Finfredagsfynd

Ända sedan jag på 90-talet slet ut och slängde min mammas gamla fina 70-talsväska i läder från Bölebyns garveri har jag letat efter en ny. Och tydligen alla andra eftersom de är apdyra.

I dag hittade jag en i fint skick på Myrorna. 225 kronor är kanske inte att betrakta som ett klassiskt agata-fynd, men jag är mer än nöjd eftersom vilken sketen plastväska som helst kostar det och lite till.
Nu ska jag rensa bland mina övriga väskor, för nu har jag äntligen hittat den optimala. Hoppas jag.

Dessutom fick jag med två übervackra pumlor till samlingen och en spännande låda med lätt månadens bästa köp!

Titta! Visst är de fina. Och i bra skick. 

Kolla! Ett kit med ansikten och hår som aldrig virkades in i grytlappar när det var populärt! Kul! Eftersom jag samlar på såna så har jag länge funderat på hur de blev till.

More is more! (Eller: Heja Matz Bladhs)

Inredning kan ibland vara ett rätt skitnödigt ämne, där man hela tiden ska ha ett fnger i luften för att känna av vad andra tycker om, snarare än vad man själv gillar.
Men så får man syn på något som får glädjen att bubbla lite i en.

Vissa bostadsannonser är värda lite uppmärksamhet. Den här lilla villan i Falköping är till salu, och jag blir genuint lycklig när jag ser bilderna från det omsorgsfullt inredda hemmet.

här handlar det inte om att byta ut och plocka bort. Här samsas olika favoriter med varandra, utan tanke på att olika kulörer kan skära sig med varandra eller att träslag ska vara likadana.

Alla ängsligt inredda vita och beiga hem där saker ständigt byts ut för att de är omoderna eller helt plötsligt har blivit fula skulle må bra av lite sån här färgglad kärlek.

More pumlor is da skit!

I år har det gått överstyr alldeles. Jag älskar verkligen vackra pumlor. Less is bara less. More is da shit!
Det har inte bara blivit en hemgjord krans med återvunna pumlor, det blev två. En hänger fint på vår svartmålade badrumsdörr.  

Den andra hänger över öppna spisen. Tillsammans med ett gäng vackra pumlor som hänger fritt i sytråd från taket. 

 

Och årets loppisfynd, den vita plastgranen, har fått flytta in i hallen på övervåningen. Där har ett gäng kulört plastkulor funnit sin plats. Och som ljusslinga har jag använt ett draperi med lysande stjärnor som vi köpte på Ikea för flera år sedan, för alla andra ljusslingor vi ägde var gröna.

Den ordinarie granen står i vardagsrummet och har också fyllts med allt möjligt vackert. Många, många loppisfyndade pumlor och smällkarameller, men också en del ärvt och hemmagjort.
I år blev det inget glitter, och det är nog bara bra. Då ser man allt vackert mycket bättre!

 God Danföredan!

Ho ho ho! Här varé plast!

Det här är om möjligt det mest julkitschiga jag äger. En tomte med släde och renar i äkta plast. Märkt Hongkong på medarna och lite medfaren, men galet charmig!

Flera vänner har redan berättat att de känner igen modellen från mormödrar och barndomshem på 70-talet, så jag misstänker att den är bortåt 40 år. Snart antik, alltså! Det är inte lätt att tro!

Vi har byggt hus!

I går pysslades det ihop pepparkakshus här hemma. Det var på tiden eftersom pepparkakshuset köptes redan förra julen, men då orkade vi inte färdigställa det.

Enklaste sorten, med färdiga delar. Jag smälte socker och satte ihop delarna samtidigt som resten av familjen fick lyssna på rätt många svordomar.

Sedan spritsade jag kristyr och övriga familjen (som nu hade tagit ner händerna från öronen) kunde dekorera med godis.


Nu ska jag bara se om orken finns för att ordna miljön lite mysigare, men mest troligt är att det kommer få stå kvar på sitt kladdiga bakplåtspapper resten av julen.

Av kristyren som blev kvar gick vi loss på ett gäng färdiga pepparkakor. Roligt och uppskattat av alla!

Och sedan blev det några klassiska kristyrhängen till granen, men de blev isblåa i stället för vita. Och i stället för bokmärkena som jag inte hittade igen så blev det några nyköpta klappdekorationer.


I år har jag verkligen svårt att undvika det kitschiga.