Sätt färg på livet

Fick tips om en webplats där man med automatik kan kolorera gamla svartvita foton. Det betyder alltså inte att det här är de autentiska färgerna, men de känns som om de skulle kunna passa rätt bra i tiden.

Min farfar står längst till höger tillsammans med lillebror Bertil, mamma och pappa. Några år senare, 1924, var farfars mamma Ida död i cancer och de två pojkarna hade flyttat över 100 mil till sin moster i Kiruna. Där växte de upp.

Min make var ju rasande söt en gång i tiden, tillsammans med storebrorsan.

Söt som en karamell var nog mormor Rakel med lillebrorsan Albert.

Men rarast är nog min mamma ändå. Med hårspänne, små glasögon på sniskan och en snedknäppt blus. Om jag känner min mormor rätt blev den nog nedklippt till mattrasor när den var urväxt och utnött.


Webplatsen då? Jo, den hittar du här: https://colourise.sg/

Rart och orart

Det fina med att gå på loppis är att man blir påmind om så mycket.

Som när det här rara lilla klädesplagget, ett så kallat livstycke i hård bomull, hängde på en galge för 15 kronor. Och jag tittade närmare på det och såg att det på insidan hade stämplats Sundsvalls barnavårdsnämnd.

Då svindlar det lite, för det här har ju inte burits av vilket lyckligt barn som helst. Barnavårdsnämnder omhändertog barn som for illa eller som inte passade in eller sköt till med bidrag till familjer som inte klarade sig själva.
I Nationalencyklopedin hittar jag följande fakta:

Barnavårdsnämnder fanns från 1902 till 1982. Kommunerna gjordes då skyldiga att ingripa i fall där barn for illa eller där barn och ungdomar gjort sig skyldiga till brott, skolk, tiggeri. Lagstiftarna tänkte sig att problem med barn och ungdomar skulle förebyggas genom fostran (behandling). Barnavårdsnämnderna fick också rätt och skyldighet att tvångsomhänderta barn. I samband med lagens tillkomst fick också kommuner och landsting skyldigheter att inrätta institutioner som barnhem och skyddshem. Enligt 1926 års barnavårdslagstiftning gjordes barnavårdsnämnderna obligatoriska och kommunerna blev skyldiga att inrätta sådana nämnder.

Senare försvann barnavårdsnämnderna till förmån för Socialnämnder med lite bredare ansvarsområden. Och livstyckena är sedan länge passé, men kanske bars de in på 60-talet när strumpbyxorna konkurrerade ut de kliiga strumporna som häktades fast med strumpeband på de små knapparna på sidorna.

Och de barn som en gång använt det här livsrycket är nu förhoppningsvis vuxna och hela människor.

Bröderna liljeros 1947

Gick igenom en av alla högar här hemma med magasin, böcker, papper och loppisfynd. Och där låg en välbevarad katalog från Aktiebolaget Bröderna Liljeros Borås från 1947.
En fantastisk djupdykning i efterkrigstidens utbud av mode, hemmaprylar, husgeråd och hantverk. Allt från broderisatser till hundpiska och leksaker finns med.

Har googlar lite men inte hittat så mycket, men jag får känslan av att detta var en katalog främst för gårdfarihandlare och butiksinnehavare mer än för privatpersoner.

Fast efter att ha rådfrågat min erfarna mamma så vet jag nu att dylika kataloger kunde finnas här och var i byarna, som hos a Ingrid isi Häggs. 

Dit gick kvinnorna i den norrbottniska lilla bondbyn - som jag härstammar från - och kollade in om det fanns något som behövdes till hem och familj. Och om man inte hade tid att avbryta jobbet på gården för att gå iväg och bläddra i en katalog och kanske få en kopp kaffe - som förmodligen var min arbetssamma och fromma mormors inställning - så kunde man få låna hem katalogen. Och sedan lades en gemensam beställning för då kunde man säkert spara in lite porto.

Fint skick! Med exempel på ett rätt vanligt men stiligt mode. Snygga skor!

Roligt att se sk Frurockar! Har aldrig hört det namnet förut.

På loppisar är ju de här broscher återkommande, åtminstone de översta raderna. Och jag skulle inte säga nej till en av de fina maskotbroscherna längst ner.

