Årets gran

Även i år har vi haft en gran hemma. För typ 20 år sedan hade vi plastgranar utan att skämmas, och de hängde nog med i fem-tio år. Men numer skulle jag inte kunna tänka mig en gran utan doft, så det blir givetvis en levande gran. Under de senaste åren har våra granar sett lite olika ut, men vi har aldrig testat kungsgran. De varker ser eller luktar tillräckligt äkta för min smak.

I år passade jag på att köpa gran en vardag när jag vabbade med en hängig son. Så för en gångs skulle fick jag inspektera och välja granar i dagsljus. Och fick då också se den vackra ladugården som är byggd i slaggstenar från en gammal masugn. Väldigt vackert i skimrande blågrönt.

Och granen blev perfekt. Det ryms ingen jättegran hos oss, så jag siktade in mig på den kortaste och tanigaste. Ett vanligt misstag vi gjort genom åren är att underskatta granens verkliga längd, så hemma måste den kapas på både höjden och bredden. Så blev det inte i år.

Hemma plockade jag fram alla vackra, antika pumlor och valde ut några. Alla får inte plats, dessvärre.
Några är ärvda, men de allra flesta har jag hittat på loppisar under åren. Och jag älskar dem varmt!