Årets gran

Även i år har vi haft en gran hemma. För typ 20 år sedan hade vi plastgranar utan att skämmas, och de hängde nog med i fem-tio år. Men numer skulle jag inte kunna tänka mig en gran utan doft, så det blir givetvis en levande gran. Under de senaste åren har våra granar sett lite olika ut, men vi har aldrig testat kungsgran. De varker ser eller luktar tillräckligt äkta för min smak.

I år passade jag på att köpa gran en vardag när jag vabbade med en hängig son. Så för en gångs skulle fick jag inspektera och välja granar i dagsljus. Och fick då också se den vackra ladugården som är byggd i slaggstenar från en gammal masugn. Väldigt vackert i skimrande blågrönt.

Och granen blev perfekt. Det ryms ingen jättegran hos oss, så jag siktade in mig på den kortaste och tanigaste. Ett vanligt misstag vi gjort genom åren är att underskatta granens verkliga längd, så hemma måste den kapas på både höjden och bredden. Så blev det inte i år.

Hemma plockade jag fram alla vackra, antika pumlor och valde ut några. Alla får inte plats, dessvärre.
Några är ärvda, men de allra flesta har jag hittat på loppisar under åren. Och jag älskar dem varmt!

More pumlor is da skit!

I år har det gått överstyr alldeles. Jag älskar verkligen vackra pumlor. Less is bara less. More is da shit!
Det har inte bara blivit en hemgjord krans med återvunna pumlor, det blev två. En hänger fint på vår svartmålade badrumsdörr.  

Den andra hänger över öppna spisen. Tillsammans med ett gäng vackra pumlor som hänger fritt i sytråd från taket. 

 

Och årets loppisfynd, den vita plastgranen, har fått flytta in i hallen på övervåningen. Där har ett gäng kulört plastkulor funnit sin plats. Och som ljusslinga har jag använt ett draperi med lysande stjärnor som vi köpte på Ikea för flera år sedan, för alla andra ljusslingor vi ägde var gröna.

Den ordinarie granen står i vardagsrummet och har också fyllts med allt möjligt vackert. Många, många loppisfyndade pumlor och smällkarameller, men också en del ärvt och hemmagjort.
I år blev det inget glitter, och det är nog bara bra. Då ser man allt vackert mycket bättre!

 God Danföredan!

Ge mig mer jul

Jo, det var alldeles nödvändigt. De här sju små fina pumlorna i äkta plast med små bokmärkesänglar inuti behövde bli mina.

Det går inte att ifrågasätta.

Det gör däremot köpet av en vit plastjulgran på 180 centimeter...

Vackert och totalt överflödigt

Vet inte riktigt om årets gran alls behöver vara en gran med barr och sånt. Med tanke på hur många pumlor och dekorationer vi äger så kommer man nog inte se ett enda barr ändå. Vi skulle kunna förenkla proceduren och återanvända samma granskelett år efter år. Eller kanske återgå till att använda plastgran igen ... Eller, nä. Det är inte aktuellt.

Och nu äger vi ytterligare ett gäng gamla fina pumlor... Jag blir så oerhört lycklig när jag hittar såna här på loppis.. Och jag blir alltid lika förvånad över att ingen har lagt vantarna på dem tidigare under dagen, för jag kommer ju inte loss förrän vid fem när jag slutar jobba.

Men de låg där, i en stor korg med gräsliga storpack från någon billighetsaffär och annat nyproducerat. 40 kronor för allt det här vackra - kan du förstå!?

Juligt och fint

Kort och effektiv loppisrunda. Fina, små pumlor i glas. Så klart.

 Och en finfin julbonad av Jerry Roupe.

Pumlorna får stanna. Julbonaden ligger redan på Tradera. Så kanske jag får råd att köpa julklappar i år också.

Snart är det jul!

Kanske är det inte mer julsaker jag behöver, det medges. Och i synnerhet inte mer pumlor till granen. Men de här lockar mig som små godisar.

För 149 kronor får man ett hundrapack minipumlor i varierande färg hos Lagerhaus.