I katalogen marknadsförs även det nya "revolutionerande" Nylonet i både tandborstar och kammar. 

Och hur kul är det inte att få en inblick i det där livet som aldrig avhandlas i veckotidningarna från den tiden. Livbanden var något nytt för mig. 

Bubbliga resårbaddräkter i siden verkar ha varit högsta mode.

Och de fina hattarna var det lite ordning med. Visst kan man saknar hattar idag?

Folkdräktscravings

Jag håller på att jobba upp ett gravt folkdräktsberoende. Jag håller koll på Tradera, jag bevakar på Blocket, jag letar information på nätet ...

Jag har också en påse med hemvävt ylletyg till en egen folkdräkt som min mormor vävt för 30 år sedan. Tanken är alltså att jag ska sy den själv. Det har inte blivit av på 30 år, så oddsen talar inte direkt för att det ska bli av de närmaste åren, men vad vet man ... (Om jag hade tyckt att just den dräkten var jättefin så kanske jag skulle lägga ner min själ i arbetet, men i ärlighetens namn är jag inte så förtjust i 1912 år folkdräkt från Kalix älvdal...)

Men nu har jag gjort loppisfynd.

För 186 kronor fick den här följa med hem.
Kjol och livstycke är i samma gröna tyg med ränder i rött, svart och vitt. Delarna är dessutom hopsydda.

Livet är fodrat med linnetyg och dräkten är nog lite blekt.

Hakor och hyskor fram, men också band att knyta med. 

Om jag fick på mig den skulle jag använda den, men den är rätt flera storlekar för liten ...

 Det vita bomullsförklädet har smala blåa ränder och ett vävt, fastsytt band att knyta med.

Och här har jag adderat en fin pälskrage som jag hittade på loppis i vintras. Fint, va? Man ska inte hålla så hårt på gamla dräkttraditioner, tycker jag.  

Och så har jag utökat biblioteket med några böcker om folkdräkter, men jag hittar inte den här. Någon som har en kompetent gissning?

Jag vill också vara Agneta!

Hittade två av min barndoms hopprep mikronfoner på loppis i går.

Ett långt och ett kort låg och bara väntade på att trigga igång mina barndomsminnen. Och det korta är sannerligen inte gjort för vuxna, upptäckte jag i morse när jag skulle visa sonen hur man gör.

Inte minns jag några turer med långhopprepet heller, fastän vi hoppade och hoppade. Svingade och gungade och dubbelhoppade och allt vad de där turerna nu innehöll. Någon som minns mer?

Och som mikrofon fungerade de sådär när jag var barn på 70-talet.
Alla ville alltid vara Agneta, men eftersom min kompis Anna-Karin var både blond och två år äldre medan jag var rödhårig och lite yngre så kan ni ju gissa utgången. Alltid, alltid Frida. Då hjälpte det inte att mikrofonsladden var polkagrisrandigt röd och vit och handtaget mintigt grönt.

Fast jag sjöng bättre än min kompis. Sådeså.

Farmor och farfar och bilder

Jag har en fin samling foton från gamla släktingar. Planen är att någon gång lyckas få ihop en fotobok med foton och släktforskningsmaterial. Kanske kortare texter om gångna tider och annat som är spännande att läsa om sina rötter. Jag skulle gärna släktforska själv, men känner att tiden inte riktigt finns där nu.

Men bilderna finns kvar och en del är finare än andra.

Som till exempel det som föreställer min fina farmor i rutig klänning och de margareteflätor hon bar länge. Och vars tjusiga cykel fortfarande finns kvar. Nu är det min mamma som rullar fram på de tjocka ballongdäcken. Fast utan margareteflätor ...

Och farfar som växte upp i ett bageri. Därifrån har jag fått ett vackert, mintgrönt skåp som förr innehållit burkar med småkakor.

En gång i tiden var de små och hade föräldrar som månade om dem på olika sätt.
Nu finns ingen av dem längre kvar. Men fotona finns.

Min farfar tog den här bilden under 30-talet på sin mormor och morfar. Häftigt! Både att de finns på bild och att han hade kamera redan då.

