Kort med varierade vyer

Jag tog med mig dottern på loppis en av mina sista föräldralediga dagar. Bläddrade lite i vykortbunten och hittade några oskrivna Harry Lange-vykort från Värmland.

Om man som jag är född på 70-talet så känner man med största sannolikhet igen Langes illustrerade landskapskort som stod i vartenda vykortsställ när jag var liten. 

Men han var inte bara illustratör. Han låg även bakom fotograferade vykort. Fast när de illustrerade är så suveräna så blev jag nästan förvånad över att hitta det här över Lysviks kyrka. För från den här vinkeln ser jag mest några björkar. Och en handikappskylt. 

När vi ändå är inne på ämnet Dåliga vykort kan jag inte låta bli att visa upp det här som kanske varit förebild för Langes kort. Här är det Tornios kyrka som knappt syns bakom all svartvit grönska. 

Trött

Det som utåt sett ut som en härlig föräldraledighet har egentligen varit något helt annat. Visst, vår nya lillasyster är en glädje som hann med att fylla sex år under sommaren.

Den åttaårige storebrorsan är också en glädje och fröjd, men har inte haft förmågan att ta emot lillasyrran med öppna armar. Han är sedan tidigare ett explosivt litet barn och har haft många orsaker att bli arg det senaste halvåret. 

Precis alla motgångar hamnar utåt och slutar med snabb ilska och handfast vedergällning - även de gånger det inte är vi i familjen som orsakat ilskan.

Vi har ägnat så mycket kraft och tid åt detta. Och har nu också tagit hjälp utifrån, för allas skull. Och främst för våra älskade, efterlängtade barns skull.

I slutet av sommaren fick jag också veta efter ett läkarbesök att jag har ett mycket dåligt blodvärde. Det låg på 81 när provet togs. 

Så orkeslösheten, sömnbehovet, andfåddheten, hjärtklappningen och det som jag upplevt som dålig kondis fick sannerligen en fysisk förklaring. 

Det har inte varit optimalt med en orkeslös mamma och ett krävande familjeliv. 

Nu återstår några dagar av min föräldraledighet och sedan ska jag vila upp mig på jobbet. Och med hjälp av järntabletter ska hb-värdet jobbas upp och kanske kan den här hösten bli en riktigt kreativ period. Det var länge sedan det fanns riktigt med ork för stickning, läsning, pyssel, mannen och roliga projekt.

Mer saft, omständlig som tusan

Ojdå. Där gick den sommaren.

Mest tid har ägnats åt att hålla hela familjen på gott humör. I teorin låter det fantastiskt med sju gemensamma semesterveckor, men vår familj orkar inte riktigt med det. Så i stället har vi fått planera utflykter, händelser och roliga saker för att alla ska hålla sams. 

Men en sak till har jag hållit på med och det är att koka om den här saften tre-fyra gånger.

Första omgången som gjordes på svarta vinbär råkade få en alldeles för stor mängd natriumbensoat i sig. Så sedan kokade jag saft på några fler liter svarta vinbär för att jämna ut den skarpa smaken.

Det hjälpte inte mycket så någon dag senare plockade jag fram göra påsar rabarber som vi fryst in för att spä ut smaken av natriumbensoat.

Det hjälpte inte heller. Då tröttnade jag och lät flaskorna ligga i kylen några veckor i väntan på att vår rödavinbärbuske skulle bli mogen. 

När min bonusmamma och mamma varit här och plockat bär så blev det äntligen av att jag både kokade gelè och saft för att späda ut med.

Så. Nu är den klar. Min goda saft på svarta och röda vinbär samt rabarber. Det hade kanske varit enklast att skriva blandsaft flaskorna men jag hade redan börjat skriva med min rosa posca-penna så jag ville inte ta bort det. Tur att jag skriver glest.