Nu har jag målat lite grann.
Medan jag andades in färgångor, svor över konstiga hörn och droppande färg samtidigt som jag pratade med mamma i telefon så klippte älskade sambon gräset. Efter ett tag kom han in och pratade svävande om att åka och köpa något till gräsklipparen. "Jaha" tänkte jag och fortsatte måla.
Sen kom han hem med det här:För vi firade visst 14-årsdag i går och det hade vi båda glömt. Fast jag hade visst glömt det lite mer än han, för jag kom inte ihåg det förrän jag stod med världens vackraste rosor i famnen.
Han är bäst. Sa jag det?
24 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh... då får man lova att gratulera!!! Både till bröllopsdag och val av gubbe som tom kommer ihåg den, hihihi...
Dock har jag fått mig morsdagspresent! ;) Men, jag fick meddela vad jag ville ha pengarna till! ;) Men, det jag hela tiden har önskat mig, eller väldigt länge i allafall. DET behöll han för egen del, hua. Hm, gissar att jag KANSKE kan få använda det också... kanske? ;)
Må så grankott...
Det är ju sånt här man kan börja gråta av om man är en känslig själ.
Det behövs mer Romantik i vardagen. :)
Å, när man minst anar det! Bäst!
Jajamen! Visst är han en pärla! Jag tänker inte dela han med nån!
Skicka en kommentar