Äntligen fynd-ro i själen ;-)

I går gjorde jag ett kardinalfel. Eller, med fyndmått mätt gjorde jag allt rätt – Jag gick till min lokala loppis väldigt tidigt. Som alla fyndare vet så är det när portarna slår upp som man ska vara där för det är då man kan hitta de finaste prylarna.
Och det var precis det jag gjorde - och det är precis det som är problemet.
För jag har inte plats med något mer hemma. Inte behov heller, kan jag erkänna i svagare stunder.
Och ändå kan jag inte motstå alla dessa fina saker när jag springer på dem.
Som den här fina silltunnan från Norge. Som redan fungerar som ytterkruka till en fredskalla.
En söt kopp med fat som var hiskeligt smutsig fick följa med hem, men kommer så småningom flytta vidare till min mamma som har fler delar i den här servisen. Tio kronor.

Och städrockar är en liten passion jag har. Den här var bedårande fin och kommer bli utmärkt som sommarklänning. Att den dessutom verkar vara helt osliten var ju bara en bonus - ofta har gamla städrockar använts rätt mycket.
Det här är nog ett gammalt bläckhorn, men hemma hos mig kommer den lilla glasbehållaren få fungera som vas till vårens första scilla - som inte har slagit ut än.
Och den blommiga brickan var ju bara för vacker! Inte för att jag behöver någon fler bricka i mitt liv, men ibland går det inte att bara gå förbi fina saker...
Gamla kakformar. Fina. Ingen aning om vad man bakar i såna här. Några tips?
Och sånt här gör min själ lycklig! Jag har några diskhanddukar sedan tidigare som det står "kontoret" på. En med "Konsum" tryckt i kanten har jag alltid plats för. Det finns något rustikt, svenskt, vanligt och vackert över sådana här föremål.