Torsk på svamp

Det här med svampplockning är en relativt ny företeelse i mitt liv. För några år sedan fick jag följa med en släkting ut i svampskogen, och det var ju en fröjd att plocka trattkantareller och rödgul trumpetsvamp.

 Så det har jag och maken gjort om de senaste åren. Även kantareller, så klart. Och någon enstaka gång har vi hittat svart trumpetsvamp, men oftast blir det ingenting.

Eller ... ingenting och ingenting. Svampar som de här häftiga på bilderna hittar vi ju. Men sånt vågar man ju aldrig plocka. Inte ens soppar kommer jag hem med trots att de alla är mer eller mindre ätliga. Men de verkar vara så fulla av kryp, och sånt orkar jag inte med.

Nu för tiden har det blivit ett stort behov att komma ut i skogen. Gärna för att plocka svamp eller bär. Men också bara för att strosa. Andas klar luft och titta på sånt som växer. Och dör.
Doften av skog på hösten är fantastisk.
Och längtan efter att fylla frysen med lingon och trattisar är stor. Är det så här medelåldern tar sig uttryck?

Men så här har det sett ut rätt ofta i höst. Skogen dignar av svamp, och vi torkar och torkar.
Vilket välsignat land vi lever i, där vem som helst kan gå ut och plocka sånt som annars bara skulle förfaras. Tack allemansrätt.

Har du sett den där jävla herr Kantarell?

Ett återkommande, tydligt tecken på att jag är medelålders är mina årliga försök att plocka svamp.

 

Jag har liten, för att inte säga ingen, erfarenhet av svampplockning. Jag kan minnas att vi som barn var ute en gång tillsammans med några vänner till familjen för att plocka fingersvamp. Tror jag det hette.

På senare år har jag försökt fråga mer kunniga vänner om råd. Hittills har ingen varit snäll nog att ta mig med ut på en svamptur och jag kan inte riktigt avgöra om det beror på att vi inte är tillräckligt nära vänner eller om det bara är slumpen.

Men råden jag får är både svepande och direkt motsägande, så jag famlar fortfarande i blindo i skogen. Vilken vegetation ska jag egentligen söka mig till?

Blandskog säger de som vet.

Blandskog schlandskog säger jag. 

För den kan ju se ut hur som helst! 

Ska det vara torr eller blöt mark? Mossa? Gräs? Lavar? Ska jag söka mig till lingonris eller gräs? Är det kalhyggen eller platt skogsmark? Behövs det mycket sol eller kan trädens kronor bilda kompakta tak? 

Och ständigt blir jag provocerad av vänner och bekanta som aningslöst lägger ut bilder på Facebook där de glatt utropar att de "bara skulle gå på skogspromenad och fick stoppa hundpåsen full med kantareller" tillsammans med en bild som föreställer ett gult hav!

 

I dag kom jag hem med något som jag kanske tror är Karljohansvamp. Men jag vet inte. Och jag kan inte riktigt klura ut om den är ätbar när den blivit gulaktig i hatten. 

Och någon jävla kantarell är det ju inte!