Jag kan nog inte leva utan musik, och ser därför med skeptisk blick på människor som inte har någon skivsamling hemma.
Skojiga saker den senaste tiden är:
Anthony and the Johnsons är en ny bekantskap, men inte desto mindre dålig. Hmm. Syftningsfel, va? Jag menar att han är bra. Vad det än ser ut att stå i tidigare mening.
Åsså rullar Rigmor Gustafssons Ballad Collection i min cd. Hon är alltid bra!
Hittade, efter lite surfande, glädjande besked om att Perssons Pack är tillbaka på banan under sitt gamla namn igen. Nu håller jag alla tummar jag kan för att det verkligen är så, för det är ett gammalt favoritband från början av 90-talet och de rullar fortfarande i agata-hemmet.
Men mest spelar jag nog Anne Sheltons musik från andra världskriget just nu. Charmiga schlagers som spelades på radio på 40-talet gör mig på väldans bra humör.
Ja, åsså Lasse då. Men han lyssnar jag ju alltid på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
3 kommentarer:
Jag har också en stor lp-samling, och en jättecdsamling.
Fast Anne Shelton kan jag inte påminna mig om att jag hört tidigare, fast jag känner ju igen låttitlarna när jag tittade på hemsidan...
Ännu värre med dom som inte har några böcker...
heidi - jag hade inte heller hört talas om Anne Shelton innan jag köpte hennes Forces Favourites på någon Ginzarea. Typ Ulla Billström, men lite svängigare på engelska.
elisabeth - Jo, det med. Suspekta individer allihop... ;-)
Skicka en kommentar