Men hur väljer man bort när allt är vackert?

Det här rensandet i köket pågår ännu.
En av mina paradgrenar är att skaffa vackra saker. Många vackra saker. Och det är det som gör det så svårt.
För jag rensar kontinuerligt bort en hel del saker, vill jag påstå. Rätt ofta åker jag förbi någon loppis och lämnar grejer som inte får stanna i vårt hem.
Men nu börjar jag komma till den där smärtgränsen bär det inte längre finns något som jag vill göra mig av med. När allt vi har är rätt vackert och älskat (förutom en del av sonens mest plastiga leksaker, men de är ju älskade av honom, så de stannar också.)

I ett köksskåp låg mina vackra, hemvävda linnelakan med mittsöm. De som jag använder som duk vid festliga tillfällen.

Men behöver vi verkligen tio stycken!? Jag beslöt mig för att rensa ut de som saknade spetsar och monogram. Jättestor skillnad, verkligen... Nu har vi bara nio lakan i traven.

Och när det gäller mina udda kitschkoppar eller mitt gröna glas blir det ännu svårare. För såna SAMLAR jag ju på. Då kan man ju inte välja bort!?

Ordning måste råda i min kryddlåda

Kommer du ihåg den här fina arkivlådan som jag räddade från slänghetsen på mitt jobb?

 

Den har nu parats med en nyinköpt dymo och en lite nervig agata som är småstressad över att den tio veckor långa ledigheten snart är slut. På måndag börjar jag jobba, och jag kan inte riktigt klura ut hur det ska gå till. Jag har ju massor kvar att göra under ledigheten!

Som att märka alla kryddburkarna. Några hann jag med, och de passade perfekt i de små lådorna.
När jag ändå höll på var det en hel del burkar som fick skatta åt förgängelsen.

Tips från läktaren: Nu är det läge för kräsmagade städfascister att sluta läsa. 

Uppenbarligen använder vi sällan torkad dill, för den hade gått ut 1996. Och en hel del andra burkar hade också passerat sina bästföredatum med råge. Nu är jag inte så dum att jag tror att gamla kryddor omvandlas till knark, eller blir farliga när de blir lite gamla. De får förmodligen mest en lite trist, fadd smak. Men har vi inte använt dillen hittills, så kommer vi nog inte göra det de närmaste åren heller, och den blir ju inte godare...

En ny insikt var att vi endast kan köpa Santa Maria-kryddor i fortsättningen, för de har släta fina lock där dymoremsorna ryms. Men eftersom jag är en über-pysslig typ just nu så slängde jag inte de utgångna burkarna. Nej, nej. De diskas i maskin och så kommer jag HÄLLA ÖVER de kryddor som har otur att bo i feldesignade burkar nu.



När jag tänker efter så är det nog klokt att jag återgår till arbetet, för det här kan ta vilka obehagliga proportioner som helst... Jag kanske har drabbats av en släng feng shui så här på sensommaren?

Mitt liv med extra allt

Jo, det är onekligen så – livet fylls på med erfarenheter och kunskaper och vänner.

Och saker.

Med stort motstånd inser jag att hemmet fullkomligen svämmar över. Det går inte längre. Ingen människa behöver så många ytterplagg, skor, kaffeserviser, tavlor, tyg, garnnystan, tidningar, väskor, böcker, cd-skivor ... etc etc som jag har.

Jag måste rensa.

Utmaningen till mig själv blir samma som många andra redan gått igenom: 10 saker ska rensas ut varje vecka. Men jag går ut hårt och dubblar budet genom att säga: 10 saker till loppis. 10 saker till Tradera. 10 saker ska slängas. Åtminstone första veckan.

Sen får vi se hur det går i framtiden.