Fina fyndade retrokläder

Under sommaren har jag gjort några fina retrofynd till garderoben.

I början av juni var jag bjuden på bröllop och drabbades av en plötslig insikt några dagar före den stora händelsen - man ska ju ha något att ta på sig också! Först panikköpte jag en klänning får många hundralappar, men slank sedan in på en bra loppis i stan. Där hängde en ursöt gulmönstrad klänning med tilhörande liten jacka. I fint skick och rätt storlek. Den fick det bli! Jag fick visserligen sy ihop knäppningen framtill, men det gör jag nästan alltid för att slippa generande glipor.

Sedan vann jag en nätauktion och fick hem en blåmönstrad skönhet i finaste bomull. Även den här gången hade jag tur med storleken. Nätautioner är ju alltid en chansning eftersom man inte kan prova. Men den här passade bra och fick hänga med på midsommaraftonens begivenheter.

 

Och under en resa mot Mälardalen trillade jag in på en stor loppis där den här fina blusen hängde och väntade på mig. Visserligen inte samma trevliga pris som på de första klänningarna, men tillräckligt bra för att jag skulle köpa den. Jag är annars en sucker för fyndpriser, så i takt med att summorna drar iväg brukar mitt intresse avta.

Välklädd

 

Jag hittade en Gudrun Sjödénkofta på loppis. Vet inte hur gammal den är, men den känns ganska ny och är helt onött.
I bomull och perfekt passform för mig. Och med en ficka för telefonen, så jag slipper sy på en själv!

Jag sneglar ofta på GS-kläder och skulle gärna äga några fler, men det har liksom aldrig blivit av. Men för 300 kronor var det helt klart dags för ett inköp.

Okej, tråkhöst - jag är förberedd

Är det för att hösten sedan barnsben är intimt förknippad med nystart och omstart och uppstart som jag blir shoppingsugen? Nytt bänkpapper, nya boketiketter och en ny skolväska ingick ofta, liksom nya, oslitna skolkläder. (Jag minns fortfarande den vita jackan och seglarskorna jag fick när jag började sjuan. Supercoolt när jag kom rejsande på min röda crescent med bockstyre!!)

Ofta kan jag moststå butiker med nya kläder, men den här roliga klänningen fick inte hänga kvar på HM där jag av en slump gick in.

Rosa och orange - kan det bli bättre?
Det fanns en annan fin ärmlös, orange klänning med rosa foder, men 100 procent polyester lockade inte lika mycket som färgen, så den fick hänga kvar.

Gladkläder! Nu kan november komma bäst den vill!

I bara särken

Ibland funderar jag lite extra på vad mina loppisfynd varit med om innan jag fann dem.

Som den här vackra nattsärken i snudd på perfekt skick. Enda felet är några trista fuktfläckar, men är man så här gammal så är man förlåten, tycker jag. Vem har sytt den? Vem har burit den? Och vem har skänkt den till en loppis i stället för att njuta av den?

Jag blir lite sugen på att gå i något luciatåg. Med lingonkrans på huvudet och en bricka med lussebullar och varm choklad. Undrar om det är någon målning av Carl Larsson som spökar här... Eller kanske något ur Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin...

Eller så vore det skönt att skutta ur sin säng som Rönnerdahl, med en blomkrans runt håret.

Tills det händer ska den få hänga på en krok och vara vacker.

Dagens outfit

Att använda kameran är sonens högsta nöje. Och det är alltid lika spännande att se vad som fastnar. Här är det mammans nyfyndade städrock upptill och stickade långsockar nertill. Mittemellan ett par tajts och bakom är en ful kökslucka.

Hej vardag.

Nytt år, nytt liv, ny garderob...

Bra sak: I går kom jag äntligen hem med en termokjol som jag trånat efter länge. Nu är chansen större att jag överlever vintern utan frostskador trots min kärlek till klänningar, städrockar och kjolar.

Dålig sak: Jag har verkligen en begränsad (eller optimistisk) insikt om min storlek. Därför kom jag glatt hem med en kjol som var nästan två storlekar för liten.

Liten räkneövning: En storlek är ungefär sex kilo. Jag är medveten om att kvällstidningarna lovar vargavinter och ny istid, men ärligt - hur stor är chansen att jag hinner minska tolv kilo medan det fortfarande är permafrost ute?

Men okej, jag ger det väl ett försök då.

