Komplettering

Jag är fortfarande väldigt nöjd med min svarta kofta, men den behövde kompletteras.

Min iPhone med tillhörande headset måste hänga med hela dagarna, och alldeles för många av mina kläder saknar fickor. I synnerhet moderna klänningar och tunikor.
Det är egentligen bara när jag har mina fina städrockar som jag kan vara säker på att det finns praktiska fickor. (Fast alla gamla retroklänningar är ju inte menade för städ, och då kan de sakna fickor likväl.)

Nåja. Jag behövde alltså komplettera min nystickade dropskofta med en ficka. Det blev en i likadan ribbstickning som de andra resåren. Smal, men lagom bred för min telefon och kanske en tia till jobbfika.

Något gick snett...

Nä, det är inte lätt att förstå att det här började som en toffel.
Någonstans på vägen spårade allt ur och det var ju så skojigt att göra de här fyrkanterna, och nu siktar jag nog på att göra en halsduk i stället.
Om orken finns så blir det kanske en filt. Någon gång.

Och som synes är jag helt obekymrad över att rutorna stickas från olika håll. Det tillhör charmen.

Garnet är lite fabel, något nystan Regia och lite Opal. Som vanligt gick det inte att hålla sig till restgarner, och när jag besökte min närmaste garnaffär så fick jag se de nya Fabelfärgerna Berry dreams och Sunset. De fick följa med hem.

Det är så kul att sticka så här små rutor i sockgarn för samma nystan kan ge helt olika utseende.

75 procent av värmen försvinner via huvudet

Sonen har fått en mössa i samma garn som hans sockor. De har jag för övrigt repat upp hoptagningarna på och förlängt två centimeter eftersom hälarna hela tiden halkade in under foten. För små, alltså. Nu är de lagom stora.
Synd att han tycker att mössan är för stor. Kanske kan de passa när han blir lite större. Fast då kommer sockorna var ohjälpligt för små. ;-)

Och till mig själv har det blivit en mössa i randat Noro sockgarn. Den blev en aning för stor, så jag ska testa att tvätta den för att se om den kan krympa ihop litegrann. Tveksamt när det är sockgarn, men det kan ju fungera...

En socka gör ingen sommar

Det har tagit tid, men nu är den ena sockan i Ranco multygarn från Garnkorgen färdigstickad.
Mönstret - sockor med falska flätor - kommer från den trevliga föreningen Sticka (som för övrigt också driver den förnämliga bloggen 365 saker du kan sticka. Missa inte den!)
Jag älskar färgerna på det här garnet. Och mönstret är sannerligen lättstickat, så jag har ingen ursäkt till varför jag hållit på i ett halvår med en socka.


Det är uppenbart att jag skulle behöva ett par sockblockare, för det här ser ju väldigt trist ut. Någon som har ett par till salu i storlek 41?

Förresten.
Det här med borde och vill är inte lätt när man är stickerska.

Jag har tänkt ett bra tag att jag ska sticka en kofta av något slag. Dels för att jag skulle behöva en kofta, men också för att jag måste ta mig ur mitt slappa sjalstickande. Nu är det dags för lite mer utmaningar i mitt liv. Dessutom så ligger det en hel påse full med Rowan 4 ply soft som skulle passa utmärkt, men jag hittar inget mönster som jag gillar.

I går gick jag igenom delar av mitt garnförråd.
Det gjorde underverk för kreativiteten, för där fanns ju mängder med fina garner.
Men inget lockade till något projekt som hade något med koftor i vuxenstorlek att göra.

Och då är ju frågan - ska jag vara envis och inte ge upp koftplaneringen, eller ska jag falla för frestelsen och ge mig på någon av de enkla, outmanande roliga idéerna som dök upp i huvudet när jag dök ner i plastsäckar och korgar?

