Nu kan jag skämmas åt er alla

Å herregud.

Svenska akademien, amerikanskt abortmotstånd och metoo-klavertramp som bara upprepas och upprepas. SD och annat elände. Maktfullkomlighet och falsksjungande artister. Det finns många tillfällen då man kan behöva en skämskudde i tv-soffan.

Så jag sydde den här.

Allt fanns hemma i gömmorna och eftersom det var bråttom pga aktuella fall så broderade jag bokstäverna med symaskinen.

Sött och sytt

Förresten, den där lilla tjejen som fick en klänning av två kökshanddukar i doppresent - hon fick ju mer saker som jag sydde. Fast det är först nu som jag insett att jag faktiskt tagit kort på dem.

Jag sydde en till klänning av en gammal herrskjorta och sydde en liten kanin (för det fick hennes storebror i doppresent för sju år sedan) som fick klänning av samma tyg.

Klänningen gjorde jag av ett klänningsmönster som jag hittade i en bok men inte riktigt gillade utformningen på. Så jag improviserade vilt och använda mig bara av grundmåtten (för det är verkligen supersvårt att uppskatta hur stor en ettåring är när man inte har någon egen.)

Jag gjorde det enkelt för mig och behöll skjortans knappslå som jag vände bakåt. Sedan lade jag veck i kjoldelen och gjorde ett extra veck nertill, både för att klänningen blev lite lång och för att få lite stadga i kjolen.

Mönstret till kaninen och klänningen kommer från boken Sy liv i lapparna av Anne-Pia Godske Rasmussen.

Man tager vad man ... osv

Makens gamla lagtröja har legat länge i en trist slänghög. En grå collegetröja utan särskild finess, men hel och ren.

Så jag beslutade mig raskt för att omvandla den till en barntröja i typ storlek 120.
Enkelt och snabbt gick det.  Jag gjorde typ såhär: (Jag vet, jag skulle ju ha fotograferat under tiden, men nu blev det inte så...)

1. Börja med att klippa bort ärmarna och halsringningen.

2. Måtta upp fram och bakdel genom att lägga en huvtröja i lämplig storlek ovanpå.

3. Ta resterande bitar och klippa till en dubbel huva på känn med hjälp av huvtröjan som fick tjäna som modell. Den här blev därför lite grund, så den kommer nog aldrig passa på ett huvud, men den är rätt snygg där den hänger.

4. Sy axelsömmar. Fålla upp nederkanten.

5. Klippa ut ärmar av de ursprungliga ärmarna. Jag använde muddarna längst nere, men orkade inte göra någon snygg finish genom att klippa lös dem och sy fast dem när ärmarna var klara, utan sicksackade bara så de blev lagom stora. Måtta in dem i ärmhålen. Sy fast.

6. Sy huvan dubbel och sy fast.

7. Prova på den motsträvige mottagaren.

8. Inse att huvudhålet var för litet. Klippa ett jack på framsidan. Inte orka göra något snyggare avslut där än en enkel sicksack.

9. Visa upp tröjan för nöjd femåring och ännu nöjdare pappa.


Återvinning i dess ädlaste form!

Sytt av gammalt

Den gamla trasmattan började se lite lidande ut. Några varptrådar hade gått av och den mådde inte så bra av att ligga på golvet.
Men färgerna är så fina och jag hade en gång lagt ner lite omsorg på att bandkanta den.

När jag hittade en stor golvkudde (med apfult överdrag) på Myrorna bestämde jag mig för att sy ett kuddöverdrag av mattan. Men först fick jag skarva och laga litegrann. En annan matta, i ännu sämre skick offrades. Jag sicksackade fram och tillbaka innan jag klippte bitar som skulle passa. 

Och så sydde jag ihop med stora, röda stygn. Så långt från perfekta som man kan komma, men kudden sitter ihop och det är huvudsaken.

Sytt för stickat

För någon vecka tog jag mig i kragen och sydde klart en stickpåse jag haft på gång länge.
En bit av en rutig skjorta, ett linnetyg och några stämpelbokstäver senare hade jag min nya påse klar.

