Färdig rödbetssjal

Äntligen är den färdig. Det entrådiga garnet kommer från något garnbyte och mönstret är en fri tolkning av den finska sjalen Eliina.

Komplettering

Jag är fortfarande väldigt nöjd med min svarta kofta, men den behövde kompletteras.

Min iPhone med tillhörande headset måste hänga med hela dagarna, och alldeles för många av mina kläder saknar fickor. I synnerhet moderna klänningar och tunikor.
Det är egentligen bara när jag har mina fina städrockar som jag kan vara säker på att det finns praktiska fickor. (Fast alla gamla retroklänningar är ju inte menade för städ, och då kan de sakna fickor likväl.)

Nåja. Jag behövde alltså komplettera min nystickade dropskofta med en ficka. Det blev en i likadan ribbstickning som de andra resåren. Smal, men lagom bred för min telefon och kanske en tia till jobbfika.

Fääärdig!

Tillåt mig presentera mina *hrmm* färdiga benvärmare.
Jag harklar mig rodnande, eftersom alla observanta ser att de ju inte är färdiga alls.
Det här är helt enkelt ett levande exempel på varför man inte ska odla UFO:n genom att vänta med att slutföra stickningar.

Mina två benvärmare i garnet Noro kureyon sock har varit färdigstickade läääänge. Men efter att ha sytt på 13 knappar på den ena så ledsnade jag och de blev liggande.
I går plockade jag fram den och skulle sy i de resterande knapparna, och insåg att en har smitit under väntetiden.
Och det upptäckte jag när det bara var den kvar att sy fast.

Nu måste jag leta ett substitut, men frågan är om jag inte kommer använda dem ändå fastän de inte är hundraprocentigt färdiga.


Jo, minnesgoda bloggbesökare minns att det var det här garnet jag var så missnöjd med. Eftersom jag senare har stickat en del med Noro Kureyon Sock utan att råka ut för samma variation i garntjocklek som den här färgställningen (164) uppvisade, så hoppas jag att det här nystanet var ett måndagsexemplar.

Lappat och klart

En kvilt är färdig.
De första lapparna började jag sy ihop för 5-6 år sedan, så det är sannerligen på tiden.
Jag har använt bomullstyg, med vitt i mitten och alla färger utom gröna toner. Som botten använde jag lakansväv och runtom blev det ett tyg i beige. Alltihop resulterade i ett överkast utan stoppning.
Kanske kviltar jag lite mer, än så länge jar jag bara sytt längs med kanterna och en ruta i mitten. Men jag är lite orolig att toppen och botten inte riktigt är lika stora, så jag vill inte sy mer än nödvändigt för då blir det bara bubbligt och trist.

Färdig Spader sjal

Äntligen! Spader sjal visade sig bli en monstersjal, men nu är den klar. Om än inte blockad. Så här ligger hon, liten och hopdragen. Men vänta tills ni får se henne i blockat skick. Jeeez. Hon täcker hela kommundelen.
Men hon är inte bara stor – hon är snygg också. Så jag är nöjd.
Dessutom gillar jag stora sjalar mer än små, så jag klagar inte. Mitt utrop handlar mer om förundran. Har den här stora, stora sjalen rymts på min lilla, lilla rundsticka!?