sverige en gång i tiden. Och som verkligen inte hade förmånen att leva så bra att det stora problemet var frisörer...