Jag har nämnt det förut - det är uppsåtet som räknas.
Kärleken till kitsch har jag burit med mig ett tag. Men det ska vara äkta vara, och inte nytillverkade plastgrejer från beräknande affärsmän som bara vill tjäna pengar på grälla plastbuddhor eller rosa plastskor.
Jag har exempelvis en samling souvenirer. Som alla tillverkats med ärligt uppsåt.
Det gör mig lite rörd och fundersam över att någon någon gång suttit och glödritat en björkbägare med namnet Stavsnäs för att de trodde att andra skulle tycka om det. Eller klistrat vykort på björktavlor utan att tänka att besökarna skulle fnissa sig krokiga över den fulroliga produkten.
Det är samma sak med de här.
Någon har suttit hemma och virkat små rundlar kring dockansikten för att de ville sätta upp dem på väggen för att det var fint.
Hade de sålts nytillverkade i fina inredningsbutiker hade jag inte varit intresserad alls.
Men nu älskar jag dem.
22 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej
Jag gillar dom också, har några som liknar dina. Nåstans i gömmorna har jag också halva tanter som man virkade kjolar till, söta.
Men man kan ju fundera lite på vad dom som gjorde den första tänkte på =)
Så är de nog med mycket.
Ha de så gott och fortsätt med dina roliga inlägg, jag njuter verkligen av dom.
Eva.
*Fniss*
Såna där hade ett par äldre släktingar till mig.
Undrar var de (de virkade ansiktena - inte släktingarna!) finns nu...
/Morgana
Vad roligt att du gillar dessa och det är helt fantastiskt bra att vi alla har olika smak:)
Söta små flickor. Jag tror att det hängde sådana hos mina fastrar eller hos farfar. Sällan man ser några på loppis faktiskt, bra att du bevarar dem.
/Anna
Skicka en kommentar