Fääärdig!

Tillåt mig presentera mina *hrmm* färdiga benvärmare.
Jag harklar mig rodnande, eftersom alla observanta ser att de ju inte är färdiga alls.
Det här är helt enkelt ett levande exempel på varför man inte ska odla UFO:n genom att vänta med att slutföra stickningar.

Mina två benvärmare i garnet Noro kureyon sock har varit färdigstickade läääänge. Men efter att ha sytt på 13 knappar på den ena så ledsnade jag och de blev liggande.
I går plockade jag fram den och skulle sy i de resterande knapparna, och insåg att en har smitit under väntetiden.
Och det upptäckte jag när det bara var den kvar att sy fast.

Nu måste jag leta ett substitut, men frågan är om jag inte kommer använda dem ändå fastän de inte är hundraprocentigt färdiga.


Jo, minnesgoda bloggbesökare minns att det var det här garnet jag var så missnöjd med. Eftersom jag senare har stickat en del med Noro Kureyon Sock utan att råka ut för samma variation i garntjocklek som den här färgställningen (164) uppvisade, så hoppas jag att det här nystanet var ett måndagsexemplar.

Randiga futter

Färdiga!
Rolig stickning med två olika färger Noro kureyon sock, nämligen 180 0ch 185.
Och jag använde mig av det här Drops-mönstret, fast körde resårstickning med en rät en avig istället för mönstrets två av varje.
Jätterolig stickning, som går i ett huj tack vare det vackra garnet och ränderna.

Nu tänkte jag använda det som är kvar på nystana och sticka ett par till, men från tårna den här gången för att kunna reglera längden efter hur långt garnet räcker. Några tips på bra standardmönster?

Jag förstår att alla nu funderar, men - nä, det är inte mina ben som är så där ojämna, utan tajtsen som knölade ihop sig under sockorna.

Rrrrrandiga sockor

Noro är som alla vet inte ett garn utan ett mjukt beroende.
Nu har jag påbörjat ett par randiga sockor i kureyon sock-garn i två färgställningar. Men jag är inte helt säker på att jag ska göra dem i resår hela vägen. Kanske kommer färgerna bättre till sin rätt i slätstickning...
Ska fundera på det medan jag fortsätter slösticka på dem.

Knappt

Den ena armvärmaren har fått knapparna fastsydda. Men knapphålen är lite för stora, och jag ville inte använda större knappar. Så kanske måste jag riva upp knapphåls-kanten.
Ska fundera lite på det...

Jag stickar nytt

Några nya roliga saker:

En krage av Noro lite är på gång.
Mycket, mycket trevligare än sockgarnet. Det här är mjukt, jämnt spunnet och tvinnar sig inte det minsta. Och färgerna. Färgerna!! Vackert!

Nästa roliga: Att den här bilden inte är fotograferad utan scannad gör livet lite roligare. Vi har blivit med scanner/skrivare/kopiator och livet blev med ens mycket enklare.

Fult och fint

Jag har påbörjat ett par benvärmare alternativt armmuddar i Noro sockgarn. Blev inspirerad av något på Ravelry, där ett helt gäng knappar och knapphål avslutade kanterna hela vägen. Så såna ska det bli.

Men jag är inte så förtjust i garnet.
Lika förälskad som jag är i Silk Garden och Kureyuon, lika missnöjd är jag med det här garnet. Alldeles för ojämnt spunnet för att resultera i ett snyggt resultat. Jag kan inte riktigt se att det skulle bli användbara sockor med tanke på hur tunt garnet är på vissa långa ställen. Har jag bara haft otur med nystanet eller är sockgarnet så här?

Då blir jag gladare över att titta på fina gåvor.
Nära släktingar håller på och flyttar, och där rensas det - jäklar anåda! Och en hel del hamnar hos mig, eftersom jag inte kan säga nej till gamla spetsar, roliga tyger och mattrasor.
Förutom de här mycket vackra fästmansgåvorna i originalfärg, så har de också skickat med en stor kartong med garn av olika sorter. Det mesta är påbörjade tröjor i olika vackra blåa nyanser. Ullgarn, alltihopa. Sammanlagt 5-6 kilo, skulle jag tro. Någon dag ska jag orka fotografera och visa upp.
Kanske var inte mer garn det viktigaste på önskelistan, men vem kan säga nej till riktigt ullgarn som är gratis?

Det här följde också med en av stickningarna, och det kan jag faktiskt säga nej till. Den elastiska sticktråden har klibbat samman under de år de blivit liggande. Allt är bara ett enda kladdigt elände, och man kan bara fundera på hur resultatet skulle ha blivit om man stickar in det in en tröja, som rekommenderas...

Hodeladi, hodeladi, hoppsan en sån dag

Ooh, sicken galen dag!

Jag hade hoppats på att kunna glida in på arbetsplatsen efter några timmars sovmorgon för att kurera vad-det-nu-är jag drabbats som inte riiiktigt gått över för att stilla närvara vid först ett möte och därefter ännu ett. Båda ganska snabba men informativa.

Nehej.
Först möttes jag av beskedet att jag hade 22 missade samtal och 7 röstmeddelanden att ta hand om eftersom jag glömt att knappa ut mig på telefonen under sjukdagen. Sedan öppnade jag min mejllåda, och det skulle jag ha låtit bli. Mängder med mejl som krävde i n s a t s e r - inte bara en blick och sedan släng.
Och mötena drog ut på tiden och telefonen fortsatte ringa och det uppstod krissituationer hela tiden och mitt i allt det där så var jag fortfarande inte helt kry och absolut inte på äthumör, så jag blev lite vinglig framåt eftermiddagen.

Nu har jag kommit hem. Med väskan full av arbetsuppgifter som jag inte hann med eftersom möten blev så långa - men informativa och trevliga.
Och mår fortfarande inte helt prima.

Men ändå - mitt i stressen och illamåendet så är jag nöjd med dagen. Nu hoppas jag bara på att få avsluta den med lite Lady Eleaonor men jag har fortfarande inte kommit på hur jag ska sticka de avslutande trianglarna. Några tips?

Äntligen! Lady Eleanor är här!

Efter allt mitt tjatande:
Agata production proudly present: Lady Eleanor.

De gamla UFO:na fick bara komma ut på en kort luftning. Nu har de knölats tillbaka in i gömmorna igen, till förmån för en ny fräsch tjej - Lady E.
Med beskrivning på svenska har jag bara haft lite bekymmer med kantmaskorna. Och kanske kunde den gjorts något rutvarv smalare. Hittills har det gått åt ett nystan Noro-garn och det är säkert 1,5 meter kvar att sticka innan jag är nöjd.
Det blir till att beställa 3-4 Silk Garden-nystan till eftersom hon är dyr i drift, Lady E.
Men vacker!