Perspektiv

Årets första dag får jag lite tillfälle att rensa i vårt kombinerade förvaring-, bibliotek- och syrum. Igen. Det finns mycket att gå igenom och försöka samla på rätt ställe. För att få överblick och kontroll över innehållet.
I en låda hittade jag några träpussel från min barndom.

Det väcker vaga minnen till liv, men framför allt plockar jag fram det till mitt livs nykomna kärlek - sonen - som ständigt tar nya steg när det gäller att lära sig ord och språk.

Så här på årets första dag ger pusslet också perspektiv åt tillvaron. Det känns som om det var nyss jag använde det. Men i sanningens namn är det nog 35 år sedan.
Jag har snart bott 20 år i den stad där jag bor nu, en bra bit från min uppväxtstad. Vad hinner inte hända på 20 år? Och hur nyss var det inte som jag flyttade hit?

2011 är också året då jag fyller 40 år. Om ytterligare 20 år - då fyller jag 60 år... Obegripligt. Vad kommer inte hinna hända på de kommande åren? Vem är jag då? Vad kommer jag göra? Vad gör mitt barn om 20 år? Och fram för allt - kommer jag ha hunnit rensa upp i syrummets röra till dess?

Framtiden, here I come

Tänk, vad livet kan ändras i ett ögonblick.
I många år har jag och min man längtat efter barn. Vi har testat alla möjliga sätt, satt vår tilltro till både vetenskap och alternativmedicin utan att något har hjälpt.
Och det är jag glad över nu.

För några år sedan ställde vi oss i adoptionskö, och nu har undret hänt! Vi har fått besked om att vi kan hämta en liten kille på drygt tre år till hösten. En liten kille som tillbringat hela livet på barnhem.

Stor lycka, men också många nya tankar, funderingar och projekt. Jag lär nog återkomma till det här ämnet fler gånger. :-)



Boken Bubblan är jag uppväxt med. Den handlar om Bubblan som fick nya föräldrar i ett helt annat land. Det blev en glad nostalgiupptäckt, när jag gick igenom en låda med sparade barnböcker. Snart ska en ny generation få hjälp med att läsa om Bubblan.