Det här med svampplockning är en relativt ny företeelse i mitt liv. För några år sedan fick jag följa med en släkting ut i svampskogen, och det var ju en fröjd att plocka trattkantareller och rödgul trumpetsvamp.
Så det har jag och maken gjort om de senaste åren. Även kantareller, så klart. Och någon enstaka gång har vi hittat svart trumpetsvamp, men oftast blir det ingenting.
Eller ... ingenting och ingenting. Svampar som de här häftiga på bilderna hittar vi ju. Men sånt vågar man ju aldrig plocka. Inte ens soppar kommer jag hem med trots att de alla är mer eller mindre ätliga. Men de verkar vara så fulla av kryp, och sånt orkar jag inte med.
Nu för tiden har det blivit ett stort behov att komma ut i skogen. Gärna för att plocka svamp eller bär. Men också bara för att strosa. Andas klar luft och titta på sånt som växer. Och dör.
Doften av skog på hösten är fantastisk.
Och längtan efter att fylla frysen med lingon och trattisar är stor. Är det så här medelåldern tar sig uttryck?
Men så här har det sett ut rätt ofta i höst. Skogen dignar av svamp, och vi torkar och torkar.
Vilket välsignat land vi lever i, där vem som helst kan gå ut och plocka sånt som annars bara skulle förfaras. Tack allemansrätt.
1 kommentar:
Instämmer helt! Allemansrätten är fantastisk! Jag har inte plockat så mycket svamp i år, men visst är det fantastiskt att det bara är att gå rätt ut i skogen och plocka bär och svamp!
Skicka en kommentar