Takdropp och dagsmeja.
Inne snurrar de vackra prismorna sakta, sakta av elementets värme. Tänk, fem kronor styck betalade jag för något år sedan!
Att glädjas åt de små sakerna i vardagen är inte alltid det lättaste, men vem blir man om man inte ens försöker? Någon som jag inte vill vara, i alla fall, så jag knogar på. Tänker "Vad är det värsta som kan hända" inför förslag, förändringar och prövningar. Och knogar vidare.
Hoppas din dag är till belåtenhet.
12 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så rätt du har. Försöka måste man. Och så skönt tycker jag, att få koma hem å stänga dörrn´ibland, slippa larmet och stressen. Sitta stilla, samla tankarna ;)
Skicka en kommentar