Minnen ur skåp och lådor

Jag har tidigare berättat att jag ärvt väldigt mycket efter min farmor och farfar.
Som den här söta, lilla boken som heter Förgätmigej. Den är ursprungligen från min farmors mamma, och hon har skrivit upp släkt och vänner som dött på olika datum. Strax intill finns en tröstande bibelvers.
Sen tog min farmor över sysselsättningen, och hon bland annat skrivit in sin mammas födelse- och dödsdag.

Lite svindlande och samtidigt lite sorgligt att de flesta faktiskt är bortglömda, trots bokens namn ...



I en annan låda hittar jag min farfars anteckningsböcker. Han arbetade som sekreterare och kunde stenografera, och sålunda är alla hans anteckningar och almanackor stenograferade.

Tråkigt, för jag hade gärna förstått vad de handlar om. Är det dagböcker, inköpslistor eller viktiga hemlisar? Vi kommer nog aldrig få veta.

Hett om öronen

Jag hittade en tehuva hemma hos min mamma.
Den har min farmors mor sytt och broderat en gång i tiden på tegelrött linnetyg.

Kurt blev glad över sin nya mössa.
Och jag blev lite ledsen över att jag aldrig använder tekanna. Nu måste jag hitta på ett nytt användningsområde - om inte Kurt får ha den kvar.

Naturkärlek

Det är inte många som ser skönheten i min ärvda majolikavas med naturnära papegojmotiv. Dessutom är den lagad flera gånger och fungerar därför inte som den vas den en gång tillverkades som.
Men jag är oerhört förtjust i papegojan som sitter och ser skräckinjagande ut på en bambuliknande gren.
Under 1800-talet var det populärt med majolika, som flintporslinet som glaserades i mustiga färger kallades.
Tänk er den här i ett hem överlastat med mörkröd sammet och mörka träslag. Mycket stiligt.
Hemma hos mig finns det inte så mycket vinröd sammet. Än.

Säg hej till släktarkivet

Nu har det sista av farmors liv delats upp, och det är bara jag som är riktigt intresserad av deras gamla foton.
Alltså har jag två kvällar i rad suttit och klickat mig igenom flera hundra diabilder som innehåller allt från släktträff i Lycksele 1965 och Etiopienmissionen 1969 till turistbilder från Italien och 50-årsuppvaktningar på 60-talet.
De reste mycket och farfar fotograferade från resorna. Mellan gamla byggnader, blommande bouganvillabuskar och spektakulära solnedgångar dyker min fina farmor upp. I tjusiga bomullsklänningar och hatt.

Det är en märklig känsla att sitta och se deras liv passera förbi när båda nu är döda. Enstaka släktingar känner jag igen. Mina föräldrar bröllopsbilder och jag själv som nyfödd tillhör highlightsen,
Men vad gör jag nu? Jag kan verkligen inte bevara andras turistbilder bara-för-att. Några av dem kommer jag låta scanna in och använda i en planerad fotobok. Men alla andra?
Jag måste grubbla på hur jag kan använda alla diabilder till något kul.
Kanske borra hål i dem och göra ett draperi, kanske? Gardin? Lampskärm?

Jag inreder billigt

Emellanåt går jag så ofta på loppis att jag inte hinner redovisa mina fynd.
Inte för att jag har någon redovisningsskyldighet i min egen blogg, men det kan ju vara roligt att se vad för saker jag kommer hem med...

Som den här ljuvliga lampskärmen för 40 kronor som ännu inte fått sin riktiga plats i hemmet. Rosa och volangig är den nu placerad på en alldeles för liten lampfot som givetvis också är ett fynd, fast från kära moderns förråd.
Äsch - Eftersom allt annat på bilden också är fynd av olika slag så kör jag en liten redovisning av dem med.

* Halmhatten är ett arv från min farmor som arbetade hos en modist som ung. Jag har fler hattar av olika slag.
* Även ramen kommer från min farmor och farfar och hängde i mammas förråd i säkert 25 år innan jag la beslag på den. Japp - den aspirerade på att bli badrumsspegel, men nu får den stanna där den är.
* Några emaljmuggar kommer från svärföräldrarna och de små mockakopparna hittade jag nyligen på loppis för 50 kronor. Nu innehåller de inte kaffe utan värmeljus.
* Hattstocken har jag hittat på Myrorna för 60 kronor. Ett fynd!
* Skåpet kommer också från min farmors hem.
Summa: 150 kronor.

Jag blir glad av gamla saker!