Anja-bluff

De senaste veckorna har jag gått runt och fejkat. Med berått mod har jag lurat min omgivning och fört mina vänner bakom ljuset.
Jag har fått dem att tro att jag har någon form av intresse för OS.
Det har jag inte. Verkligen inte alls.

När sambon håller på att gå i taket över att Anja ta OS-guld i värsta Lützendimman, eller när mina arbetskamrater skriker sig blåa över något nesligt felskär som blåser oss på förstaplatsen. Ja, då ropar jag hurtigt Hurra! och gäspar stort bakom mina skrivbordshögar.

Hur jag än försöker så går det inte. Det blir aldrig spännande.
Och det beror förmodligen på att det bara handlar om sport.