På stickorna i jul

Minns ni den här? Nä, jag tänkte väl det.
Min kjol har legat till sig i tystnad länge, men nu har jag letat fram den igen. Det går inte fort, men jag är inne på sista mönsteromgången.
Mönstret kommer från boken Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt av Lene Holme Samsøe och garnet är Rowan botany 4 ply, som jag hittade på loppis för inga pengar alls för några år sedan.


Det känns som om jag hållit på med den här kjolen i flera år, men enligt Ravelry-noteringarna började jag i mars 2009, så det är ju inte ens ett år. Knappt värt att benämnas UFO! ;-)

Jag har varit på turné

Några dagars utflykt gjorde gott för själen. Särskilt som jag tillbringade dem i älskade Norrbotten, med älskade moderskeppet.
Vi gick på loppisar, gick igenom vinden med fina fynd som följd, träffade släktingar till höger och vänster och pratade mycket. Om allt.

Så synd att en helg går så fort, även fast den var extra lång.

Fynd av olika slag kommer jag redovisa så småningom.


Dessutom har jag blockat min Feather and fan-sjal i Färgkrafts tuttifruttifärgade garn. Och är nöjd.

Räta sidor i livet

Det märks inte jättemycket, men jag stickar och stickar på min Feather and fan. Flera varv per dag har det blivit, men än finns det mycket kvar att göra... Så bra att jag har semester snart.

Börjar också seriöst fundera på att göra något jag behöver - inte bara har lust till också. Som en kofta. Nu gick ju ambitionen att vara med på Tant Koftas uppifrån å ner-KAL åt pipan. Jag borde lära mig att mitt sticktempo är allt för långsamt för att hänga på såna utmaningar...

Men någon slags kofta i lin eller bomull behöver jag. Typ February Lady Sweater, med knäppning högst upp.

Romantisk kjol med knasigt mönster

När det nu inte blev några mormorsrutor så knogar jag på med kjolen ur Sticka Romantiskt. Den nedersta rapporten är färdigstickad, men nu har jag problem med hoptagningen. Där står:
Minska genom att sticka 2 rm tills runt am i mitten på varje mönster samt 2 rm tills 2 m före och 2 m efter am.
Vadå runt am? Någon som förstått och kan förklara? Eftersom man ska ta in tre maskor på varje rapport så kan det inte betyda att am och de två maskorna på vardera sida ska stickas ihop. Ska jag hoppa över den aviga mittenmaskan?

Uppdaterat: Jag tog ett beslut. Mönstret är fortfarande obegripligt, men jag tog ihop två rm före am och efter den stickade jag ihop två rm två gånger.

Snygg om 500 år

Jag kan se framför mig när jag kommer till jobbet på morgonen med den här stiliga kjolen på mig - om sisådär ett halvt millennium.
Den är visserligen kul att sticka, men just nu kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde ge mig på ett så stort projekt. Jag är ju så kvällstrött, så jag hinner ju bara sticka några varv varje kväll.

I går gjorde jag mitt bästa för att orka se Project Runway som börjat med en ny säsong, men klockan var inte mycket efter nio när jag började andas högljutt i soffhörnet. När hinner alla andra sticka?!

Mönstret kommer från boken Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt av Lene Holme Samsö och garnet är ett loppisfyndat Rowan 4 ply.

Och den här kakan var så god och snygg så jag bjuder på en bild till. Någon smakbit kan jag dessvärre inte utlova, för den är sorgligt slut. *Buuurp*

En himla massa maskor

En volangsjal är färdig - i all enkelhet.
En halv härva Kauni effektgarn och en himmelens massa räta maskor resulterade i den här knasiga saken.
Skogsgrönt, lila och vinrött är inte mina favvofärger, men jag har ju haft något för händerna åtminstone...

Gallgrönt

Ett gallstensanfall däckade mig i två dagar. Inte bra.
Men förutom att jag haft förmånen att sova mycket, stoppa starka värktabletter du-kan-gissa-var och titta på Glamour på tv, så har jag stickat klart min sockor i Fabel.
Det är möjligt att jag kunde lagt ner lite energi på att se till att få ränderna på rätt ställe, men jag orkade inte. Jag ville bara få dem klara. De passar perfekt!

