Färdigstickat och gladrandigt!

Den är äntligen färdig! Min uppifrånochnerkofta som jag stickat efter Koftans eminenta mönster har till slut fått alla trådar fästa och alla knappar fastsydda.

Garnet är mestadels från numer nedlagda Morjärvs ullspinneri och inköpt billigt i deras fabrik för många år sedan.
Några färger är nog från loppis också, och jag försökte hålla färgskalan till grönt-petrol-rosa i olika kulörstarka nyanser. Och så beige då. En beige som har legat länge eftersom jag har stört mig lite på kulören, men i det här sammanhanget fungerar det mycket bra, tycker jag.
Enda färgordningen jag förhöll mig till var att jag skulle varva blå-röd-grön hela tiden, och såhär i efterhand kan jag tänka att jag borde har planerat det hela lite bättre, för nu blev det några väldigt ljusa kulörer nära varandra längst ner, medan det blev några dovare ihop högre upp.

Knappar från loppis och en improviserad ficka vars fickpåse jag sytt av mönstrat tyg på insidan för att slippa en tjock, stickad fickpåse.

Eftersom jag inte är så förtjust i resårstickad mudd så blev det en slätstickad, men ett avigt varv för vikning och några varv till som jag sedan sydde fast på insidan.

Jag är nöjd och längtar lite efter kallare dagar då jag ska använda den här!

Tröjan som blev garn igen

Det blev upprepning av den blåa stickningen. Skönt när beslutet väl är taget och upprepningen gjord.

Efter att ha blötts upp och hängt på tork i några dagar har jag nu massor med blått yllegarn som ska bli något annat fint.

Blått arv

Jag har haft den stora turen att ärva en del påbörjade stickningar av min bonusmamma. Och den här är ju snudd på färdigstickad. Jag har funderat på att färdigställa den, för det handlar ju bara om några varv. Men samtidigt blir jag tveksam, för den här tröjan kommer jag nog inte använda. Och då är den ju rätt meningslös. Tveksamt också om jag kan ge bort den, för blåa ylletröjor i 80-talsmodell är kanske inte hetast. 

Så. Min fråga är alltså: ska jag repa up och sticka en kofta av garnet eller ska jag färdigställa och hedra min bonusmamma och hennes jobb?

Julstickning

Jag fick en stor kasse ryagarn av min mamma. Kanske lite hårt, men färgerna är så fina så jag vill ändå testa att sticka ett par improviserade vantar. De blir nog lite stora så jag måste kanske filta ihop dem lite när de är klara.

Ett trevligt jullovsprojekt.

Nu blev det så där igen ...

Nä, jag vet. Jag skulle ju inte köpa mer ullgarn på loppis. Jag har skåp och lådor fulla med garn i alla möjliga färger och former, och jag kommer aldrig hinna sticka upp dem. Men när de här vackert, ullgråa härvorna kostade ynka 15 kronor styck så kunde jag inte låta bli. Fem fick följa med hem.

500 gram Gästrike från Järbo garn, vad kan jag sticka av det?

Men medge att de är vackra, härvorna. Det är bara etiketten som är jämmerligt ful.

Varmt för halsen

En halskrage är klar. Garnet är två olika sorters Manos del Uruguay och köptes i New York för fyra år sedan. På tiden att det blev använt, alltså.
Helt random stickade jag in en roströd färg i samma garn för att dryga ut lite. Det ser lite mysko ut när den ligger utbredd såhär, men det fungerar när man har den på sig.

Mönstret komponerade jag själv. Vartannat varv rätstickning och vartannat i resår 1r 1a.

Och det här fotot är det närmaste ett porträtt jag någonsin kommit på den här bloggen. Offentlighet är inte min bag.

Garn

Det nyfärgade garnet har torkat och nystats upp.
Resultatet:
Ett tvåtrådigt brandfärgat och ett gråbrunt entrådigt. Som ska bli något någon gång, men inte tillsammans. Det lutar åt vantar, men jag har inte bestämt mig än.


Jag letar som bäst efter ett nytt projekt, och det känns som om jag vill göra en skir spetsstickad sjal. Kanske Laminaria. Eller Zetor scarf eller en Sweet Alyssum shawl.
Jag vet bara att det ska vara tunt, tunt garn och halvtjocka stickor och mer luft än garn i stickningen så att det går fort.

Fast egentligen borde jag utmana mig själv och sticka något stort, men jag orkar inte riktigt ta mig an större projekt som kräver tankemöda. Därför blir det inte heller någon virkskola, eller någon tidigare ombloggad kofta eller tröja.

Det stickas lite nu och då

Jorå, jag stickar också. Vill jag bara berätta för alla som börjar misströsta om att det alls finns ens en gnutta stickning kvar på den här bloggen.

