Vi började prata om att åka utomlands, jag och maken.
Ge oss i väg på en kravlös solresa med massor av böcker och solskyddsfaktor i bagaget.
Ta med lillkillen på något ställe där man kan bada från morgon till kväll och leva ett enkelt liv i en vecka eller två. Vi brukar aldrig göra det. Under våra 18 gemensamma år har vi varit utomlands två gånger - en gång till Rom och en gång till New York.
Så lite sol och värme vore trevligt och på tiden...
Sedan började vi fundera på var.
Turkiet ska ju vara fint och ganska billigt. Nja, hur är det nu - de behandlar kurderna rätt kasst, va?
Tunisien har ju varmt och skönt när vi har vinter - det kanske är ett bra resmål. Hmm. Klassas inte Tunisien som en diktatur?
Egypten då? Nja, kanske lite väl auktoritär stat. Vill vi stödja sådant?
Thailand? Vi är väl snart de enda svenskarna som inte varit där. Men den inhemska befolkningen har väl inte helt lätt att göra sina röster hörda? Är det verkligen ett system vi vill gynna? Njaaee...
Och det där enkla livet, med all inclusive och en pool inom räckhåll var man än befinner sig - det är ju inte heller det bästa sättet att resa om man vill gynna inhemska småföretagare i länderna man åker till. Och någon slags kultur vill vi väl uppleva också?!
Det är mycket möjligt att vi får lägga illusionerna om bekvämlighet parat med gott samvete på hyllan och i stället tågluffa i Europa. Femåringen blir nog nöjd då...
Vi får läsa på lite till på bloggen Hållbar turism och på schyst resande. Kanske hittar vi något till slut. Eller så gör vi som vi brukar - vi stannar i Sverige och våldgästar släkt och vänner.
aW.jpg)
