8 mars 2005

Tjitt påmfritt, bah - del 2

Kan inte släppa ämnet ålderskris.
I morse vaknade jag till en liten svängig bit med Lustans Lakejer på radion. Åtminstone var den väldigt svängig en gång i tiden när jag bara lyssnade på Lustans och Ratata. Blev rentav lite nostalgisk och trummade lite på sänggaveln och funderade på när jag var i Solnahallen och såg just Ratata och Lustans Lakejer. (Jaja, fjantarna i Indochine var också där, men lagom tills att de skulle gå på så gick vi.) Och insåg att det är 20 år sedan.
En gång till: 20 år!
Jag upprepar: 20 ÅR!!! *rynkframkallande ryyys*

Det stillsamma filosoferandet byttes i en ren och skär ålderskris. En gigantisk!
Jag var ju nyss 20 år...
Vart tog de där åren emellan vägen?

2 kommentarer:

Kicki G sa...

Ha!
Vänta tills du fyller 39, då kommer den riktiga åldersnojjan! Nu, när jag har tio dagar kvar till 42 känner jag nästan ingenting alls :-)

Agata sa...

Haha!
Tack för den värmande kommentaren.
Varför kommer den gamla psalmtiteln "jag går mot döden vart jag går" upp i mitt huvud?

Det gäller väl att bita ihop och tugga i sig det faktum att det är såhär livet är.

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin