21 oktober 2006

Fy fan vad jag är bra


Det blev ingen promenad.
Istället ställde jag mig och tapetserade (!!!!) den tidigare omtalade fondväggen. Helt själv! Så jag är sjukt stolt över mig själv!
Erfarenheterna från tapetsering är ett rum som jag gjorde med sambon för ett år sen.
Så att jag klarade av det själv är otroligt. I synnerhet som jag är en tålamodslös person som brukar lämna allt halvgjort.
Men inte den här väggen.

Den älskade sambon är inte hemma och vet inget om mitt projekt, så för att överaskningseffekten ska bli maximal har jag ställt tillbaka möblerna och satt uppo tavelhyllorna på samma ställe.

Jag gillar överraskningar. Hoppas han gör det med...

(Sjukt stolt och nöjd - sa jag det... Värsta Mia Törnblom-övningen!)
På väggen till vänster sitter den ursprungliga tapeten och till höger, bakom tavelhyllorna sitter den rutiga sandbergtapeten som jag älskar.

4 kommentarer:

elin1976 sa...

Så fint det ble. :o)

Anonym sa...

Bravo! (läser precis "Självkänsla nu" )
/Cilla

Agata sa...

Tack för uppmuntrande ord. Jag slickar ivrigt i mig allt beröm.

Lena - Åååhh, turkost. Det låter jättefint. Jag är egentligen mest förtjust i den ljusgröna, men eftersom vi har ett ljustgrönt skåp så valde vi den beiga för att undvika färger som skär sig. Å det blev ju himla bra, det med!

Anonym sa...

Wow, vad du kan! Den är jättefin!

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin