Utsökta broderier

En snabb vända på loppis resulterade i att jag kom hem med några örngott. Och det är kanske inte vad vi behöver i skåpen, men när de kostar fem kronor och är så utsökt arbetade så går det inte att låta bli. 
Fattar du! Hålsöm, vitbroderi och vackert broderade monogram för fem kronor styck! Det kostar inte ens en synål nu för tiden! 

Knytbanden är handfållade.

Och den fina kastsömmen där fram- och bakstycket sytts ihop är ljuvlig! 

Nu ska jag koka dem innan jag - i avsaknad av mangel - ska stryka dem släta. 

Pippifåglar till riset

Den uppmärksamme noterade kanske de här fåglarna i det här inlägget, men de är så söta så jag visar en closeup.

En gissning på Svenska Hemslöjden är nog inte helt fel, och de är förmodligen tänkta till påskriset, men säker är jag inte. Hursomhelst tänker jag placera dem i påskriset när det blir dags för det.

Drömduk!

Ojojoj, vilken fin duk jag hittade häromdagen.

För 30 kronor fick jag med mig en lång, fint broderad duk i bra skick. Enda felet är att handfållningen har släppt på två ställen och linnetyget har där repat upp sig. Men i övrigt: prima skick! Och väldigt glad och vacker!

 Rart motiv och klara färger.

Klart den fick följa med hem!

Nödvändiga sömnadsböcker

Senast jag hälsade på min mamma la jag beslag på de här mycket fina handarbetsböckerna från 30-talet.

Sy och prova för hela familjen, Stickat och virkat samt Hur jag syr och märker mitt linne. Alla tre var förmodligen väldigt nödvändiga för fruar på 30-talet. 

Den fjärde boken, Märkbok, hittade jag på loppis för en femma. Och är det något man aldrig kan få för mycket av så är det märkböcker!

Jag blir mycket gladare av mina gamla instruktionsböcker inom textil än vad jag blir av de nya som jag får, oftast genom mitt arbete.

De gamla innehåller roliga tidstypiska detaljer som ger så mycket mer än bara tips på mönster och tekniker. Jag återkommer med lite mer detaljer från böckernas insidor ...

Annat var det förr

Rätta mig gärna om jag har fel, men var det inte lite bättre klass på slöjdalstren förr i tiden? Min son kommer mest hem med teckningar och ett och annat fult flirtkulemonster. ;-)

Men de här alstren har nog åtskilliga år på nacken och är liksom mer rejäla. Den söta lilla slöjd(?)påsen är till och med daterad till 1939. Och de små vackra prydnadspannlapparna kan man nog också tänka sig har hängt vid någon vedspis under 1900-talets första decennier.
Jag misstänker att det är Mina och Agda själva som broderat varsin pannlapp på dubbelt lakanstyg. Kaffepannan ser onekligen ut som de man kan se på gamla broderade remsor som satt på de gamla spiskransarna.

Den vackra linnehandduken är nog inget slöjdalster, men har ett fantastiskt fint monogram i ena hörnet. I all enkelhet.

Hett om öronen

Jag hittade en tehuva hemma hos min mamma.
Den har min farmors mor sytt och broderat en gång i tiden på tegelrött linnetyg.

Kurt blev glad över sin nya mössa.
Och jag blev lite ledsen över att jag aldrig använder tekanna. Nu måste jag hitta på ett nytt användningsområde - om inte Kurt får ha den kvar.

Julbroderier på nätet

Min farmor broderade hela sitt liv. Både fritt och räknade korsstygn. Hon älskade Clara Waever och köpte ofta på sig nya mönster när hon var i Köpenhamn.

I flera år broderade hon, med små korsstygn, såna här fina julbroderier som kunde köpas genom ICA-kuriren. De formgavs av Inga Palmgren och såldes mellan 1957 och år 2000 – ett nytt motiv varje år

Fast min farmor beställde inte något mönster, utan tog själv ut de små korsstygnen genom att titta på tidningens säljbild.

Hur många hon gjorde är oklart. Många gav hon bort, och några använde hon själv. Jag har turen att ha fått några efter henne, och de tillhör det absoluta måstena till jul när jag numera har ett eget hem att dekorera.

På Textilarkivet i Sollefteå finns en charmig samling. Och omdömesgillt nog finns alla 44 tavlorna utlagda till påseende på nätet – eftersom det inte är varje dag man tar sig förbi Sollefteå...


Uppdatering:
Och Anna tipsar om att alla mönster finns till salu hos Hemslöjden i Skåne. För den som vill brodera själv, alltså.

Hantverk=kärlek

När jag blev sambo på 90-talet skulle man ha en samling Höganäsmuggar för thedrickande och kaffesörpel. Många Höganäsmuggar. Vi skaffade våra i olika färger. Såklart. Nu skulle jag vilja gå vidare. Det är inte det att jag inte tycker om dem. De är sköna att dricka ur. Men idag skulle jag inte välja buteljgrönt och terracotta... Liksom porslinsvanar blir kaffekoppar lite daterade efter ett tag.

Vilken dag som helst på året skulle jag gärna starta en ny samling. En samling med vackra drejade muggar i stengods, skapade av olika keramiker. Och då skulle fina muggen från Fönster mot gården sitta fint. För 195 kronor.

Vackert hantverk

Jag är ett stort fan av Katarina Brieditis formgivning.
Tidigare har jag hyllat hennes stickbok med härliga färger och mönster.
De här produkterna har hon också formgivit, och de säljs via Hemslöjden och är helt ljuvliga.
Ryans färger älskar jag, och duken och de blåa vantarna är inspirerade av Anundsjösöm. Alla produkterna går att köpa som materialsatser hos Hemslöjden.
Om jag hade tålamod skulle jag ge mig på vantarna, men det är ju känt sedan tidigare hur det står till med den saken...

(Från Hemslöjden kommer också bilderna. Jag hoppas de inte misstycker att få lite gratisreklam.)