Jag försöker hinna bli klar med en liten bäbiströja till en nykomling som ska födas vilken dag som helst.
Mönstret kommer från Drops. Garnet är fabel och snart, snart har jag stickat färdigt.

Och så ska jag haka på Tant Koftas knitalong med en kofta som stickas uppifrån. Garnet blir nog det här blå, syrafärgade ullgarnet som en snäll familjemedlem donerat till min samling.

Fin present

Det är många som får paket i brevlådan dessa dagar.
Även jag har fått ett trevligt paket från Erica Laurell med hennes nya bomullskollektion. En skön cerise nyans. Nyttigt för mig som är lite dålig på att sticka i bomullsgarner. Nu ska jag klura ut vad det kan bli.

Brinnande känsla

I vårsolens glans har jag börjat på en Feather and fan-sjal. Kul stickning, och färgerna gör mig glad. Fast mönstret gör sig nog bättre i ett garn med längre färgpartier. Har sett många i olika Noro-garn, och de är fantastiskt fina.

Efter en skön promenad är det nu läge att slipa utemöbler. Sedan ska de målas i någon röd nyans. Och därefter blir det fika i trädgården och kanske lite rabatt-pyssel. En skön lördag!

Kjolen växer

Kjolen från "Sticka romantiskt" växer. Sakta men säkert läggs varv till varv och snart har jag kommit halvvägs.
En trivsam stickning och jag är mycket nöjd med färgen som är lite mustigare än vad bilden visar.

Trots den trevliga kjolstickningen börjar jag snegla på något annat att göra. Och färgkrafthärvan jag fick i present skulle gärna få bli något fint. Kanske en skön sjal, stickad från nacken och nedåt. Med stiligt spetsmönster.
Men vilken? Jag spanar oavbrutet efter fina sjalmönster.
Och hittar jag inget bra mönster så kan jag ju alltid plocka upp något ufo...

En himla massa maskor

En volangsjal är färdig - i all enkelhet.
En halv härva Kauni effektgarn och en himmelens massa räta maskor resulterade i den här knasiga saken.
Skogsgrönt, lila och vinrött är inte mina favvofärger, men jag har ju haft något för händerna åtminstone...

Krulligt garn

Inför det större stickprojektet jag lovat mig själv började jag gå igenom stashen. Jo, för jag har ju som alltid köpstopp. Och där fanns ju det här ullgarnet som jag bloggat om tidigare. En trevlig släkting har skänkt påbörjade och nästan avslutade stickprojekt, och jag hade lite bekymmer med att bara repa upp allt arbete. Men efter alla kloka synpunkter så har jag nu bestämt mig - jag repar upp det blågrå garnet.

Vad det kommer bli vet jag inte riktigt än.

Fådda gåvor

Några kilo garn överlämnades av en nära släkting som slutat sticka. Som de här härvorna svenskt ullgarn i två gråa och en naturvit färg. Trevligt!
Eller de här hektona med blått yllegarn. Kvittot fanns med i påsen och kunde berätta att det här kostat 225 kronor en gång. Förmodligen slutet av 1980-talet. Garnet är Morjärvgarn som sedan syrafärgats till en klar blå nyans.
Dessutom fanns det två så gott som färdigstickade herrtröjor. Den här koftan i raglanmodell, och en vanlig tröja i mer kungsblått yllegarn. Någon halv ärm och monteringen saknas.

Men. Nu behöver jag goda råd. Det är inga plagg jag någonsin kommer använda. Jag kan inte heller se att någon i min omgivning skulle använda dem.
Jag tror inte heller att hon som en gång påbörjat stickningarna blir ledsen om jag river upp - så sentimental är hon inte. Men jag kan ju ändå se att det är många timmars arbete nedlagt på plaggen.
Hur skulle du göra? Sticka klart och montera eller riva upp?

Fult och fint

Jag har påbörjat ett par benvärmare alternativt armmuddar i Noro sockgarn. Blev inspirerad av något på Ravelry, där ett helt gäng knappar och knapphål avslutade kanterna hela vägen. Så såna ska det bli.

Men jag är inte så förtjust i garnet.
Lika förälskad som jag är i Silk Garden och Kureyuon, lika missnöjd är jag med det här garnet. Alldeles för ojämnt spunnet för att resultera i ett snyggt resultat. Jag kan inte riktigt se att det skulle bli användbara sockor med tanke på hur tunt garnet är på vissa långa ställen. Har jag bara haft otur med nystanet eller är sockgarnet så här?

