När jag var liten, typ 8-9 år, lekte jag och min bästis Anna-Karin ofta med hennes barbiedockor. Jo, för hon hade tur att ha ärvt en hel uppsjö av sin mycket äldre storasyster. Med vackra hår och ännu vackrare kläder.
Utvikning 1:
Finast var en brudklänning i vitt siden och en balklänning i rött siden. Fast den lite modernare tyllklänningen i olika rosa och lila nyanser gick inte heller av för hackor. (Kanske var det för att Eva i Fem myror hade en likadan klänning i något partyprogram...)
Utvikning 2:
Den ensamma Ken kunde inte tillfredsställa alla barbisarna så en korthårig (i vårt tycke skitful) barbie fick helt sonika transa lite och klä ut sig till kille. Det gick så bra så.
Och våra barbisar, de med långt hår och vackra klänningar, fick givetvis de finaste namn vi visste. Och eftersom vi inte kunde bestämma vem som skulle heta Ann och vilken som skulle heta Marie (Jo! Jag är allvarlig! Det var verkligen de finaste namn vi kände till.) så kompromissade vi grovt och döpte dem till Ann-Marie och Mariann.
Jag kom och tänka på det i dag när jag funderade lite på alliansens urvattnade valprogram.
Det behövet inte nödvändigtvis bli dubbelt så bra för att man lägger ihop sånt man tycker är fint.
aW.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar