Nu kan jag skämmas åt er alla

Å herregud.

Svenska akademien, amerikanskt abortmotstånd och metoo-klavertramp som bara upprepas och upprepas. SD och annat elände. Maktfullkomlighet och falsksjungande artister. Det finns många tillfällen då man kan behöva en skämskudde i tv-soffan.

Så jag sydde den här.

Allt fanns hemma i gömmorna och eftersom det var bråttom pga aktuella fall så broderade jag bokstäverna med symaskinen.

Från slöjden

Jag kan inte motstå sånt här.

Ett litet blårutigt förkläde och en lika liten rödrutig slöjdpåsen. Båda med taffligt broderi men med den där påtagliga Nyttan som kännetecknade skolslöjdsalster i början och mitten av 1900-talet. 

Att jag har ett nästan exakt likadant förkläde efter min farfar och att min farmors initialer står på påsen spelar säkert in en smula. Och den lilla söta slummerkudden är ju bedårande! Alltsammans för 15 kronor! 

Åtråvärda loppisfynd

För ett tag sedan åkte familjen på en skön cykeltur. Av en slump hittade vi en stökig, rätt liten loppis i ett uthus. Bland trista prylar hittade jag en vacker blomkruka från Upsala Ekeby. Modellen heter Ann.  Ett svart, glaserat lergodset stod också och väntade på att få följa med hem. Varje gång jag hittar stora såna brukar jag köpa. De är ju så oändligt mycket vackrare än vanliga lerfat.

I en hög med trista spetsgardiner i nylon och virkade lampslöjor från 80-talet låg det två gardinlängder av det fina tyget Pussel av Ann-Marie Netterblad. Hon formgav tyget på 70-talet för Ikea och det är verkligen fantastiskt. Och priset för alltihop var så lågt så jag vågar inte avslöja det, men det var tvåsiffrigt. :-)

Dagens tygpyssel

En stor fördel med att vara föräldraledig med ett större barn - i mitt fall en femåring - är att det finns en hel del saker man kan göra tillsammans.

I dag plockade jag fram lite bomullslärft och tygfärg samt ett gäng potatisar. Våra fina påslakan med harlekinmönster behövde några matchande örngott eftersom vi snarare är fyra än två i sängen numera.

Lilltjejen fick en bit tyg också och gick loss med liv och lust. Men eftersom jag bara köpt två färger så blev det kanske inte sådär barnsligt färstarkt som det skulle kunnat bli.

Ett örngott trycktes med några svarta plus. Och en sunkig barntröja fick gröna plus i ett frejdigt mönster som den lilla textiltryckerskan var mycket nöjd med. Hon fick feeling, helt enkelt.

Och det fick jag med. Oj, vad kul det var att trycka harlekinrutor på tyg. Fram åkte ytterligare några lakansbitar (Oj, vad jag är välsignad med gamla lakan. Har ärvt hur många som helst, och det är bara bra om jag kan använda dem till något.)
Det här tyget ska jag nog använda till en flickklänning framöver. Om inspirationen och ambitionen håller i sig, vill säga.

Så fort färgen torkat strök jag dem i många minuter på baksidan och sydde samman tygerna.

Två av örngotten blev såhär. Och jag är galet nöjd! Kul, enkelt och effektfullt.

Vackert från Finland

Vid ett besök i Helsingfors slank jag visst in på Marimekkobutiken och fick syn på det här tyget.

Det heter Kukkuluuruu och är formgivet av den finskengelska formgivaren Sanna Annukka och jag älskar det.

Någonstans i bakhuvudet ringer det en klocka, och jag undrar om jag inte hade ett par barngardiner som jag sydde om till hängselbyxor när jag var tonåring på 80-talet. Det är nog något nostalgiskt som spökar här, om jag känner mig själv rätt. 

 Om jag bara visste var jag skulle ha det i mitt överfulla men tämligen gardinlösa hem så skulle jag investera i några meter på stubben. (Och om inte mitt syrum redan var överfullt av fina textilier!) 
Nu slutar det nog med att jag får fortsätta drömma (eller kanske, kanske skaffa en mugg eller bricka med mönstret någon gång.) 

Nästan som barndomens soffa

När jag var barn hade vi en soffgrupp med två låga soffor från Ikea. Vitlaminerade lösa kuddar och t bord hörde till. Tyget var brunmönstrat i tyget Havet som Sven fristedt formgav för Ikea.

Nu har jag hittat en nysydd kasse på en av loppisarna jag brukar besöka. Samma tyg men en långt roligare färgställning. Kassen är dessutom välgjord och fodrad, så fastän tyget var lite blekt så slog jag till. 

Gladare än så här blir inte ett tyg, tror jag! Och jag skulle mer än gärna ha flera meter av det - då skulle jag sy en klänning till mig själv.

Fina textila fynd till samlingarna

Jag har gjort några textila fynd den senaste tiden.

Som det här randiga tyget i grått och turkost. Det andas 80-tal och Ikea. Jag tror att vi hade ett som var randigt i rött och rosa när jag var liten.

Och det här fantastiska överkastet är en riktig keeper! Inte bara för att det är ljuvliga färger och ett fantastiskt mönster - det är dessutom brett nog att täcka vår säng som är 195 cm bred. Dessutom kostade det bara 20 kronor!


Dessutom blev det några påskiga fynd, helgen till ära:

Och den fina påskbonaden av Monica Sampe låg och väntade på mig. 15 kronor fick jag ge. Då köpte jag också en fin broderad duk för en tia och den här färgexplosionen för lika mycket.

Rutiga skäl i sängen

Det är sannerligen inte ofta jag köper nya sängkläder. Eftersom jag har haft förmånen att ärva mängder med gamla lakan, så brukar jag oftast sy ihop två lakan till ett påslakan, eller skarva på kortare underlakan så de passar våra sängar om det behövs.

Men! För någon månad sedan brakade jag sta och köpte två nya påslakan med matchande örngott från Ellos.
Och jag är så himla nöjd! Harlekinrutor är ju alltid kul och kvaliten är bra.

250 kronor per uppsättning kände jag att vårt nya sovrum var värt. Att det dessutom fått en fin lampa från loppis också skadar inte, men den visar jag i ett eget inlägg. Måste hinna vara hemma på dagtid och ta kort på den...

Lapp på lapp på loppis

Jag har gjort en del loppisfynd den senaste tiden, förutom den strålande ångkokaren jag visade nyss. (Brysselkål, visst lägger du det på minnet för eventuella ångkokningar framöver!?)

Det här handsydda (!) lapptäcket låg i gratishögen på min favoritloppis. (Jo, den loppisen är nog min favorit just tack vare den där gratishyllan! Där kan man hitta massor med spännande ibland.)

Och visst var överkastet till dubbelsäng både blött och luktade källare och var söndernött på flera ställen. Men det tycker jag att man kan tåla.
Jag tog hem och körde det i tvättmaskin, så nu har lukten försvunnit. Ska fundera på om jag ska laga eller inte. Och det finns massor med tyger som jag kan sörja över att de blivit småbitar i en kvilt i stället för att de fått vara kvar som stora tygbitar. Men ... så blir det ofta.

Om jag orkar plocka fram stora, fina kameran så ska jag bjuda på lite fler, bättre bilder.

Annat var det förr

Rätta mig gärna om jag har fel, men var det inte lite bättre klass på slöjdalstren förr i tiden? Min son kommer mest hem med teckningar och ett och annat fult flirtkulemonster. ;-)

Men de här alstren har nog åtskilliga år på nacken och är liksom mer rejäla. Den söta lilla slöjd(?)påsen är till och med daterad till 1939. Och de små vackra prydnadspannlapparna kan man nog också tänka sig har hängt vid någon vedspis under 1900-talets första decennier.
Jag misstänker att det är Mina och Agda själva som broderat varsin pannlapp på dubbelt lakanstyg. Kaffepannan ser onekligen ut som de man kan se på gamla broderade remsor som satt på de gamla spiskransarna.

Den vackra linnehandduken är nog inget slöjdalster, men har ett fantastiskt fint monogram i ena hörnet. I all enkelhet.

Dagens charmiga fynd:

 Det här fyndet är alldeles fantastiskt märkligt, om du frågar mig!

Året runt har inte bara nöjt sig med att ge ut en meterlång stickskola - som ju inte är särskilt märkligt - men de har valt att trycka den på tyg. Som en bonad. Varför? Finns det någon som sätter upp en tygbonad med stickskola på väggen?
Antingen kan man inte sticka, och då är man väl ändå inte särskilt itnresserad av att ha grundläggande sticktekniker uppsatta under köksklockan och bredvid almanackan. Eller så kan man sticka och då behöver man ju inte ha en bonad med grundläggande tekniker uppsatt. Eller tänker jag fel?

Min kvalificerade gissning är att det var för att någon ny teknik gjorde det billigt och enkelt.
Många konstiga produkter har kommit till av den anledningen.

Eller så tänkte de på sådana textilnördar/loppisnördar som jag. Som ju faktiskt betalar 10 spänn för att plocka med sig bonaden hem som ren kuriosa.

Och så hittade jag de här vackra garnspolarna. Jag har aldrig sett den här modellen tidigare och funderar lite på om de har något specifikt användningsområde. De ryms ju inte i någon vävskyttel.
Någon som sitter inne på svaret?

Rött och grönt

Ett gäng vackra tyger och mitt fyndade brickband ska nog bli något så småningom. Kanske en väska? Eller en kul barnklänning? Kanske ett par hängselbyxor eller en kudde... Tiden får utvisa!
Jag brukar ha lite svårt för att sätta saxen i mina fina retrotyger. Tänk om det inte blir bra, om mönstret är felaktigt eller om jag som vanligt går så fort fram att det blir knasiga felklippningar innan jag är färdig.
Jag måste komma över den där fegheten, och ska under året knuffa mig ut ur trygghetszonen när det gäller att göra något av alla tyger jag har.

Tyg å sånt

Stoff & stils nya katalog med hemtextilier har kommit i brevlådan, och jag säger bara: Den formgivaren borde få medalj.
Sällan har jag blivit så sugen på att köpa nytt tyg som den här gången!
Sida efter sida med små tygkarameller i fina färger. Och i slutet följer ett gäng tips och råd på tygåtgång till olika gardinprojekt. Dessutom har de hur mycket tillbehör som helst och inredningsbilderna är spot on.

Om de varvade varorna med ännu mer tips, trix och gratismönster så skulle de bli tygvärldens svar på Gysinge Byggnadsvårds katalog-bibel.

Närmare textilporr än så här kan man nog inte komma en vintrig lördagsmorgon i mellersta Norrland medan kaffet kallnar i koppen och bron snöar igen.

Textila fynd 4

De textila fynden fortsätter.
16 halvmeterkorta hyllremsor i blått och vitt var för fina för att få ligga kvar på loppisen. Och eftersom vi nån gång ska bygga ett gammaldags skafferi så passar det här utmärkt. Nu måste vi bara göra ritningarna så att hyllorna blir lika långa som de här remsorna...


Två fina handdukar med inte lika välmatchade monogram passar in i samlingarna. Eller så får de följa med när jag ska stå på loppis med min mamma någon gång under hösten.
De har olika vit färg, så jag antar att de vävts med olika nyanser på inslaget.