När storken inte kommer...

* Får sambon köra och jag dricka sprit på fester. Inte för att jag har några allvarliga problem, utan för att slippa menande blickar och kluriga insinuationer om orsaken. Att ständigt utsättas för klumpiga frågor tar mer på krafterna än en bakfylla.
* Får man leva med att vänner och bekanta kan ägna middagar, luncher och fikor åt att prata om bebisens göranden, knasigheter i barnenes skola och grannskapets alla barnkalas. Utan att bekymra sig över om alla inte kan delta i samtalet.
* Går humöret upp och ner med större hastighet än någonsin pms kan åstadkomma.
* Tycks alla andra ha gravida magar eller snygga barnvagnar. Överallt tandlösa leenden och skrattande barn.
* Missar man stora delar av vuxenumgänget eftersom man sällan eller aldrig blir bjuden på de festligheter då barnfamiljer oftast umgås - på barnkalas eller pulkautflykter.
* Blir man missunsam. Varför kan vilka lallare som helst sätta barn till världen utan förmåga eller kunskap att ta hand om dem?! När vi, som skulle vara utmärkta föräldrar, inte kan...
* Blir man bitter och trist. Och drabbas ibland av svarta hål i sin själ när man inser att livet kan fortsätta så här. Barnlöst.