Inte kunde jag ana då att jag skulle springa in på en fin loppis och hitta två nya påsar för fem kronor styck. Den ena med vackert grönt broderi och fransar på linnetyg.

Den andra är härligt kycklinggul.

Kolla särskilt in den gula påsens broderi. Det ÄR ju verkligen en stickpåse, med ett litet hål där garnet ska löpa ut. Gölligt!

Ur händerna

Ibland blir jag så trött på min egen velighet och svårighet att få saker ur händerna. Det här kuddprojektet påbörjade jag förra vintern då jag kom så långt som till att sy fast en grytlapp på en loppad julduk.

Sen blev det en ettårig paus.

Ja, jag förstår varför det stannade av. Svåra grejjer, det där.
Välja tyg.
Sy ett bakstycke bestående av två omlottlagda linnebitar och totalt sex raka sömmar är ju verkligen jättejobbigt.
Verkligen. *Ironi*

Nu är julkudden klar.

Sytt och sånt

I helgen har jag tagit tag i syandet litegrann. Det blev en påbörjad historia som förhoppningsvis ska bli klar någon gång.

Eftersom jag hade ett gäng lappar i blå-lila-vinröda nyanser från en tidigare bäbiskvilt så passade jag på att använda dem.

Det ska på sikt bli en pläd med lappar på diagonalen. Emellan blir det vitt, och runtom kommer jag nog kanta med någon annan färg.
Eftersom jag inte hittade något rutigt block i mitt syrum så blev det inte av att jag skissade upp något mönster, utan har kört på improvisation hela vägen. Det brukar bli spännande innan allt stämmer.

Och så hittade jag inspiration till en nåldyna hos Anna som hittat det på det finlandssvenska tv-programmet Strömsös webb.
Hmm. Kanske sätter jag fast ett band närmast koppen.

Jag syar icke mer, Karl-Oskar …

För några år sedan kviltade jag mycket. Köpte hem skärverktyg, kvilttyger från USA och surfade runt efter blockmönster och nya idéer. Gick med i diskussionsforum och grupper och följde ett helt gäng kviltare, fastän bloggarna inte riktigt sett dagens ljus då.
Jag sydde små bäbistäcken när mina brorsbarn föddes, och senare fick de små kaniner i doppresent.
Sedan tog stickningen över, och mina tyger ligger i det närmaste orörda sedan flera år. Vackra, tunna, färgglada.

Fast för något år sedan tog jag mig i kragen och sydde färdigt överkastet till vårt sovrum. Det hade jag hållit på med i många år då …
Men det visade sig bli en parentes. Jag fortsatte mest med stickningen.

Men nu har mitt kviltintresse börjat spira igen! Det finns så mycket fint att inspireras av på nätet. Så många vackra tyger, så fina täcken, så många bloggar!

Kolla in Whipup och OhFransson, exempelvis. Där finns mycket vackert. Likaså hos Comfortstitching och Sewkatiedid.
Eller så kan man gå in på Flickr och surfa runt på bra grupper, som Vintagequilt. Där finns det inspiration...

Måste nog stilla detta sybegär i helgen …

Sytt i juletid

Den lilla biten hemvävt tyg som jag fyndade före jul har blivit en kudde i dag. Med två pannlappar i gult och vitt gjorde jag samma stängningsanordning som på förra kudden.
Två mangelknappar hittade jag i samlingarna.

Eftersom det alltid bär mig emot att klippa i extraordinära tygbitar så vek jag helt enkelt ner kanten och sydde fast pannlapparna i det ena lagret.

Det blir en retroklänning i present

Tack för alla sy-tips!
Det blev till slut en hängselklänning ur en sybok från tidigt 70-tal. Jag tror att jag hade en sån här hemsydd klänning när jag var barn.

Tyget är ett retrofynd, från den tiden när tyg såldes på halva bredden. Det är nog fler än en som känner igen det från syslöjden i skolan. Jag vet inte när man slutade sy sina egna skolköks-förkläden i det här smårutiga tyget, men min mamma gjorde det på 50-talet.
Knapparna kommer också från loppis. Så klart.

