Resandet grubblerier

Vi började prata om att åka utomlands, jag och maken.
Ge oss i väg på en kravlös solresa med massor av böcker och solskyddsfaktor i bagaget.
Ta med lillkillen på något ställe där man kan bada från morgon till kväll och leva ett enkelt liv i en vecka eller två. Vi brukar aldrig göra det. Under våra 18 gemensamma år har vi varit utomlands två gånger - en gång till Rom och en gång till New York.

Så lite sol och värme vore trevligt och på tiden...

Sedan började vi fundera på var.

Turkiet ska ju vara fint och ganska billigt. Nja, hur är det nu - de behandlar kurderna rätt kasst, va?

Tunisien har ju varmt och skönt när vi har vinter - det kanske är ett bra resmål. Hmm. Klassas inte Tunisien som en diktatur?

Egypten då? Nja, kanske lite väl auktoritär stat. Vill vi stödja sådant?

Thailand? Vi är väl snart de enda svenskarna som inte varit där. Men den inhemska befolkningen har väl inte helt lätt att göra sina röster hörda? Är det verkligen ett system vi vill gynna? Njaaee...


Och det där enkla livet, med all inclusive och en pool inom räckhåll var man än befinner sig - det är ju inte heller det bästa sättet att resa om man vill gynna inhemska småföretagare i länderna man åker till. Och någon slags kultur vill vi väl uppleva också?!



Det är mycket möjligt att vi får lägga illusionerna om bekvämlighet parat med gott samvete på hyllan och i stället tågluffa i Europa. Femåringen blir nog nöjd då...

Vi får läsa på lite till på bloggen Hållbar turism och på schyst resande. Kanske hittar vi något till slut. Eller så gör vi som vi brukar - vi stannar i Sverige och våldgästar släkt och vänner.

Det kunde varit jag

Vaknar till en fruktansvärd nyhetsmorgon, med rapporter om döda och skadade i Norge.
Under många år var jag väldigt aktiv i olika organisationer. För demokrati, allas lika värde och samhällets utveckling. Mot hat och fördomsfullhet och inskränkthet.
Många gånger har jag som ung varit på läger, liknande det på Utöya.
Men aldrig har jag kunnat föreställa mig skräcken och risken att bli utsatt för en galning med extrema åsikter och så fylld av hat.

Återigen drabbas jag av insikten att kampen aldrig får sluta. Hatet, intoleransen och galenskapen frodas ständigt. Och vi som står för motsatsen får aldrig, aldrig tystna.


Det kunde varit jag.
Det kunde varit du.

När som helst...

När orken infinner sig ska jag ta tag i ett annat efterlängtat projekt.

För rätt länge sedan, före sommaren, köpte jag Tant Koftas förnämliga häfte till hur man gör en uppifrån-och-ner-kofta. Sen har det blivit liggande som så mycket annat.

Nu undrar jag om det inte är läge att plocka fram projektet igen.

Jag har en fin påse Rowan 4 ply soft i en skön aquablå nyans, som jag köpte på rea från Cinas garn för länge sedan. Den borde verkligen få bli något fint och inte bara ligga där till ingen nytta.


Eller ska jag sticka en February lady sweater, nu när mönstret finns på svenska?




Och: Jo, jag är jättearg på valresultatet. Jätte-, jättearg och ledsen!
Jag vill ha ett varmare samhälle, där inte alla tänker på sig själva i första hand hela tiden. Ett samhälle där man kan dela med sig och allt inte behöver handla om mig mig mig jämt och ständigt.
Men så blev det inte. Tvärtom.
Så till den milda grad tvärtom tänker folk så att många har röstat på ett främlingsfientligt parti. Galet! Helt galet!