Men hur var det med den där cologneflaskan?

Nej, vi måste titta närmare på den där cologneflaskan som liksom drunknade i gårdagens loppisfyndinlägg.

Lucien Lelong var en fransk modeskapare som levde fram till 1958. 1924 började han tillverka parfym och Indiscret var hans mest kända doft.

Den är bedårande och kitschigt vacker, den här silverglittriga kulan med en lite medfaren, juldekorationslik grej av guldpapper och alkotte som hänger runt den smala halsen.
Efter lite googlande hittar jag den här flaskmodellen på parfymer redan från 1930- och 40-talen, men nutidens Indiscret ser inte längre ut såhär.

 

Jag blev väldigt sugen på att få provdofta, för det här exemplaret luktar inte särskilt gott. I stället gör parfymen skäl för namnet Indiscret.

Doft av gamla tider

Jag kom hem med en ny tvål häromdagen. När jag hade plockat bort plastomslaget så insåg jag att den doftade farmor. Rejält.
Och när jag tänker efter så stod det en flaska Opium-parfym i hennes badrumsskåp när jag var barn.

Så glad och nostalgisk jag blev.
Måste nog gå ut på lunchen och provdofta lite Opium-parfym...

Parfymblogg

När jag nu ändå var inne på ett parfymeri passade jag på att provdofta på parfymer. En favoritsysselsättning eftersom jag alltid är på jakt efter den ultimata parfymen.

Jag vill gärna ha något lite dammigt, tungt och spännande. Doftar det melon eller billig Date-parfym springer jag.

Och i dag trodde jag att en riktigt klassisk tantparfym skulle passa mig. Så jag provade Chanel No 5. Den där som Marilyn Monroe använde.
Och den verkade lovande. Tills den hade satt sig ordentligt och doftnoterna framträdde efter någon timme.
Då. Luktade jag som min svärmor.

Missförstå mig inte. Jag gillar min svärmor. Men jag har ingen högre önskan om att gå runt och lukta som hon gör.

Jag letar vidare.