Likaså moulinégarnet. Och jag kunde inte motstå att sy fyraåringens förnamnsbokstav på framsidan, på samma sätt som barn gjorde i skolslöjden förr i tiden då barn fortfarande hade skolslöjd...

Tips om sytt till knytt?

Jag känner en liten tjej som fyller fyra om några dagar.
Vad ska man ge i present?
Sticka tar för lång tid. Men sy något borde jag ju hinna. Fast jag har bara i kväll på mig...

Några tips? (Vimplar fick hon i julklapp och Tildakanin när hon döptes...)

Lappat och klart

En kvilt är färdig.
De första lapparna började jag sy ihop för 5-6 år sedan, så det är sannerligen på tiden.
Jag har använt bomullstyg, med vitt i mitten och alla färger utom gröna toner. Som botten använde jag lakansväv och runtom blev det ett tyg i beige. Alltihop resulterade i ett överkast utan stoppning.
Kanske kviltar jag lite mer, än så länge jar jag bara sytt längs med kanterna och en ruta i mitten. Men jag är lite orolig att toppen och botten inte riktigt är lika stora, så jag vill inte sy mer än nödvändigt för då blir det bara bubbligt och trist.

Inte nytt men sytt

Det var länge sedan jag visade upp någon kreativitet i den här bloggen. Den här bilden på mina egenhändigt syddda necessärer är förvisso inte ny, men jag är väldigt nöjd med mina söta skapelser. Dessutom är bilden mest för Susanne...

Symaskinen har fått jobba...

I går flaggade vi stolta för fäderneslandet på bron.I dag tröttnade jag på nationalismen och sydde en egen flagga för att fira Drottningadömet Agataland.

Mycket roligare än att frogga en sjal... För att ytterligare slippa sätta mig med en tråkig sjalupprepning så ska jag nog istället ta och komponera Drottningadömet Agatalands nationalhymn.

Klar med lite vimplersch

Nu har även det sista brorsbarnet fått sina vimplar sydda till rummet.

Om jag kunde förstå varför jag emellanåt har så svårt för att ta mig för att slutföra saker. När jag väl satte mig vid symaskinen så gick det här på en halvtimme. Och var ganska roligt med en ljudbok i öronen.

Symamamamamaskin

Söndag i syrummet.
Jag har sytt vimplar till ett brorsbarn. (färgerna är mycket mer turkosa än man kan tro.) Nu ska jag bara sy två till före nästa helg.
Först ska jag dammsuga rent den dyra maskinen som syr alldeles för ojämna undersömmar för att jag ska bli nöjd.

Bra sömnadsbok!

I går fick jag hem en bokbeställning efter att ha fått några tips om den! Baby Cool av Anna-Stina Lindén Ivarsson och Nina Sandström Hallberg.
Jäklar, vilken kul bok för alla som gillar att sy tuffa men enkla barnkläder! Och boken dräller av idéer om förädling och återbruk. Precis sånt som jag gillar! Jag började genast snegla girigt på sambons t-shirts med tryck och gamla jeans...
Dessutom fanns det mönster till en förklädesklänning som jag efterlyst tidigare.
Jättekul!

Grattis, mor!

Det har ätits morsdag-middag med svärföräldrar. Dessutom har det gåtts långpromenad i den vackra försommaren.

Givetvis bjöd vi på jordgubbsrabarberkräm till efterrätt. Så här ser den ut innan den ska börja koka. Det vita är vaniljsocker.


Dessutom har jag hunnit med ett projekt som legat ett tag - jag har sytt samman ett gammalt hemvävt överlakan med ett övertyg. Till ett påslakan i fejkstil. Överlakanet har ett alldeles fantastiskt vackert monogram. Det är såpass gammalt att det är hopsytt på mitten och jag gillar att det inte är någon spets.
För att ge illusionen av gammalt sänglinne har jag använt ett rött tyg för överdelen och bara låtit lakanet hänga över på framsidan.
Det ska min mamma få i morsdagspresent. Det är inte mer än rätt eftersom jag tagit överlakanet från hennes linneförråd en gång i tiden. Fast det gjorde jag med avsikten att sy just ett sånt här påslakan till henne i present.