Musik

Sitter och lyssnar på några missade sommarpratare på webben. Moneybrother, Jan Berglin (med de strålande skämtstripparna) och Bengt Ohlsson har fått låna mitt öra hittills. Mycket bra allihop. Kanske för att de alla lyckas uttrycka en ljuvlig självdistans i avsaknad av häftighetskomplex. Det är något som gör att jag tilltalas av män som inte måste skryta med sin förträfflighet hela tiden.

Benke pratar musik. Vilken låt som skulle vara mitt ledmotiv i livet har jag inte kommit på ännu.
Kanske någon låt jag ofta nynnar på. Men det är inte görligt, för jag nynnar på så mycket, mer eller mindre begåvat. Jag lyssnar på mer eller mindre begåvad musik också.

För mer än tio år sedan tittade min bror igenom min skivsamling, då bestående av enbart vinyl, och fällde den klassiska kommentaren "om jag inte kände dig skulle jag tro att du var dum i huvudet om jag såg din skivsamling."
Så är det förmodligen fortfarande. Jag blandar högt och lågt, nördigt med ännu mer nördigt. Trendig jazz med o-cool schlager. Kikki med Pink Floyd, Carola med Johnny Cash. Andrews sisters med Green Day, Freddie Wadling med Ted Gärdestad, Lasse Winnerbäck med Siw Malmqvist.

Men jag sjunger ofta på Helen Sjöholms Koppången, Winnerbäcklåtar, svenska visklassiker och svängiga schlagers från förr.

Vad sjunger du på?