Arne och jag

I början av sommaren broderade jag. 

Motivet skissade jag upp på linnetyg för drygt tjugo år sedan, men sedan tog det stopp. Det gör det ibland för mig och mina kreativa projekt. Huvudet är alldeles för fullt av kul ideer som surrar runt likt en gigantisk bikupa, så inget blir klart. Det enda som händer är att jag samlar på mig mer material. Mer tyger, mönster, garner, nålar, redskap, varierande material. 

Oerhört frustrerande.

Men nu är den klar. Nästan. Det återstår en bandkantning.

Motivet är, som ju alla som var med på 90-talet kan se, Arne Ankas klassiska seriestripp med utropet "Skål kosmonauter".

Loppisfyndat svart moulinégarn, sybåge och linnetyg. Och mest efterstygn men även några langettsömmar vid ölskummet och lite plattsöm för att fylla. Originalbilden innehåller mycket mer svart, men det valde jag bort pga ville bli färdig någon gång.

Himla roligt och galet snabbjobbat. Konstigt, för jag har nog mest dragit mig för att påbörja det här projektet för att jag fått för mig att broderier tar sån tid att slutföra. 

Hej höst och hus på hjul

Det blev höst i år också. Med svampletande och vackra färger och pumpakarvande.

Men i år har jag verkligen försökt njuta av årstiden. Inte bara stressa igenom den på väg mot jul.

Helgen som gick blev jag stolt ägare till en gammal jaktkoja på hjul. Den ska i ett första skede agera förråd under vintern så att vi äntligen kan ta tag i en rumsrenovering som avstannat ... Eller, ärligt talat har den inte ens påbörjats eftersom vi saknar plats för att rymma allt som finns i det stora rummet nu. Gamla hus kan vara charmiga, men de kan också sakna torr och varm förvaring, som i vårt fall. 

Nu ska baracken bara dras hem för en grundlig storstädning så ska vi börja fylla lådor och ställa in för förvaring. Det ser jag fram emot! 

Ibland händer det grejer här hemma ...

Jag fick ett ryck. Förmodligen pre-pms-relaterat. Det är oftast då jag bli som mest aktiv och får saker gjorda.
Den här gången blev det en ommöblering i matrummet som ju sett likadant ut strukturmässigt sedan vi flyttade in i huset för 13 år sedan.

Nu fick vårt ärvda slagbord flytta ut mitt på golvet, kökssoffan hamnade under fönstret och det lilla datorbordet fick en ny placering under Sverigekartan.

Och från sovrummet flyttades den röda sammetsfåtöljen ner för att bli en fin läshörna. Sammetsfåtöljen som egentligen behöver åtgärdas på undersidan så att inte fjädrarna spretar åt alla håll, men eftersom det är ett kärt arvegods så vill vi bevara den med sin vackra färg och mjuka sammet.  

Det blev kanske lite trängre och nu blir det svårare för småknattar att springa runt, runt - men det är inte nödvändigtvis något dåligt. ;-)

Här drömmer jag om att hinna sitta och bläddra i någon bra bok...

Långsamt leder också någonstans

Ja, jag vet ju inte hur alla andra funkar, men min projektstrategi är så olinjär som något kan vara.

Jag har tusen saker på gång samtidigt och har massor "i pipen" utan att bli klar med något.

I dag huserar hantverkare i köket samtidigt som jag har ledig dag. Det innebär att jag håller mig i mitt syrum för att inte vara i vägen. Och där började jag rota i några lådor som jag glömt bort innehållet i.

Vilket inneburit att jag sytt klart toppen till en liten barnkvilt med stjärnor. Ingen aning om varför jag sydde klart stjärnorna men aldrig sydde ihop dem. Men så kan det vara. Vissa projekt påbörjas men blir aldrig klara då när det inleds.

Nu är de i alla fall hopsydda, och när som helst ska de få en baksida och kanske kviltas lite också. Vilket år som helst ...

Och ofta är det det mest inspirerande för mig - att få gå runt och plocka i mitt syrum. Förr eller senare blir något faktiskt färdigt fastän det legat länge. 

Jag har ofta kort startsträcka, men behöver sen en hel del tid innan jag färdigställer. 

Hur är du?

Mer tyg!

Jag har hittat en hel del fina tyger den sista veckan.

Som de här:

Ett oanvänt barntyg av något tyskt märke som jag känner igen från de gardiner som hängde i mitt barnrum på 70-talet. Dessutom två förklädestyger, varav det med romber är sytt som förkläde men det andra är oanvänt.

Jag har en längtan efter att sy nya kuddöverdrag till alla lösa kuddar i soffan, så det kanske blir ett helgprojekt.

Beach 2010

Livet är fullt av projekt.

Nu har jag påbörjat ett nytt, som förhoppningsvis ska göra underverk på min garderob framöver. Med kunnig hjälp, genomtänkta matvanor och lite envis bestämdhet ska några kilon bort.

Så bjud mig inte på några kakor, för disciplinen är som vanligt lite för bräcklig.


Och så tänkte jag försöka mig på lite träning. Men där är mitt motstånd så kompakt så minst lilla avvikelse gör oftast att jag skippar inplanerade pass.
Någon som testat sånt däringa Wii Fit eller motsvarande? Vi funderar på att skaffa någon form av spelkonsoll, och då kan man ju lika gärna skaffa träningsmöjligheter.

Krulligt garn

Inför det större stickprojektet jag lovat mig själv började jag gå igenom stashen. Jo, för jag har ju som alltid köpstopp. Och där fanns ju det här ullgarnet som jag bloggat om tidigare. En trevlig släkting har skänkt påbörjade och nästan avslutade stickprojekt, och jag hade lite bekymmer med att bara repa upp allt arbete. Men efter alla kloka synpunkter så har jag nu bestämt mig - jag repar upp det blågrå garnet.

Vad det kommer bli vet jag inte riktigt än.

Mer dräkter till folket

För 25 år sedan vävde min mormor tyg till folkdräkter åt sina två döttrar och åt det då enda kvinnliga barnbarnet – jag.
Hittills har det vackra ylletyget legat i en plastpåse, men nu börjar jag känna att jag borde sy den där jäkla dräkten. Men jag drar mig eftersom det är så mycket handsömnad och broderi, och har man en gång satt saxen i det så har man.

Ska jag gå på kurs, kanske?

Här ser man hur dräkten ska se ut. Det är den översta.
Lite trist att min folkdräkt är den allra fulaste av de som finns att tillgå i Norrbotten... En sån här gång skulle jag gärna ha mina rötter i Piteå älvdal istället...

Så ska latmasken tuktas

Jag tänker så här:
Om jag skriver ett inlägg om att jag i kväll ska skruva upp de loppisfyndade och ärvda metallstängerna med krokar över vedspisen, så måste jag ju göra det också.

Alltså:

I kväll ska jag skruva upp metallstängerna över vedspisen.

I morgon ska ni få se hur det blev.

Och eftersom jag tror på principen morot snarare än piska, så lockar jag mig själv med att utlova ett loppisbesök i morgon om stängerna sitter på plats. Annars blir det inget loppis. Barasåruvet, lat-agata.

Less på randigt

Å jag stickar vidare på min andra randiga vante, men har redan tröttnat.
Sneglar avundsjukt mot nya projekt som verkar mycket roligare. Som svarta benvärmare och raggsockor med spetskant. Men istället måstemåstemåste jag sticka klart de här randiga vantarna.
För-en-gångs-skull ska jag avsluta ett påbörjat projekt och inte bara knöla ner allt i en påse och glömma bort det. Wish me luck.

Dagens fråga: Hur får man mer tålamod?