Dygnen är för korta och för få.

Oj, vad jag önskar att dagarna var längre. Dygnet har för få timmar, och jag är i ett skede i livet när all kraft går åt till familjen och vardagslivet. Jag går in i mitt syrum och brukar inte komma längre än till lite rensning och röjning. Kanske syr jag en necessär eller något litet. Jag som skulle vilja få saker gjorda, sömmar sydda och tankar tänkta. Jag skulle så gärna sy lite kläder till mig själv, men orkar inte ta tag i såna projekt alls.

Även stickandet ligger i dammig träda. Jag har några småsaker på gång. Gärna med enkel rätstickning utan mönster, som går att plocka med sig på bilresor i passagerarsätet eller framför tv:n. Men de stora projekten ligger stilla i sina påsar.

I stället har jag börjat brodera så smått. Det ovan är en del av ett större projekt som ska ges bort till en vän. Om det någon gång blir klart.
Till skillnad från stickning så har jag svårt för att brodera och se på tv samtidigt, så det tar sin lilla tid med näst intill improviserade broderier i form av blommor och färgprakt.

Arne och jag

I början av sommaren broderade jag. 

Motivet skissade jag upp på linnetyg för drygt tjugo år sedan, men sedan tog det stopp. Det gör det ibland för mig och mina kreativa projekt. Huvudet är alldeles för fullt av kul ideer som surrar runt likt en gigantisk bikupa, så inget blir klart. Det enda som händer är att jag samlar på mig mer material. Mer tyger, mönster, garner, nålar, redskap, varierande material. 

Oerhört frustrerande.

Men nu är den klar. Nästan. Det återstår en bandkantning.

Motivet är, som ju alla som var med på 90-talet kan se, Arne Ankas klassiska seriestripp med utropet "Skål kosmonauter".

Loppisfyndat svart moulinégarn, sybåge och linnetyg. Och mest efterstygn men även några langettsömmar vid ölskummet och lite plattsöm för att fylla. Originalbilden innehåller mycket mer svart, men det valde jag bort pga ville bli färdig någon gång.

Himla roligt och galet snabbjobbat. Konstigt, för jag har nog mest dragit mig för att påbörja det här projektet för att jag fått för mig att broderier tar sån tid att slutföra. 

Utsökta broderier

En snabb vända på loppis resulterade i att jag kom hem med några örngott. Och det är kanske inte vad vi behöver i skåpen, men när de kostar fem kronor och är så utsökt arbetade så går det inte att låta bli. 
Fattar du! Hålsöm, vitbroderi och vackert broderade monogram för fem kronor styck! Det kostar inte ens en synål nu för tiden! 

Knytbanden är handfållade.

Och den fina kastsömmen där fram- och bakstycket sytts ihop är ljuvlig! 

Nu ska jag koka dem innan jag - i avsaknad av mangel - ska stryka dem släta. 

Bra för inspirationen

Små, söta märkböcker kan jag inte lämna kvar på loppisar.

Den här innehöll dessutom lite allt möjligt, och inte bara bokstäver.

Min tyska är inte något att skryta om trots tre års studier på högstadiet (Förlåt, frau Forslund) men jag misstänker att Die Stickerin betyder Brodösen och inte Stickerskan. 

Ett gäng fina alfabet finns med, så kart, men också andra mönster och motiv. Kul! 

Drömduk!

Ojojoj, vilken fin duk jag hittade häromdagen.

För 30 kronor fick jag med mig en lång, fint broderad duk i bra skick. Enda felet är att handfållningen har släppt på två ställen och linnetyget har där repat upp sig. Men i övrigt: prima skick! Och väldigt glad och vacker!

 Rart motiv och klara färger.

Klart den fick följa med hem!

Jag loppar vidare

För tio kronor blev den lilla snickrade handarbetskorgen min.

Den gråa färgen och de vackra sniderierna avgjorde saken. På samma loppis fanns det två liknande, men de var inte lika välarbetade. Dessutom gillade jag tyget, men det passar kanske inte så bra ihop i stilen, så förmodligen blir det en ny påse. Det gula som syns är min återanvända gamla slöjdpåse från lågstadiet som fått liv som stickpåse. Monogrammet är så galet fult och klumpigt, gjort i tjockt bomullsgarn, så den kommer jag aldrig visa.

Vad som är i stickpåsen?

Tja, en oändligt långsam kofta i lila Limagarn som jag ägnat alldeles för lite tid och kärlek den här sommaren. Jag läser hellre, och här på höger sida kan du hitta en lista med alla lästa böcker under 2012.

Hett om öronen

Jag hittade en tehuva hemma hos min mamma.
Den har min farmors mor sytt och broderat en gång i tiden på tegelrött linnetyg.

Kurt blev glad över sin nya mössa.
Och jag blev lite ledsen över att jag aldrig använder tekanna. Nu måste jag hitta på ett nytt användningsområde - om inte Kurt får ha den kvar.

Julbroderier på nätet

Min farmor broderade hela sitt liv. Både fritt och räknade korsstygn. Hon älskade Clara Waever och köpte ofta på sig nya mönster när hon var i Köpenhamn.

I flera år broderade hon, med små korsstygn, såna här fina julbroderier som kunde köpas genom ICA-kuriren. De formgavs av Inga Palmgren och såldes mellan 1957 och år 2000 – ett nytt motiv varje år

Fast min farmor beställde inte något mönster, utan tog själv ut de små korsstygnen genom att titta på tidningens säljbild.

Hur många hon gjorde är oklart. Många gav hon bort, och några använde hon själv. Jag har turen att ha fått några efter henne, och de tillhör det absoluta måstena till jul när jag numera har ett eget hem att dekorera.

På Textilarkivet i Sollefteå finns en charmig samling. Och omdömesgillt nog finns alla 44 tavlorna utlagda till påseende på nätet – eftersom det inte är varje dag man tar sig förbi Sollefteå...


Uppdatering:
Och Anna tipsar om att alla mönster finns till salu hos Hemslöjden i Skåne. För den som vill brodera själv, alltså.