Stackars mig

Jag har feber och är hängig för fjärde dagen och tycker ruggigt synd om mig själv.
Det var ju så mycket jag skulle hinna med den här långhelgen. Dessutom oroar jag mig för att jag inte hinner bli frisk till i morgon, för jag har inte tid att vara sjuk från jobbet.
Resten av familjen tog sig en fridag på stan med "handböjaje" och Nalle Puh-film på bio

Jag ligger i sängen och försöker läsa mellan sovvarven. 

Bland allt som stod på att-göra-listan var att scanna in gamla foton. Som det här på min farfar från någon utlandsresa på 60-talet. De var bra på att resa, min farmor och farfar. Och på att anvnda kameran.

Och jag måste hitta på något att göra med deras fina foton. När jag nu ska hinna det.

Med tiden förändras smaken och råden

1947 kom den här boken ut. Modernisera och reparera var säkert viktigt, men en hel del har ändrats i synen på vad som är modernt.

Här förordas exempelvis lamelldörrar eftersom så kallade Fyllningsdörrar (som vi i dagligt tal kallar spegeldörrar numera) så lätt slår sig.

Och när det gäller golv är rekommendationen entydig. Furugolv är bättre än parkett i barnfamiljer, men bör fernissas. Linoleumgolv fungerar annars på de flesta ställen.
"I sovrum, där golven så gott som dagligen tvättas eller torkas med våt trasa, är det sålunda lämpligast med linoleumolv". Jag kan bara konstatera att synen på städning förändrats en del ;-)

Synen på belysning är också förändrad:
"I köket kan man med fördel utnyttja de moderna lysämnesrören, som ge ett kraftigt, bländfritt ljus och äro förhållandevis billiga i drift."

Och på vackra saker:
"Snickarglädjen passar inte vår tids sinne för saklighet." Eller det här exemplet på illdåd: "Invändigt, för att slippa ifrån en ful pärlspånt, försågs entréhallen och trappan med panel av kryssfanér ljust laserad i varmt gråbrunt."

Här rekommenderas även asfalt som beläggning på väggar och golv i badrum, och det tror jag att väldigt få gör i dag...

Perspektiv

Årets första dag får jag lite tillfälle att rensa i vårt kombinerade förvaring-, bibliotek- och syrum. Igen. Det finns mycket att gå igenom och försöka samla på rätt ställe. För att få överblick och kontroll över innehållet.
I en låda hittade jag några träpussel från min barndom.

Det väcker vaga minnen till liv, men framför allt plockar jag fram det till mitt livs nykomna kärlek - sonen - som ständigt tar nya steg när det gäller att lära sig ord och språk.

Så här på årets första dag ger pusslet också perspektiv åt tillvaron. Det känns som om det var nyss jag använde det. Men i sanningens namn är det nog 35 år sedan.
Jag har snart bott 20 år i den stad där jag bor nu, en bra bit från min uppväxtstad. Vad hinner inte hända på 20 år? Och hur nyss var det inte som jag flyttade hit?

2011 är också året då jag fyller 40 år. Om ytterligare 20 år - då fyller jag 60 år... Obegripligt. Vad kommer inte hinna hända på de kommande åren? Vem är jag då? Vad kommer jag göra? Vad gör mitt barn om 20 år? Och fram för allt - kommer jag ha hunnit rensa upp i syrummets röra till dess?

Misslyckat rån

Nå, hur gick det då? Blev det några rullrån efter farmors recept?
Jo, det blev det. Eller ... kanske inte rullrån, men åtminstone kakor på smeten. (Jag använde receptet som heter Rullrånsrecept. Nästa gång testar jag något annat.)

Mitt fina rånjärn från Näfvequarn fick verkligen jobba, men det hjälpte inte. Oavsett temperatur på platta, längd på gräddningen, mängd av smet så såg det ut så här varje gång:

Varje rånförsök fick skrapas ner på en tallrik, och det smälta fettet rann över häll och rånjärn.

Efter ett tiotal försök gav jag upp. För den här gången. Det blev en assiett full med kaksmulor som smakade utmärkt på honungsfil till efterrätt.

Och smeten som var kvar klickade jag ut på bakplåtspapper och gräddade som de var i en 12-15 minuter.  Smakar bra, men några riktiga rullrån blev det ju inte.

Rån av sentimentala skäl

När julen kommer blir jag mer än lovligt sentimental och traditionell. Då ska släktrecepten fram och bakas.