Då blir jag gladare över att titta på fina gåvor.
Nära släktingar håller på och flyttar, och där rensas det - jäklar anåda! Och en hel del hamnar hos mig, eftersom jag inte kan säga nej till gamla spetsar, roliga tyger och mattrasor.
Förutom de här mycket vackra fästmansgåvorna i originalfärg, så har de också skickat med en stor kartong med garn av olika sorter. Det mesta är påbörjade tröjor i olika vackra blåa nyanser. Ullgarn, alltihopa. Sammanlagt 5-6 kilo, skulle jag tro. Någon dag ska jag orka fotografera och visa upp.
Kanske var inte mer garn det viktigaste på önskelistan, men vem kan säga nej till riktigt ullgarn som är gratis?

Det här följde också med en av stickningarna, och det kan jag faktiskt säga nej till. Den elastiska sticktråden har klibbat samman under de år de blivit liggande. Allt är bara ett enda kladdigt elände, och man kan bara fundera på hur resultatet skulle ha blivit om man stickar in det in en tröja, som rekommenderas...

Garn i mängd

Allt trevligt är inte förpackat i julpapper.
Modern hade hittat en påse entrådigt ullgarn på loppis som jag fick. För ett kilo betalade hon totalt 55 kronor. Mycket trevligt pris! I synnerhet som de flesta härvorna är växtfärgade, och några andra är märkta Bergå garn.
Nu har jag ägnat en del tid åt att nysta upp dem för att kolla kvaliteten, och det ser mycket trevligare ut.

Eftersom jag inte är i jättebehov av mer garn så tror jag att detta kommer hamna på tradera så småningom.

Karaktärsdanande

Nä. Varför ska man göra klart tråkiga stickningar när man kan börja på något nytt och fräscht.
Ett nytt projekt har därför sett dagens ljus.

Mina nyligen inköpta härvor Ishav från Färgkraft ska bli en långväst. Med huva.
Jag modifierar ett av Färgkrafts egna mönster på långkofta med huva genom att ta bort ärmarna och kanske göra något lite mer figursmickrande i midjan.

Den blir 60 cm till ärmhålen.
I entrådigt garn och mosstickning.
Är planen.

Det lutar åt att den nog inte kommer bli 60 cm till ärmhålen utan snarare 20, för det här kan vara en av de tråkigare och långsammare stickningar jag gett mig på.

Karaktärsdanande kanske är bra, men det finns gränser.

Nåväl - jag ger det ett försök. Tröttnar jag kan jag ju alltid göra en till sjal.

Bra saker:

Min vän Carina har tagit över en garnbutik och ägnat sista månaden åt att renovera och fixa. Nu har hon öppnat, och den är så fin, så fin.

Två vackra härvor Ishav från Färgkraft fick följa med hem. Kanske ska de få bli en vacker kofta framöver. Varför inte en sån fin som Anna Puh stickade härförleden. Synnerligen fin!


Och tack alla ni som hörsammade min ensamhets-trudelutt! Nu har jag fått en så kraftig egoboost att den kommer räcka långt in i oktober!

Något nytt och något gammalt

Kvällarna är fyllda av så mycket annat nu på sommaren. Jag promenerar och odlar. Målar taklister och garderober. Och ibland stickar jag, men det är förmodligen mitt långsamma sticktempo som gör att den här sjalen aldrig blir färdig.
Min potatisbruna skapelse i Kid silk haze.
Mönstret heter Svärmors sjal och kommer från Stickas medlemsblad nr 4 2006. (Man måstre alltså vara Sticka-medlem för att få tillgång till det.)

Och nu börjar jag tro att det inte kan vara alltför många mönsterrapporter kvar. Frågan är om jag ska avsluta med någon annan slags kant. Och om jag ska orka ordna blockningsvajrar innan den ska blockas färdigt ...

Men det viktigaste av allt – jag stickar numera på mina nya Harmonystickor från Knitpicks. Just mitt lilla startpaket med tre stickpar och tre vajrar kommer från Garnhärvan och hade ett överkomligt pris. Och de är så vackra! Och smarta, eftersom man kan skruva loss vajern från stickorna och byta om man behöver.
Jag letade efter just såna här när jag var i New York, men jag hittade dem inte. Men i Linköping finns de numer!

Påtning pågår

Kaunigarn och herr Påtdocka i skönt samarbete. Ja, och en virknål förstås. Jag testar några meter och ser hur det blir. Förmodligen måste jag byta till ett grövre garn, men det vore synd för jag vill ha kaunigarnets långsamma färgbyte. Och nu råder ett definitivt garnstopp.
Det blev uppenbart sedan vi röjde runt med den nya soffan. Helt plötsligt försvann några finfina, snudd på osynliga förvaringar bakom soffor och i hörn. Nu står alla korgar och plastbagar på golvet i väntan på att jag röjer några skåp.
I söndags satte jag en surdeg som nu fått mat en gång. I morgon är det dags att baka.
Kanske lite omständligt, men tänk så gott det kommer bli till en soppa i helgen!