Nya tider

Inget är längre som förut.

Att vara hemma är både fantastiskt och ganska enahanda. Det är samma mellanmål, lekplatser och fantasilekar mest varje dag. Samma bråk och störningsmoment. Men också samma kramar, pussar och roliga infall.

Fördelen med att få ett större barn från ett annat land är att man får vara med om en språkutveckling i 180. Nya ord varje dag och framförallt nya funderingar kring ord. Att orden baka och tillbaka inte har med varandra att göra är inte självklart. Att lunch mer har med tidpunkten för måltiden att göra än innehållet är inte heller helt glasklart om man är tre år.

Och den där härliga tiden som förr kunde spenderas vid symaskinen, stickningen eller på någon rolig loppis - den finns helt enkelt inte än.

Allt är annorlunda, men ändå väldigt kul. Och den här tiden ska jag göra mitt bästa för att förvalta. Snart är han 13 år och vill inte se en.

Framtiden, here I come

Tänk, vad livet kan ändras i ett ögonblick.
I många år har jag och min man längtat efter barn. Vi har testat alla möjliga sätt, satt vår tilltro till både vetenskap och alternativmedicin utan att något har hjälpt.
Och det är jag glad över nu.

För några år sedan ställde vi oss i adoptionskö, och nu har undret hänt! Vi har fått besked om att vi kan hämta en liten kille på drygt tre år till hösten. En liten kille som tillbringat hela livet på barnhem.

Stor lycka, men också många nya tankar, funderingar och projekt. Jag lär nog återkomma till det här ämnet fler gånger. :-)



Boken Bubblan är jag uppväxt med. Den handlar om Bubblan som fick nya föräldrar i ett helt annat land. Det blev en glad nostalgiupptäckt, när jag gick igenom en låda med sparade barnböcker. Snart ska en ny generation få hjälp med att läsa om Bubblan.

Hemma hos mamma

Det är inte bara jag som gillar loppisar i min familj.
Min mamma slår mig på alla plan, och hennes samlingar går inte av för hackor.
Jag antar att uttrycket "trägen vinner" passar bra för hennes fina samling av ljusblåa krukor i serien "Standard" som Gunnar Nylund formgav för Rörstrand på 1930-talet. Ett gäng i olika storlekar trängs på hyllan i köket.

I de praktiskt höga köksskåpen ryms travar och högar med olika porslins- och glasföremål. Min mamma har förstått konsten med loppisfyndande - man köper en sak i taget, så får man konsumtionsglädjen att räcka länge, länge till ett lågt pris.
Som här, i ett av hennes platsbyggda köksskåp där ett gäng udda koppar ryms i travar. Här finns det ett gäng olika serier att fullfölja samlandet av. Eller ett gäng koppar att sälja på Tradera, beroende på hur man ser det...