Efter min farmor har jag ärvt ett gäng receptböcker. Det är urklipp och handskrivna recept om vartannat. Roligast är det med recepten med tydlig bakgrund, som "Ingeborgs mors kumminskorpor" eller de där farmor (eller hennes mamma) gjort små noteringar i kanten. "Goda!" eller kanske ett årtal "1942".

Något som slår mig när jag läser är alla dessa varianter på samma saker som återkommer. Hur många varianter på mandelmusslor kan man egentligen behöva? Eller rullrån? 
Uppenbarligen många eftersom det fanns ett gäng av båda delarna.

Och det förstår jag. Både mandelmusslor och rullrån är goda bakverk.


Särskilt rullrån.
De senaste åren verkar rånjärn ha legat stadigt på 150 konor på loppis. De finns nytillverkade också. Då kostar de 700 spänn.
Och vill man vara lite modernare finns det numer elektriska rånjärn för en femhundring.
Jag har ett gammalt som jag fått av min mamma. En inte alltför vild gissning är att det är ett loppisfynd...
Sen har jag alltid trott att rullrån är de hoprullade och go'rån är de platta, mer spelkortsliknande. Men det verkar inte vara så.


Men åter till farmors receptsamling. Här kommer en lång rad recept på rullrån och go'rån som fanns i hennes pärmar och böcker:

Det första receptet är uppenbarligen rätt gammalt eftersom allt mäts i kaffekoppar. Det gillar jag.
I övrigt är det intressant att notera hur recepten skiljer sig åt för något som nog ofta tolkas som samma goda kaka.
Dessvärre har jag ingen aning om vilket recept som farmor brukade använda.

Evas rån
1 kkp kallt vatten
1/2 kkp smält smör
1/2 kkp grädde (sur)
2 kkp vetemjöl
1 kkp strösocker

Rullrånsrecept
18-20 st
125 g mjukt margarin
1 dl socker
1 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
Rör margarinet pösigt tillsammans med sockret. Vispa upp ägget och blanda i. Rör sist i mjölet.
Värm rånjärnet och lägg i en dessertsked av smeten. Grädda ca 1 1/2 minuter på var sida och rulla ihop rånen medan de ännu är varma.

Rån
1 liter mjölk
2 äggulor
2 tsk socker
2 tsk vaniljsocker
75 gr smält smör
Vispa samman alla ingredienserna och vispa i så mycket mjöl att smeten lägger sig som ringar på ytan. Låt den stå en stund och svälla. Värm järnet och smörj det med smör. Häll på smet och grädda. Rulla rånen genast de är färdiga.

Rullrån
20 st
3 ägg
2 1/2 dl florsocker
1 1/2 dl vetemjöl, drygt
1 tsk stött kardemumma eller vaniljsocker
4-5 msk vatten
Vispa ägg och florsocker pösigt. Blanda ner resterande ingredienser. Häll smeten tunt i rånjärn, grädda 1-1 1/2 minuter på var sida.
Pensla med smält fett mellan varje gång.
Forma rånen medan de ännu är varma.

Norrländska rullrån
2 stora ägg
1 1/2dl socker
4 msk vetemjöl
Vispa ägg och socker ljus och pösig. Blanda i mjölet. Klicka ut smeten på mjölad plåt eller bakpapper. Grädda i svag värme. Rullas när de är varma.

Goda rullrån
45 st
2 1/2 hg smör
3 dl strösocker
7 dl vetemjöl
5 ägg
1 tsk malen kardemumma
Rör ägg och socker vitt och pösigt. Tillsätt äggen, ett i sänder och rör smeten jämn. Blanda mjöl och kardemumma och rör ner i smeten.
Värm rånjärnet ovanpå spisen. Pensla gärna med smält smör.
Lägg lite smet i järnet och tryck ihop det försiktigt. Grädda rånen ca 1/2 minut på var sida. Lyft ur dem med stekspade och rulla ihop rånet medan det ännu är varmt.

Haparanda-Majs go'rån
35 st
3 dl mjöl
1 1/2 dl vatten
1 1/2 dl mjölk
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl smält avsvalnat smör
2 välfyllda tsk vaniljsocker
Häll mjölet i en skål. Vispa i vatten och mjölk till en slät smet. Blanda i socker, smör och vaniljsocker. Rulla ihop med hjälp av pinne eller penna.

