Ropen skalla - schlager åt alla!

Ålderskrisen har bedarrat en smula. Den har dragit sig tillbaka och ligger och tryvker i något bakvatten som en gammelgädda. Förr eller senare dyker den väl upp igen och hugger mig i hälsenorna.
Istället har en annan kris dykt upp. Träningsvärkskrisen.
Lyckades i går komma iväg på ett Bodypump-pass för första gången på något år. Det kändes jättebra då. Roligt och duktigt på en gång!
I morse hade jag lite värk när jag klev ur sängen.
Nu kan jag inte resa mig från stolen längre. Skulle vilja ta mig upp i vårt fikarum och hämta en kopp kaffe, men det är två våningar upp och jag tror inte att jag kommer överleva en så äventyrligt hög klättring. Mina rumpmuskler kommer i alla fall att lämna in fullständigt då.
Jag tror banne mig att jag inte kommer ta mig till min bil och åka hem efter jobbet. Jag stannar nog här istället.
Återkommer när värken släppt. Om någon månad.

Jo, ja, just det ... jag har ju titta på melodifestival! Ordnade ett litet schlagerschlag hemma med knytis och tippning av slutresultat. Jag var såååå fel ute när jag tippade vinnare. Av någon anledning trodde jag att svenska folket fortfarande ville ha schlagers i finalen. Så jag tippade glatt på lille Jimmy Jansson som inte kan sjunga och Linda Bengtzing som inte kan stå still. Så kommer de bland de sista! Min schlagerfientlige sambo vann det hela och prickade in både Martin S och Nanne.
Jag är en loser.

Och - jo, rätt låt vann! Åtminsone rätt karl! Tja, vad kan man säga: en inredningstidning och Martin Stenmarck i sängen - inte skulle jag läsa ihjäl mig då inte!