Denna dag - ett liv

I dag håller jag på och överträffar mig själv i vuxen huslighet.
Inte nog med att jag har plockat och donat med alla saker som konsekvent är på fel ställe i hemmet. (Och då är vi bara två vuxna. Gud förbjude att det kommer in barn i familjen. Hur ska inte kaoset torna upp sig då?)

Jag har också gått igenom mina bisarrt stora samlingar av magasin och veckotidningar. Jag vet inte hur andra gör. Kanske slänger ni tidningar som ni läst?
Så är jag inte uppfostrad.
Tidningar ska sparas. Länge. Vissa tidningar kan man så småningom bläddra igenom och riva ut sånt som kan komma till nytta. Som recept och stickbeskrivningar och instruktioner till hur man binder en krans eller bygger ett skoställ. Andra tidningar, som glossiga magasin, sparas pinsamt länge. Nu har jag både rivit, slängt resterna och donerat glossiga magasin till loppis. Bara något hundratal finns kvar.

Jag har också introducerat idéen att vi - jag och maken - ska sätta oss ner och planera nästa veckas mat genom att göra en meny. Och detta är en storslagen vuxennyhet i det här hemmet, där all matinspiration ska tvingas fram vid den näst intill dagliga köprundan på det lokala ica:t.

Och jag har strukit ett gäng kökshanddukar. Fast det brukar jag göra.


Nog om mig. Vad håller du på med så här på arbetarnas egen dag?

Några tydliga tecken på att jag har blivit vuxen

1. Jag vågar gå till frisören och erkänna att mitt hår är misskött/hemmaklippt/utan tillstymmelse av inpackning eller balsam. Och jag varken skäms eller rodnar.

2. Jag har samma raka rygg hos tandläkaren. I min barndom och ungdom var tandläkaren någon man blev utskälld av. Nu för tiden vägrar jag att bli behandlad så. Jag ger väl fan i att borsta tänderna om jag vill. Dessutom köper jag en tjänst av tandläkaren, så då får väl de behandla mig trevligt.

3. Jag lider visserligen en smula av att repa upp felstickningar, men jag gööör det ju åtminstone nu för tiden. Annat var det förr. Då brände jag hellre upp stickningen än repade upp. Fast när jag var tonåring hatade jag att sticka aviga maskor också, och det har jag sannerligen vuxit ifrån.

4. En kväll på krogen är inte det första alternativet en lördag. Snarare är det oftast fler saker som talar för att jag stannar hemma. Inte nog med att man måste planera hemfärd och ditfärd. Man måste dessutom ta i beaktande att dagen efter blir så jobbig, så jobbig - och sällan värd alkoholintaget. Dessutom kan man ju missa På spåret.

5. Jag kan relativt obekymrat gå ut utan smink. Som tonåring hade jag hellre dött än missat min halvtimmes sminkning varje morgon. Nu inskränker sig vardagsmakeupen till mascara och kanske lite ögonskugga, typ. Och ibland inte ens det.