Sveas go'rån
30 st
2 ägg
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl vetemjöl
3 msk kallt vatten
150 g smält, avsvalnat smör
1 tsk vaniljsocker
Vispa ägg och socker poröst. landa ner mjölsorterna och rör ner tillsammans med smör, vatten och vaniljsocker.
Pensla järnet med smält smör. bred ut en klick av smeten och grädda rånen ca 1 1/2 minut på varje sida.

Jämtlands go'rån
40-50 st
300 g smör
1 äggula
1 dl grädde
1 dl socker
1 msk vatten
7-8 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornssalt
en nypa kardemumma
Degen bör vara fast och den görs med fördel en dag i förväg.
Rör matfettet vitt och pösigt. Vispa äggulan och tillsätt den med grädde, socker och vatten samt mjölet blandat med hjorthornssaltet och kardemumman.
Arbeta ihop allt till en fast deg. Kavla ut den tunt och sporra ut dem med samma mått som rånjärnet efter exempelvis en pappersmall.


Nä, tänk om jag skulle leta reda på mitt rånjärn och köra igång...


Har ni tur kommer jag leverera ett epos om mandelmusslor också någon gång...

Minnen ur skåp och lådor

Jag har tidigare berättat att jag ärvt väldigt mycket efter min farmor och farfar.
Som den här söta, lilla boken som heter Förgätmigej. Den är ursprungligen från min farmors mamma, och hon har skrivit upp släkt och vänner som dött på olika datum. Strax intill finns en tröstande bibelvers.
Sen tog min farmor över sysselsättningen, och hon bland annat skrivit in sin mammas födelse- och dödsdag.

Lite svindlande och samtidigt lite sorgligt att de flesta faktiskt är bortglömda, trots bokens namn ...



I en annan låda hittar jag min farfars anteckningsböcker. Han arbetade som sekreterare och kunde stenografera, och sålunda är alla hans anteckningar och almanackor stenograferade.

Tråkigt, för jag hade gärna förstått vad de handlar om. Är det dagböcker, inköpslistor eller viktiga hemlisar? Vi kommer nog aldrig få veta.

Pyssel från förr

1960 påskpysslade Ria Wägner med svenska slöjdföreningen. SVT play bjuder på en nio minuter lång smakbit där dåtidens kulturpersonligheter som Stig Lindberg, Lena Larsson och Kerstin Lokrantz dyker upp med sina kreativa alster.

Kul tidsdokument vars produktion kanske inte skulle släppas igenom till sändning i dag...

Daterade tips till tonåringar

Den ömma modern hade med sig en fin present när hon hälsade på – boken Vi tonåringar av Olga Golbaek från 1954.

Och här fick tonåringarna, som knappt var uppfunna 1954, lära sig allt möjligt matnyttigt. Som att det i utlandet uppfunnits något på vetenskaplig väg som kallades "peeling" som skulle hjälpa mot helårsfräknar, som av någon anledning inte var så tjusigt på 50-talet. Om man inte vill badda dem med kärnmjöl och citronsaft, alltså.

Nu är det en del år sedan jag var tonåring, men jag tror banne mig inte att jag hade blivit särskilt hjälpt av den här boken. Snarare tvärtom. Ohjälpt och begränsad, på 60 sidor med ärtiga illustrationer.

Som att man till blå, grå och gröna ögon använder grå ögonskugga. Bruna och svarta ögon ska ha brun ögonskugga. Punkt.

Och som om inte det räcker så får 50-talets tonåring veta, på frågan "hur vet jag om min byst är normal?" svaret: Stå med profilen mot spegeln och håll händerna bakom huvudet. Om bysten nu sitter fritt utan den minsta hängande tendens så kan man nästan alltid vara säker på att bysten är normal.
Hahaha!
Eller bara sorgligt. Stackars alla tonåringar som så raskt dömdes ut med onormal byst.

Å andra sidan vet jag inte om instruktionerna är bättre nuförtiden. Kanske bara mer subtila.

Trots allt är det skönt att utvecklingen går framåt.
Och roligt att jag har ett tidsdokument i min bokhylla.

