27 juni 2013

Dallrigt

Det var ett tag sedan jag hittade den här fantastiska kokboken på loppis. Vem, med minsta fäbless för kitsch, kan motstå en kokbok om Jell-O?


 Inte jag. 

Och när sonen häromdagen började tjata om att göra slajm så insåg jag att tiden var mogen. Vi skulle inte göra slajm, men det närmaste man kan komma i matväg. Vi skulle göra jello.
Men han motsatte sig hårdnackat att vi skulle blanda ner något mer tuggvänligt som fruktbitar, så vi nöjde oss med en skvätt mycket konstgjord jordgubbssmak. Och så skulle vi välja färg. Den blev orange. Såklart. Om sonen själv får välja.

Tio gelatinblad, fem dl vatten och några dl socker. kok ihop och röra samman. Sen hällde vi ner den i en gammal aladåbform och sedan fick den stå i kylskåp över natten medan det tjatades något kopiöst om att få smaka.
Han fick vänta ända till förmiddagsfikat dagen därpå.
Efter att ha tagit en tugga sa han väluppfostrat "det är äckligt" och vägrade äta.
Så nu har vi rätt mycket orange jordgubbsjello över om någon vill ha ...


Har jag nämnt att jag har semester? I sju veckor. Det känns helt okej.

4 kommentarer:

Irene Lundell sa...

Men den är fin! ;)

Myggan sa...

Jag förstår sonen. Jag äter nog det mesta, men geleiga konsistenser klarar jag bara inte av. Det liksom växer. Men jag håller med om att den är väldigt snygg. =)
Och jag är vansinnigt avis på 7 veckor semester.
/Anna

Tyg och otyg sa...

Jag tror jag är böjd att hålla med honom. Har aldrig förstått mig på det där med Jello jag heller. Lite synd, för det ser roligt ut tycker jag!
Och sju veckors semester, viilken lyx! Snaaart börjar min, hälften så långa.

Heidi sa...

jag har inte heller förstått mig på jello. Men fint att titta på det är det:)

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin