Grodda ärtor

I morse var det sexton minusgrader och våren känns så långt borta. Jag lider av lite dubbla känslor nu, för å ena sidan vill jag åka skidor och sitta i snödrivor och grilla korv ute. Å andra sidan vill jag se de där första spirande skotten skjuta upp i rabatten och hacka is och kasta ut snöhögar för att hjälpa våren på traven lite.

I stället odlar jag ärtskott.

Gör så här:
Lite jord i en form, strö ut vanliga torkade gula ärtor och bred ut ett nytt lager jord ovanpå. Vattna och ställt ljust.
Efter en dryg vecka ser det ut så här och om någon dag kan vi klippa av skotten och äta dem.

Och min spirande odlingslust är för stunden stillad.

Islyktor

Jag blandade blå matfärg i vanligt kokat vatten (för då ska isen bli klarare) och fyllde en kakform. Och sen gjorde jag några till bara för att jag kunde.

När de frusit tog jag in dem någon minut så lossnade de lätt. Sedan ställde jag ut dem på bron med värmeljus i. Det blev fint.

Hej världen

Det är något särskilt med kartor.
För några månader sedan bytte jag barngardinerna i sonens rum. De gamla kommer från min egen barndom och var gulliga men rätt barnsliga. I stället satte jag dit gardiner av nyköpt karttyg från Åhlens och i samma veva gjorde jag en taklampa åt sonen av en halvgammal jordglob som ändå inte fick plats i hemmet och förmodligen inte längre var aktuell alls, fast inte på det där charmiga, antika sättet utan på lite mer sunkigt 80-talsvis.

Jag monterade loss globen från stativet med hjälp av lite ilska och verktyg. Och en sladd med lamphållare på stoppades in. 
Sedan hängde jag den i taket, men skenet var alldeles för dåligt och det innebar enbart att sonen aldrig lekte där för det gick inte att se vad man gjorde i hans rum.

I stället satte jag dit en annan lampa och flyttade globen till fönstret, och det blev mycket bättre. Ibland konkurrerar den väldigt mycket med fullmånen som brukar synas bra på himlen.

Plastigt pyssel

Jag blev inspirerad av det här blogginlägget (som i sin tur hade hittat det på en annan blogg. Äras den som äras bör.) och gjorde samma sak. Lät ett gäng rätt fula plastpärlor smälta ner till platta pärlor. Och helt plötsligt blev de snygga!

Alltså. Jag ställde ett gäng pärlor på bakplåtspapper med lagoma mellanrum. Lät dem vara i ugnen på 200 grader i fem minuter. (Ignorera den ostädade ugnen. Vem har tid att städa när världen är full av pyssel och roligare upptåg?)

Trädde upp dem på resårtråd. En plåt räckte till ett halsband som fungerar utmärkt som ett dubbelvirat armband åt mig. Jag gjorde två när jag ändå hade ångan uppe och ugnen på.

Jag och sonen slåss nu om vem som ska få ha dem på sig på dagarna.

För det onda

Jag snabbsydde en randig kjol till en piratfest. Av resterna blev det små trekantiga trikåbitar som förvandlades till två kylkuddar till sonen som gärna vill ha något kallt att lägga på det onda.

Världens enklaste pyssel:
Sy ihop nästan alla sidor, fyll med råris (eller något annat småttigt) och sy ihop. Förvara i frysen. 

Mycket vill ha mer

Jag kunde inte bärga mig. Koftan fick en ficka till. Jag fick mer förvaring. En grytlapp fick en ny uppgift. Alla blev nöjda.

Ordning måste råda i min kryddlåda

Kommer du ihåg den här fina arkivlådan som jag räddade från slänghetsen på mitt jobb?

 

Den har nu parats med en nyinköpt dymo och en lite nervig agata som är småstressad över att den tio veckor långa ledigheten snart är slut. På måndag börjar jag jobba, och jag kan inte riktigt klura ut hur det ska gå till. Jag har ju massor kvar att göra under ledigheten!

Som att märka alla kryddburkarna. Några hann jag med, och de passade perfekt i de små lådorna.
När jag ändå höll på var det en hel del burkar som fick skatta åt förgängelsen.

Tips från läktaren: Nu är det läge för kräsmagade städfascister att sluta läsa. 

Uppenbarligen använder vi sällan torkad dill, för den hade gått ut 1996. Och en hel del andra burkar hade också passerat sina bästföredatum med råge. Nu är jag inte så dum att jag tror att gamla kryddor omvandlas till knark, eller blir farliga när de blir lite gamla. De får förmodligen mest en lite trist, fadd smak. Men har vi inte använt dillen hittills, så kommer vi nog inte göra det de närmaste åren heller, och den blir ju inte godare...

En ny insikt var att vi endast kan köpa Santa Maria-kryddor i fortsättningen, för de har släta fina lock där dymoremsorna ryms. Men eftersom jag är en über-pysslig typ just nu så slängde jag inte de utgångna burkarna. Nej, nej. De diskas i maskin och så kommer jag HÄLLA ÖVER de kryddor som har otur att bo i feldesignade burkar nu.



När jag tänker efter så är det nog klokt att jag återgår till arbetet, för det här kan ta vilka obehagliga proportioner som helst... Jag kanske har drabbats av en släng feng shui så här på sensommaren?

Plastic (but not so) fantastic

Jag har testat plastfusing. (Sånt där pyssel då man stryker ihop ett gäng plastpåsar och syr ihop dem efteråt.)

Mitt första försök resulterade i världens fulaste necessär. Fast fulheten berodde inte på själva fusandet som gick galant, utan på att jag i vanlig god ordning inte riktigt orkade måtta tillräckligt bra när blixtlåset skulle sys i.

Efteråt målade jag på ett rött kors med spritpenna. Som medicinväska under sommarsemestern duger den utmärkt, men det är inget man hänger upp i granen, direkt.

Sånt här pyssel gillar jag - sytråd, plastpåsar och dragkedja fanns redan i gömmorna. Snudd på gratis, alltså. Dessutom ett utmärkt sätt att bli av med lite plastpåsar som ligger och skräpar. I synnerhet de där i konstiga storlekar eller med fint tryck, som aldrig kommer användas ändå. Jag kommer göra fler - var så säker!

Ett vackerskåp för vackra saker

Ett projekt är klart!

I en container på jobbet stod det här skåpet och var ledset. Fast det såg inte ut så här då. Det var märkligt guldsprejat och saknade hyllplan.

Men jag tog hem det, klappade snällt på det, spikade fast hyllreglar och målade det vitt några varv.
Därefter satte jag fast en tapetbit på bakstycket. Det är tapeten Jonquille Yellow charcoal från Sanderson, och jag älskar den blekgula färgen. 


Sedan beställde jag tre slipade glasskivor från glasmästeriet, la dem på plats och fyllde skåpet med olika vackra saker som jag äger. 

Konstigt, men det blev fyllt långt innan jag hade fått plats med alla vackra saker jag äger...

Äntligen!

Efter en galen vår har jag nu semester i två månader. (Två!! Halleluja för föräldradagar!)

Jag ska nu ta ett djupt andetag, pilla mig lite i naveln, sticka några varv på en försummad koftstickning och sedan ska jag fundera på vad jag vill göra med all tid.
Sen ska jag genomföra några projekt. Som att ordna stort kalas i trädgården! Det blir roligt!

Och kanske göra något till kopp-fågelbad, för det var enkelt och snabbfixat. 

Deeet äääär aaaadveeeeeent!

Nä, det där bristfälliga dekorerandet duger inte.
Jag nöjde mig inte med att bara drabbas av adventspysselpanik. Jag gjorde något av det.
På 20 minuter hann jag med att djupdyka i kassen med skogsfynd. Där fiskade jag upp lite granris som fick bli en krans utan den där juligt frodiga och välansade looken. Mager och lite spretig fick den bli, men väldigt stajlisch där den hänger på ytterdörren. Jag insåg att riset inte skulle räcka för att täcka en av mina färdiga halmstommar, så jag fribejsade och band ihop enbart grenarna. Kanske får den ett band omkring sig, kanske inte.

Och lite mossa fick också komma in i värmen för att dekorera adventsstaken. Shit, vad med äckliga insekter man får med sig när man tar in natur! Ska på allvar fundera ett varv till på det där med plastmossa...
Lådan är ursprungligen ett flera år gammalt loppisfynd som någon skrivit anteckningar på om vad den innehåller med gammaldags skrivstil och bläckpenna. Om jag hade varit mer förutseende och shabby chic-mässig hade jag haft stiliga siffror fastvirade på ljusen med något shabby snöre, men det har jag inte nu. I stället får ni själva räkna ut vilket adventsnummer det är på ljuset som jag har tänt.

Symaskinen har fått jobba...

I går flaggade vi stolta för fäderneslandet på bron.I dag tröttnade jag på nationalismen och sydde en egen flagga för att fira Drottningadömet Agataland.

Mycket roligare än att frogga en sjal... För att ytterligare slippa sätta mig med en tråkig sjalupprepning så ska jag nog istället ta och komponera Drottningadömet Agatalands nationalhymn.

Färdigklädd provdocka

Före

Efter

Jag gillar verkligen papiermache. Att få stå och gegga med tidningspapper och tapetklister är härligt! Särskilt när det är äldre papper med vackra typsnitt och retrolayout. Och inte särskilt mycket färg.
Och av resterna som blev över gjorde jag två hjärtan som står på tork under gallret vid spiskassetten.