10 oktober 2012

Jag vill också vara Agneta!

Hittade två av min barndoms hopprep mikronfoner på loppis i går.



Ett långt och ett kort låg och bara väntade på att trigga igång mina barndomsminnen. Och det korta är sannerligen inte gjort för vuxna, upptäckte jag i morse när jag skulle visa sonen hur man gör.

Inte minns jag några turer med långhopprepet heller, fastän vi hoppade och hoppade. Svingade och gungade och dubbelhoppade och allt vad de där turerna nu innehöll. Någon som minns mer?

Och som mikrofon fungerade de sådär när jag var barn på 70-talet.
Alla ville alltid vara Agneta, men eftersom min kompis Anna-Karin var både blond och två år äldre medan jag var rödhårig och lite yngre så kan ni ju gissa utgången. Alltid, alltid Frida. Då hjälpte det inte att mikrofonsladden var polkagrisrandigt röd och vit och handtaget mintigt grönt.

Fast jag sjöng bättre än min kompis. Sådeså.

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Jag var också alltid Frida. Men du, så här i efterhand, Frida var ju mycket snyggare än Agneta faktiskt!

Agata sa...

Eller hur! Dessutom har Frida en finare röst kan jag konstatera som vuxen. Men det hjälpte föga då, när alla skulle vara blonda.

Å andra sidan var min smak som barn inte helt oantastlig: jag och samma kompis Anna-Karin (tror att hon gick i din klass eller parallell innan hon flyttade söderut i typ trean eller fyra.) tyckte att de vackraste namnen var Ann och Marie, men eftersom Marie var lite finare så blev det orättvist om bara en skulle få heta det, så våra barbies fick heta Ann-Marie och Marianne.

Barns logik kan ibland bli rätt skev... ;-)

Kerstin sa...

Oj! Jo, Anna-Karin gick i min klass, och vi var kompisar också! Jag var ofta hemma hos henne i huset längst upp på Tunagatan, och var fascinerad över grinden i stängslet ut mot F16 som hennes pappa använde eftersom han jobbade där. Och apropå blont hår så hade ju hon sådant fantastiskt tjockt och långt hår. Jag minns en rolig grej som hände henne. Alla brukade ha med sig filmisar till skolan och byta, och Anna-Karin brukade ha sina i ett margarinpaket. En gång tog hon fel paket på köksbänken och hade paketet med margarin med sig till skolan.

Maria sa...

Har typ exakt samma minnen, men jag var blond. Så jag var Agneta!

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin