Nu kan jag skämmas åt er alla

Å herregud.

Svenska akademien, amerikanskt abortmotstånd och metoo-klavertramp som bara upprepas och upprepas. SD och annat elände. Maktfullkomlighet och falsksjungande artister. Det finns många tillfällen då man kan behöva en skämskudde i tv-soffan.

Så jag sydde den här.

Allt fanns hemma i gömmorna och eftersom det var bråttom pga aktuella fall så broderade jag bokstäverna med symaskinen.

Ulligt återbruk

För några år sedan köpte jag en ylletröja på loppis. En 90-talsmodell i vackra färger, men lite för stor passform.

Den fick följa med hem ändå och så småningom filtade jag ihop den genom att tvätta den lite för varmt i maskin.
Nu har jag tagit vara på ärmarnas nederdel och gjort två muddar. Det blev lite snabbsydd, gul langettsöm på ändarna trots att de förmodligen inte repar upp sig tack vare filtningen.
Skönt under jeansjackan kulna vårdagar.

Nyfunna vänner i plåt

Och så fick de här flytta hem till mitt hus. En liten ängel och en lykta i återvunna material gick inte att motstå.

Om jag inte missminner mig så kommer ängeln från Afroart och ljuslyktan fanns på Indiska. 

Nu hittade jag dem på två olika loppisar i december. Kanske är det presenter som landat fel och snabbt förpassats till en loppiskasse. Men hos mig har de hamnat rätt - jag älskar dem, i synnerhet ängeln. 

Blingigt och återbrukat

Helgen har innehållit lite olika ting, bland annat en skojig återbrukskurs.

Jag gjorde en dörrkrans extra allt. Roligt när materialet mestadels består av konservburkar, kapsyler, kaviartuber, kakformar och lite ståltråd. En och annan pärla använde jag också.

Ofantligt roligt, och jag blev än en gång varse att jag är ostoppbar när det gäller att dekorera. More i more är min devis, och jag kan inte riktigt sluta när jag borde. Fast det är inget jag lider av någon längre stund. Tvärtom är jag ju rätt förtjust i Extraallt-prylar, vilket mina tidigare julkransar gett prov på.

Den här blev fin, tycker jag.

Trasor blir som nya

Jag har vävt en matta under några dagar i vårt sommarhus i norr.

Eftersom det står en vävstol och bara väntar på att användas så brukar jag slå ihop en matta då och då. I fjol gjorde jag det och i år likaså. 

Med lite disciplin och familjen på badutflykter så går det på två-tre dagar. Om det finns trasor eller åtminstone tyg att använda. Min snälla moster lånade ut en skärkniv och matta så i år gick trasklippandet kvickt. Jag skar dem rakt av av lakan och sydde sedan ihop dem på maskin. Snyggt, snabbt och inga trista skarvar som sticker upp ur mattan.

Men jag väver alltid med dubbla trasor så det är lite pusslande för att få ihop det med färger och mönster.

Den blåa med rosaröda inslag är från i fjol och äntligen har jag klippt ned den. Den visade sig vara 330 cm lång, så vi får väl se om den ryms alls. Eller om jag ska sälja den. 

Den här är årets produktion. Grå botten och inslag i turkos, vitt och rött är givetvis valt för att passa i vårt nyrenoverade kök.

Av två handdukar och lite tid

En liten tjej ska döpas. Jag känner henne inte, men hennes fina mamma är en vän som jag träffar alldeles för sällan.

Jag sydde en klänning till henne av material som fanns hemma:

• Två gamla handvävda handdukar som blivit lite slitna och därför gick att klippa i utan alltför dåligt samvete. Från loppis, såklart.
• Vit snedslå som jag ärvt efter min farmor.
• Några pärlemorknappar, mest troligt från loppis. 

Mönstret är en improviserad mix av en klänning jag hade som liten samt ett klänningsmönster ur en bok. Men jag misstänker att den är för stor i sommar för en ettåring.

Snedslån använde jag i ärmhål och runt huvudhålet, för det hade blivit för klumpigt att vika de hemvävda handuksdelarna två gånger. Dessutom sydde jag fast dem för hand för att få lite flexibilitet i sömmen. Symaskinssöm går ofta för fort och blir lite klumpigt.  

Det var rätt meditativt att sy för hand, vilket jag ser som ett mognadstecken.

Man tager vad man ... osv

Makens gamla lagtröja har legat länge i en trist slänghög. En grå collegetröja utan särskild finess, men hel och ren.

Så jag beslutade mig raskt för att omvandla den till en barntröja i typ storlek 120.
Enkelt och snabbt gick det.  Jag gjorde typ såhär: (Jag vet, jag skulle ju ha fotograferat under tiden, men nu blev det inte så...)

1. Börja med att klippa bort ärmarna och halsringningen.

2. Måtta upp fram och bakdel genom att lägga en huvtröja i lämplig storlek ovanpå.

3. Ta resterande bitar och klippa till en dubbel huva på känn med hjälp av huvtröjan som fick tjäna som modell. Den här blev därför lite grund, så den kommer nog aldrig passa på ett huvud, men den är rätt snygg där den hänger.

4. Sy axelsömmar. Fålla upp nederkanten.

5. Klippa ut ärmar av de ursprungliga ärmarna. Jag använde muddarna längst nere, men orkade inte göra någon snygg finish genom att klippa lös dem och sy fast dem när ärmarna var klara, utan sicksackade bara så de blev lagom stora. Måtta in dem i ärmhålen. Sy fast.

6. Sy huvan dubbel och sy fast.

7. Prova på den motsträvige mottagaren.

8. Inse att huvudhålet var för litet. Klippa ett jack på framsidan. Inte orka göra något snyggare avslut där än en enkel sicksack.

9. Visa upp tröjan för nöjd femåring och ännu nöjdare pappa.


Återvinning i dess ädlaste form!

Snyggare förvaring

Det där med förvaring av återvinningsgrejer är sannerligen inte lätt.

För någon månad sedan tapetserade jag en stor burk för att få en snygg förvaring för gamla batterier. Nu har jag äntligen kommit mig för att tapetsera en likadan burk för att kunna förvara gamla glödlampor någonstans. Men den ville jag inte måla några bokstäver på, så den blir naturell.

Jag använde sprejlim för att få ett jämnt, tunt lager på hela tapetytan och de stora pappburkarna har ursprungligen innehållit fleecefiltar som min man fick i julklapp från sin arbetsgivare. 

Årets första omgörning står för dörren

Grannarna har en förmåga att strö resterna från sina nyårsraketer lite överallt utan att bekymra sig om att plocka bort. Det brukar störa mig mycket, men eftersom årets fyrverkeri låg i en trälåda så väljer jag att vara storsint.
Det här kommer bli en kanonfin skattkista till lilleman.



Annars kan jag bara bekräfta det som ni säkert misstänkt sedan några blogginlägg tillbaka - Ja, jag har hittat ett bildredigeringsprogram på nätet som jag löpt amok i. Det kommer säkert gå över, men nu är jag uppfylld av alla roliga möjligheter som erbjuds. Mest beror det på att min dator med Photoshop har dött en trist insomningsdöd.

Färdig kudde

Kommer ni ihåg den här?
Min fläckiga kökshandduk som fick tre dekorativa pannlappar som dekoration över fläcken.
Nu har den fått en baksida också.
Ett loppisfyndat, randigt tyg med omlottsätngning ungefär mitt på.
Som knäppning har jag sytt fast en likadan pannlapp vars hängare fick bli knapphål.

Nu är den snygg åt alla håll och trivs bra tillsammans med mina bolsterrandiga kuddar i kökssoffan.