Så bra. Nu kan jag kanske ta tag i någon av Sockklubbens alla mönster som jag knappt ens tittat på hittills.

På spänn

Den röda baskern har varit färdigstickad ett tag, men ska äntligen få lite form runt ett fat.
Men jag är inte helt övertygad om att modellen från Drops passar mig. Jag har stort huvud och den här är lite för liten i modellen.
Tacka vet jag min gråsvartrandiga dragspelsbasker, som dessvärre verkar vara helt borta. Jag ska sätta in en rejäl ansträngning och leta ordentligt, för nu börjar det bli kallt om öronen.
Så den här ska nog någon annan få ...

En färdig sjal!

Nu är den färdig. Min linsjal - som började som en vanlig rätstickad från nacken, men som så småningom kändes lite väl trist och därför fick en spets från Seraphim shawl - är äntligen klar. Stickad, blockad och klar.
Det gick åt drygt två härvor Kalinka lingarn i färgen lime, men inte riktigt.

Jag är nöjd. Det är ett vackert mönster och en fantastisk färg på garnet.

Nu ska jag sticka något helt annat. Typ en kofta.

How are you, madame?

Jag är hemma igen. Med New Yorkljuden ringande i öronen och galet ont i kroppen.

Jag har banne mig promenerat genom hela New York. Nja... nej... det blev nog bara halva - men det räcker. Hela downtown har betats av i alla riktningar.
Jag har åkt färja, Empirestatebuilding-hiss, rulltrappa, turist-sightseeingbuss och tunnelbana.
Jag har ätit bagel, pizza, donuts och ännu fler bagels.
Jag har handlat. Mycket kostar hälften mot för i Sverige. Fyra garnbutiker har fått besök. Kläder och iPhone har shoppats liksom stickböcker, knappar, garn, kamera och annat.

Och om bara våra resväskor hade kommit hem på samma välbehållna sätt som jag och sambon så skulle ni få se lite uppvisning av fynden.
Nu får ni nöja er med några garnbutiksbilder. Den översta är från Knit på 14:e gatan och den turkosa butiken heter Purl och återfanns på Sullivan street. Sedan hälsade jag även på hos The Point Knitting café och Gotta knit som dessvärre var i flyttartagen samma dag och därför förvarade allting i lådor.Intrycket? Tja... Alla fyra butikerna hade väldigt vackra garner, men de var så mycket mindre än jag hade förväntat mig. Det beror givetvis på att hyrorna för en NY-lokal är astronomiska, men om man som jag lever i en föreställningsvärld där allt är större i USA så blir det en liten besvikelse. En butik som Yll&Tyll innehållet mycket mer än de butiker jag hann besöka i NY.
Priserna var lite lägre än i Sverige, men inte så anmärkningsvärt låga ändå.
Utbudet av stickor och tillbehör var ganska litet men bokpriserna var givetvis bra.

Och inte en enda offentligt stickande person såg jag!

Och så här i efterhand kan jag verkligen fundera på om allt engagemang i flygstickningen var värt tiden. Allt gick genom säkerhetskontrollen och på ditvägen stickade jag en liten Fabel-socka för något litet barn. På hemvägen sov jag hela tiden och stickade inte en maska.

Jorå, jag stickar på

Candle flame shawl går framåt. Fortfarande en rolig sjal att sticka, men Old mill-garnet är charmigt oförutsägbart i sin randning. Det började så bra med lugna övergångar, men sen blev det plötsligt så... brunt... Och nu är det snart slut. Frågan är om den räcker på bredden.

Och inte har jag bestämt mig för om jag ska avsluta med någon kant. Ärligt talat - mönstrets avslutning ter sig fullständigt obegriplig för mig. Kan någon förklara:

Garter Stitch Border CO 10 sts. K 9, Sl 1, (K 2 tog, pass sl st over), turn and knit back out to to the edge of border. Continue in this manner until all the stitches along the top have been worked. BO 10 sts loosely.

så att jag förstår. Att det ska läggas upp 10 maskor har jag förstått. Men sen?

