För några år sedan kviltade jag mycket. Köpte hem skärverktyg, kvilttyger från USA och surfade runt efter blockmönster och nya idéer. Gick med i diskussionsforum och grupper och följde ett helt gäng kviltare, fastän bloggarna inte riktigt sett dagens ljus då.Jag sydde små bäbistäcken när mina brorsbarn föddes, och senare fick de små kaniner i doppresent.
Sedan tog stickningen över, och mina tyger ligger i det närmaste orörda sedan flera år. Vackra, tunna, färgglada.
Fast för något år sedan tog jag mig i kragen och sydde färdigt överkastet till vårt sovrum. Det hade jag hållit på med i många år då …Men det visade sig bli en parentes. Jag fortsatte mest med stickningen.
Men nu har mitt kviltintresse börjat spira igen! Det finns så mycket fint att inspireras av på nätet. Så många vackra tyger, så fina täcken, så många bloggar!
Kolla in Whipup och OhFransson, exempelvis. Där finns mycket vackert. Likaså hos Comfortstitching och Sewkatiedid.
Eller så kan man gå in på Flickr och surfa runt på bra grupper, som Vintagequilt. Där finns det inspiration...
Måste nog stilla detta sybegär i helgen …
aW.jpg)
10 kommentarer:
Vilka fina saker du har gjort! :)Och vad roligt för dina brorsbarn att ha som minne. :) Önskar att jag var lika pysslig, men jag är rädd att jag saknar tålamodet. Däremot tycks mina barn ha fått den där pyssliga genen. :)
Ha en solig och fin helg!
Kram Lotta
Överkastet är helt fantastiskt!!!
Och kaninerna ursöta.
Själv har jag ingen inspiration till något hantverk just nu... men jag har så fullt upp med krassliga Barn, så det är inget jag saknar heller.
Dock.
Jag lääääääääängtar efter att sitta ute i vårsolen, på min blå bänk mot röda uthusväggen och sticka.. DET vore najs.
Kram på dig och trevlig helg!
/Morgana
Vilket vackert överkast, fantastiskt. Och väggen i bakgrunden tog andan ur mig. Så otroligt!
Lotta - Tack. Ja, jag hoppas att de uppskattar sina kviltar. De används flitigt, så risken är att de blir utnötta innan de är gamla nog att minnas sånt. ;-) Mitt tålamod har ökat med åren, så hys hopp. ;-)
Morgana - Tack. Så tog det många år att få klart också. Nä, jag förstår om du har huvudet fullt med annat än hantverk just nu. Det kommer tillbaka. Trevlig helg själv!
Therese - Tack. Jag tycker om det väldigt mycket. Väggen är tapetserad med gamla tidningar från 1903-1967. Det var ett roligt pyssel!
Jättefia arbeten du har gjort! Önskar jag kunde lapptekniken jag också! =o)
Kära Agata, kan du inte utmana mig att sy ett helt nytt barnlapptäcke? Jag har alla ingredienser som behövs, jag kommer bara inte igång. Jag behöver en spark i ändan. Förresten hur kviltar du? För hand eller på maskin? Jag vill försöka mig på att kvilta på maskin, men jag törs inte.
Smycka - Tack. Men det finns ju så mycket på intärnät om kviltning, så det är inte så svårt att lära sig! Tyg, en symaskin och tråd är allt som behövs.
Lisa - För tusan - det är bara att köra! Själv har jag lite lappar kvar från det lilablåa täcket med stjärnor och tänkte försöka mig på ett enklare täcke med vitt som kontrast.
Här (http://heartstringsquiltproject.com/2010/03/09/in-support-of/) finns ett fint lapptäcke där man syr samman remsor i fyrkantiga block som man sedan syr samman. Det enda som är lika i alla block är mittremsan som är i samma färg och som håller ihop rutorna. Jag kommer sy ett sånt nästa gång.
Lisa - Jojustdetja, jag kviltar på maskin. Har en grej till symasinen som gör att tyget hålls på plats, men egentligen handlar det om att inte ha någon tygmatning på undertill och inte sänka ner pressarfoten utan styra allt med händerna. Sy sakta och dra i jämn fart. Först ser det för jevligt ut, men man lär sig.
Fantastiskt fint. Vissa har det och andra inte. Då är det tyvärr så att när det kommer till skapande så har jag det inte :)
Lybtar - Äsch, det är klart du kan! Alla kan! Vi har bara olika erfarenhet av skapande! Och olika stor rädsla för att ge sig på nya områden.
Skicka en kommentar