Nu är granen färdigklädd.
I år påminner den en hel del om min barndoms gran, fast utan smällkarameller. Alla pumlorna är ärvda eller loppisfyndade och totalt omatchad i färg.
Och granen är lika sned och vind som när morfar gick ut i sin skog och hämtade en. Givetvis tog han aldrig en fin och rak gran utan valde en som ändå skulle rensas bort.
Så ser vår gran ut i år också, Och mig gör det inget. Den gör mig snarare på bra humör.
Dessutom har den redan börjat barra. ;-)
En märklig tefatspumla i äkta plast med stanniolpapper inuti.
Stilig, äldre pumla. Just den här är ett loppisfynd, men jag har någon ärvd också.
Ett arv från min farmor som i många år var pianolärarinna. Någon nöjd elev förärade den här ganska groteska, amerikanska pumlan för snart 30 år sedan.
Två förpackningar melerade plastpumlor med fula plasthängen trivs i min vintagegran i år.
Den här är för söt! Genomskinlig plast med stanniolpapper inuti. I påsen fanns det olika färger och alla fick följa med hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag måste bara skriva o tacka för ett nytt ord. Pumla! Här på västkusten har jag då aldrig hört det.. Men nu ska ordet spridas! (du har en fin blogg)
Varsågod! Pumla är ett vanligt ord i norra Sverige.
Tack för fina ord och välkommen hit! Gott nytt år!
Skicka en kommentar