Svart is the new black

Med tanke på att min garderob till stor del består av svarta plagg så stickar jag väldigt lite i svart. Alldeles för lite, om du frågar mig.

Funderar på om jag inte borde dra igång en sjalstickning i svart. Eller kanske en lite mer användbar kofta... Fast ska jag satsa på ull eller lin. Eller kanske silke?

Livet är fullt av svåra val, och egentligen behöver jag ju inget nytt projekt över huvud taget.

Men jag behöver verkligen en svart sjal i naturmaterial...*



*nutsch nutsch till min hemlis-kompis om inspirationen är bristande

In my mind

Och knappt har jag börjat på en ny stickning så är jag i full färd med att snegla på nya modeller och nytt garn.
I helgen hann jag beställa ett helt gäng nya nystan från Garnkorgen, fastän lådor och skåp redan är överfulla.
Och jag har börjat kasta mina blickar på den här omlottkoftan från Garnstudio. I mönstret är de stickad i eras silke-tweed, men jag tänker mig att alpacka skulle bli snyggt till de charmiga ärmarna och den stiliga kragen.

Men en hel vuxenkofta - orkar jag verkligen fullfölja det? Med stickor 2,5. Jag vill ju att saker ska gå fort och enkelt. Som barntröjor eller vantar. Eller provlappar.

Å andra sidan vore det kul att sticka något användbart till mig själv, som fungerar vid fler tillfällen än handledsvärmare eller sjalar gör.


Om tio kilo kan jag kanske rymmas i en sån här också, på ett snyggt sätt...

Bildbevis

Jag lovade bildbevis på mina helg-äventyr i stora staden. En utförsäljning av Himlasaker resulterade i tolv sådana här svartvitrutiga servetter och enkla servettringar.

Och ett besök på Yll&Tyll resulterade i två kid silk haze-nystan, trästickor och ett nystan cocoon. Ska bli en sjal. Kanske åt mig, kanske en present... Vi får se.

Och här kommer nu den färdigstickade gröl-sjalen i Färgkrafts entrådiga yllegarn. Mja, mjo... Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Stor, men inte tillräckligt stor. Jag vill gärna kunna vira en sjal flera varv runt mig, och så långt räckte inte den här. Dessutom fortfarande väldigt grölig, i synnerhet i de valda färgerna (som såg kul ut i härva men inte lika kul i färdigstickat. Det händer mig ofta.).
Men sedan jag trätt in ett lika illgrönt band i kanten så blev den lite bättre. Tror jag.

Stickfynd från loppis

Om man är en envis loppisbesökare så hittar man förr eller senare guldkorn. Den här stickboken från 1939 är en sån. Avancerade modeller, mestadels, men det här sportsetet med jumper och knasig luva är ju för fantastiskt! Endera dagen ska jag ge mig på den ärtiga luvan.


Andra fynd är de två stickböckerna från 70-talet som flankerar Katarina Brieditis bok Lust att sticka. Alla tre är favoriter i min allt större stickbokssamling. Fördelen med de två 70-tslaböckerna är att de är så prudentligt pedagogiska. Dessutom är modellerna ofta väldigt enkla för nybörjare, utan överdrivet många intagningar och utläggningar. Det enkla var det vacra under årtiondet då jag föddes.

Less på randigt

Å jag stickar vidare på min andra randiga vante, men har redan tröttnat.
Sneglar avundsjukt mot nya projekt som verkar mycket roligare. Som svarta benvärmare och raggsockor med spetskant. Men istället måstemåstemåste jag sticka klart de här randiga vantarna.
För-en-gångs-skull ska jag avsluta ett påbörjat projekt och inte bara knöla ner allt i en påse och glömma bort det. Wish me luck.

Dagens fråga: Hur får man mer tålamod?