Ska det vara så?

Nu har jag varit julsnäll alldeles för länge:


Det går en sirlig trend i västvärlden, vare sig det handlar om inredning, bloggande, tidningar eller bok-layout så har det blivit makalöst populärt att använda typsnitt i en personligt, handskriven stil - som är snudd på omöjligt att läsa.

Och det kan ju vara charmigt.
Om människor väljer att skriva Carpe diem på sin hallvägg i en oläslig stil lägger jag mig inte i. Men när jag förväntas köpa böcker eller magasin där jag inte ser vad det står i rubrikerna, då blir jag lite irriterad.

Jo, det är sirligt och vackert. Men är det oläsligt så är det. Jag blir bara frustrerad när jag ska försöka tolka om det är ett gement L eller ett D.
När form och funktion krockar så bör man överväga vad som är viktigast, och handlar det om information så måste jag framhålla funktionen.

Så. Nu vet ni det.


Nä, typsnittet här ovanför är sannerligen inte det värsta, men det enda jag hittade på min dator som var snirkligt nog för att illustrera mitt gnäll.