Några tydliga tecken på att jag har blivit vuxen

1. Jag vågar gå till frisören och erkänna att mitt hår är misskött/hemmaklippt/utan tillstymmelse av inpackning eller balsam. Och jag varken skäms eller rodnar.

2. Jag har samma raka rygg hos tandläkaren. I min barndom och ungdom var tandläkaren någon man blev utskälld av. Nu för tiden vägrar jag att bli behandlad så. Jag ger väl fan i att borsta tänderna om jag vill. Dessutom köper jag en tjänst av tandläkaren, så då får väl de behandla mig trevligt.

3. Jag lider visserligen en smula av att repa upp felstickningar, men jag gööör det ju åtminstone nu för tiden. Annat var det förr. Då brände jag hellre upp stickningen än repade upp. Fast när jag var tonåring hatade jag att sticka aviga maskor också, och det har jag sannerligen vuxit ifrån.

4. En kväll på krogen är inte det första alternativet en lördag. Snarare är det oftast fler saker som talar för att jag stannar hemma. Inte nog med att man måste planera hemfärd och ditfärd. Man måste dessutom ta i beaktande att dagen efter blir så jobbig, så jobbig - och sällan värd alkoholintaget. Dessutom kan man ju missa På spåret.

5. Jag kan relativt obekymrat gå ut utan smink. Som tonåring hade jag hellre dött än missat min halvtimmes sminkning varje morgon. Nu inskränker sig vardagsmakeupen till mascara och kanske lite ögonskugga, typ. Och ibland inte ens det.