Julbroderier på nätet

Min farmor broderade hela sitt liv. Både fritt och räknade korsstygn. Hon älskade Clara Waever och köpte ofta på sig nya mönster när hon var i Köpenhamn.

I flera år broderade hon, med små korsstygn, såna här fina julbroderier som kunde köpas genom ICA-kuriren. De formgavs av Inga Palmgren och såldes mellan 1957 och år 2000 – ett nytt motiv varje år

Fast min farmor beställde inte något mönster, utan tog själv ut de små korsstygnen genom att titta på tidningens säljbild.

Hur många hon gjorde är oklart. Många gav hon bort, och några använde hon själv. Jag har turen att ha fått några efter henne, och de tillhör det absoluta måstena till jul när jag numera har ett eget hem att dekorera.

På Textilarkivet i Sollefteå finns en charmig samling. Och omdömesgillt nog finns alla 44 tavlorna utlagda till påseende på nätet – eftersom det inte är varje dag man tar sig förbi Sollefteå...


Uppdatering:
Och Anna tipsar om att alla mönster finns till salu hos Hemslöjden i Skåne. För den som vill brodera själv, alltså.

Osympatiska fynd

I min farmors hem fanns den här näsduken kvar. Från ett OS, uppenbarligen, men vilket? Och är det alls lönt att spara en sån här liten tygbit?

Tänkte jag, och tittade nyfiket på de olika flaggorna. Och insåg att den här kanske är från Berlin 1936. För varken före eller efter har väl hakkors varit särskilt intressanta?
Och tittar man ännu noggrannare hittar man ett gäng flaggor för olika Storbrittaniska kolonier som väl inte heller levde särskilt mycket längre än 30-40-talet?
Flaggkunskap har aldrig varit min påse, så jag överlämnar gärna spekulerandet till er andra.

Over and out.

(Jag behöver väl inte ens påpeka det ohyggligt osympatiska med nationalsocialism och hakkors och sånt elände. En sån här näsduk sparar jag enbart av kuriösa skäl och inte politiska.)

Ett tankespån

I somras hittade jag den här tio år gamla boken av Jonas Hasselrot på loppis. Bläddrade lite snabbt och konstaterade - som jag så ofta gör - att 40 kronor inte är särskilt mycket pengar. Alltså fick den följa med hem. Och det är jag glad över, för den är full av fakta, tillverkningsinstruktioner och kunskap om korgar.



Bland annat har jag fått lära mig att mitt blåmålade loppisfynd med diagonalflätade spån har en modell om kallas Frukorg eftersom den användes när fruarna gick och handlade.Och den rakflätade spånkorgen som jag fick för många år sedan av min mormor är av finsk modell och kallades ofta för Pärtkorg.Och börjar man se sig omkring i sitt liv och fundera på vad de förr hade tillgång till i vardagen för att bära matsäck i, plocka svamp i, förvara utsäde och kläder i eller sila enbärsdricka igenom, så inser man att det var begränsat. Plasten var inte uppfunnen. Tyg fanns inte heller i obegränsade mängder och måste vävas för hand sedan linet skördats eller fåren rakats.
Men rötter, näver, halm och spån fanns till hands och var gratis.


Kunskap är aldrig tung att bära.

Bra bok!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna

Min fina farmor är död. Efter ett långt, strävsamt liv gick hon bort i dag 92 år gammal. Drygt 20 år efter farfar, 31 år efter sin mamma och 72 år efter sin pappa.
Sorgligt, men är man 92 år och dement så får det räknas till tidens gång.
Äldst i en syskonskara som bestod (ska det ju vara!) av flera bröder fick hon ta ansvar. Särskilt som de tidigt blev faderslösa.
Farmors drömmar om sjuksköterskeskola gick i stöpet och hon fick börja jobba som kantor och i klädbutik. Kanske var det där hennes intresse för kläder väcktes.
Farmor och farfar träffades redan i början av 30-talet, men höll sedesamt på sig tills de gifte sig midsommarafton 1942.
I dag har jag kvar mina minnen av en parant, pianospelande farmor med hög integritet och många vackra saker, som hennes vackra brudklänning, som hon senare färgade kornblå och kortade av vid knäna för att kunna använda den på fest.
Nu har hon fått träffa farfar igen.