Läst på sistone:

Ett övergripande tema i min läsning den sista tiden: kvinnors situation i olika länder. Titta bara:

En halv gul sol av Chimimanda Ngozi Adichie ger en lysande historielektion om Nigeria under 60, och 70-talet. I synnerhet om den period när staten Biafra utropade sig självständigt, och om det krig som följde i kölvattnet. Mycket nyttig läsning för såna som mig som faktiskt aldrig riktigt funderat varför de magra barnen med stora magar kallades biafrabarn...




Flickorna från Riyjahd av Rajaa Alsanea handlar om ett gäng överklasstjejer i Saudiarabien. Varje vecka kommer ett anonymt e-postbrev ut som handlar om kompisgängets liv och hemligheter, föeträdesvis om sådant som är tabubelagt i deras kultur.






Tusen strålande solar av Khaled Hossein handlar om kvinnor i Afghanistan. Även det i slutet av 1900-talet. Han har tidigare kommit ut med succéboken Flyga Drake, och den här var minst lika bra. Att den dessutom fokuserar på kvinnorna som haft en tuff tillvaro i Afghanistan under många årtionden gör den än mer intressant.





Har kommit halvvägs in i Dödergök av Katarina Wennstam. En hittills spännande roman om alltings jävlighet. Närå, men kvinnovåld och rättsprocess tar den upp. Och vanlig svensk villaförort och relationsproblem. Jag tycker om hennes kritiska och nödvändiga böcker om kvinnornas ställning i Sverige.





Dessutom har jag börjat på Allt är bara bra, tack av Moa Herngren. Men huvudpersonen Lea går liksom rakt i armarna på en utnyttjande skitstövel, och det är så tråkigt att bara se det ske. Så den får vila lite tills jag jobbat upp lite mer ork och sympati för mesproppen Lea.





Nästa bok måste nog vara lite rolig, tror jag... Tror sjutton att jag blir höst-butter.