Ååhh...

Men jag är ståndaktig och säger nej till konsumtion i år!

Gammalt pynt

Sånt här gillar jag! Att springa in på Kupan och hitta ett gäng gamla smällkarameller i lugna färger.
Med fina dekaler frampå.
Sen får man går runt och fantisera om vad det är som skakar inuti...

 

De passar så fint till mina gamla pumlor i varierande storlek och färg.

Nu har vi ljus

Granen är klädd. Jag körde på med nästan alla vintagepumlor jag kunde hitta i samlingarna (vilket visade sig vara fler än jag mindes), och sonen hade särskilt ansvar för de i plast.

Hans insats var gedigen och uppenbarligen var hans motto "På jul ska ingen pumla behöva vara ensam", så de trängdes samman på grenarna längst ner - gärna tre och tre tillsammans.

Fint och Disney-aktigt.

Häromdagen pysslade jag ihop några smällkarameller. Jag försökte involvera fyraåringen, men han tyckte att det var roligare att knyckla ihop silkespappret och tejpa kors och tvärs, så hans alster diskvalificerade sig från upphängning. Det där med julpyssel överlåter jag med varm hand till hans framtida förskolepedagoger. Till nästa jul går han på dagis - då får han träna på det.

Mer jul!

Tänk, vad lätt det är att tro att man klätt granen klart. Så man plockar ihop och dricker lite glögg och betraktar sitt verk, som ändå är lite klent.

Och så några dagar efter jul så hittar man en till låda, med alla de julgransprydnader som man glömt bort att man fått efter sin farmor. Och så blir granen ännu tyngre i grenarna, eftersom principen i år lyder: allt vintage ska upp.

Nä, minimalism är inte min starkaste gren...

Julbroderier på nätet

Min farmor broderade hela sitt liv. Både fritt och räknade korsstygn. Hon älskade Clara Waever och köpte ofta på sig nya mönster när hon var i Köpenhamn.

I flera år broderade hon, med små korsstygn, såna här fina julbroderier som kunde köpas genom ICA-kuriren. De formgavs av Inga Palmgren och såldes mellan 1957 och år 2000 – ett nytt motiv varje år

Fast min farmor beställde inte något mönster, utan tog själv ut de små korsstygnen genom att titta på tidningens säljbild.

Hur många hon gjorde är oklart. Många gav hon bort, och några använde hon själv. Jag har turen att ha fått några efter henne, och de tillhör det absoluta måstena till jul när jag numera har ett eget hem att dekorera.

På Textilarkivet i Sollefteå finns en charmig samling. Och omdömesgillt nog finns alla 44 tavlorna utlagda till påseende på nätet – eftersom det inte är varje dag man tar sig förbi Sollefteå...


Uppdatering:
Och Anna tipsar om att alla mönster finns till salu hos Hemslöjden i Skåne. För den som vill brodera själv, alltså.

Julen kom sent i år

Julen är visserligen över snart, och på flera bloggar läser jag att julgrejerna plockas ner nu.
Vaf... Jag har ju inte ens hunnit få upp allt än.

Mina gamla julkrubbefigurer kommer från farmor. När jag var barn gjorde hon värsta julkrubbelandskapet (Betlehem?) på ett bord med prydnadsgräs och en spegel som fick fungera som sjö. Och förutom de här figurerna petade hon in allehanda konstiga figurer.
Själv nöjer jag mig med att låta jesusbarnet och hans posse bo i en glaskupa. Lite mer stajlish än den bruna plastkrubban som börjar bli både sliten och skev.

Julfint - också!

Nä, så där stökigt kan jag ju inte lämna min blogg någon längre stund. Så här ser det också ut i mitt hem. Den rödvita vimpeln är nysydd, och väggorden har inte funnits så särskilt länge.
Ljushållarna har jag ärvt och kristyrjesus pysslade jag ihop förra julen. Den rosa pumlan är ärvd, de andra loppisfynd. Den söta grisen har 17 kamrater och stod i många år i mina farföräldrars glasveranda.