Näbbigt värre

Så har även jag fallit för näbbstövlarna. Igen.
De jag hade på 80-talet lever dessvärre inte längre, och jag vill minnas att jag lyckades platta till den ena näbben genom att kliva på den när de skulle tas av. Barn är inte så bra på skovård...

De här stiligt röda från Docksta sko skulle sitta som en smäck. Att de är 2000 billigare än sin motsvarighet från Kero gör inte saken sämre. 1500 är ett mer rimligt pris för min plånbok.
Fast helst skulle jag vilja vara klimatsmart och hitta ett par fina på loppis, men det kan ta ett tag. Och då är det inte aktuellt med röda eller svart utan får bli ett par naturfärgade, men det gör ingenting. Såna näbbstövlar är också fräsiga.
Ja, jädrar vad jag känner att jag hänger med i modet nu!

Textil historia

För ynka 42 kronor blev den fantastiskt fina Solblomman-klänningen min. En prydlig 50-talsmodell i en behaglig gråblå nyans som drar lite åt turkost. Brodyrmönstret är invävt i tyget som är behagligt tungt.
Nu ska jag tvätta den och se hur den mår efteråt.

No cleaning lady

Mitt absoluta favoritprogram i radio är Stil i P1. Ett märkligt inspirerande program, fullt med kunskap man inte visste att man behövde.

I veckans program handlade det om det bortglömda plagget Städrocken. Eller kappklänningen, rockklänningen eller sommarklänningen eller vad man nu väljer att kalla dem...
Städrocken blev populär på 50-talet, samtidigt som hemmafrun blev det. Hon behövde en enkel hemmaklänning att städa, koka grytor och gå till mjölkbutiken i. Snabb att dra på, lika snabb att dra av. Skyddade mot allt med stora fickor att förvara dammtrasor och annat i.
Nu är de bortglömda.

Det fick mig att plocka fram min samling ur garderoben.
Jag har köpt på mig städrockar och bomullsklänningar i många år. Till en början för de vackra tygerna, men nuförtiden använder jag dem gärna och ofta.
Men jag köper bara bomull. I slutet av 60-talet började det dyka upp nylon, rayon och andra otäcka konstfiber i kappklänningarna. Det går bort.
Den som förväntar sig mint kondition blir nog besviken. Städrockar har använts och nötts, och saknade knappar, trasiga sömmar och små hål är väldigt vanligt. Mig gör det inget. Jag lappar och lagar eller lever helt enkelt med slitaget.
Jag är inte själv i särskilt mycket mint kondition, så det matchar liksom.

Men jag har dem sannerligen inte när jag städar. Utan till vardag och fest. En nyttig färginjektion för en som annars föredrar svart i klädsel.

Det finns fler städrockar i mitt hem, men det här är de jag brukar använda. De andra väntar på - ska vi kalla det - att bli lagom i storlek. För jag låter sällan eller aldrig det faktum att de är för små avskräcka mig från inköp.


Stil sänds i P1 på fredagar klockan 10.03 med repris på lördag klockan 08.05. Lyssna då!

Vackert på kroppen

På mässan Nordiska trädgårdar gick jag förbi montern med Christina Edursdotters kläder i jaquardstickad trikå av merinoull. Och blev kär. Insvängd modell med huva och milda färger - det kan knappast bli bättre! Nu ska jag bara bestämma mig för vilken av dem jag är värd...

Som man är klädd blir man hädd

En liten sniikpiik på mina tre nya städrockar. Alla tre är lika fina, och jag blir glad varje gång jag ser dem.
Nä, men tänk om man skulle ta och damma lite då...

Solkig och sliten

Nu har jag nått en smärtgräns - jag måste köpa nya behåar.
När man inte längre vågar boka massagetid för att alla behåar i garderoben är så gräsligt fula och felsittande, då är det dags att investera. Biiiig investering.
För det handlar verkligen om att casha in när man är uppe på D-storlek som måste sitta bra och göra någon skillnad. Ska rota fram 500-600 och satsa dem på något snyggt med breda axelband och stadiga kupor. Har kört på Abecita ganska tidigare, men tänkte vara lite wild and crazy och våga mig på något nytt. Några tips?




Ska nog döpa om förra inlägget till Shout it out loud. Hur jag än försökte så fick jag inte ner textstorleken. Suck. Blogger, say no more.