Spara och laga

Först såg jag bara en fin liten karott på loppisen. Ovanlig modell, men med en rejäl spricka. Men för 15 kronor kunde den vara värd ett köp, tänkte jag. Och när jag vände på karotten så blev jag kär. 

En gång i tiden slängde vi inte porslin bara för att det blivit en nagg eller krackeleringar. Inte ens när det blev en stor spricka slängdes Svala-karotten utan den fick en fin lagning. 

Svala från Rörstrand tillverkades 1897-1907 och har ett ljuvligt mönster. Och den här hade dessutom en ljuvlig lagning. Den fick följa med hem. 

Guld och extra allt

Två mässingsvaser (Ja, såna där fånigt små som inte går att använda till något vettigt men som finns i mängder på loppisar) och tre porslinstallrikar med matchande guldkanter och överdådig dekor blev ett kakfat.
Inte för att jag behövde ett till utan för att jag var sugen på att göra ett.

Alltsammans satte jag ihop med genomskinlig silikonfog. Det tar några dagar för den att bli helt stel, men sen håller det bra.

Nu ska jag ta och baka lite Kolakakor så jag har något att lägga på fatet också...

Kind of manisk sakletare

Påsken var rejält fin.

Fix i trädgården, god mat, umgänge med familjen och härliga cykelutflykter.

Ja, tre dagar i rad cyklade vi iväg till ett fint ställe i närheten där förr var ett sågverk med massor med hus och människor. I dag är allt rivet och borta, men i strandkantens grus ligger spåren kvar. Massor med skärvor av glas och porslin.

Trots att ingen bott där sedan 60-talet finns den här skatten ännu kvar. 

Och hela familjen blev fanatiska. Vi plockade och plockade. Och fick begränsa oss till skärvor med mönster på. De helvita lämnade vi kvar.

Kanske ska jag låta dem bli fina mönster i betongplattor till trädgården. Eller så tar jag fram dremmeln och ger mig på att tillverka smycken.

Bästa loppisen

Undrar om inte en av mina allra bästa favoritloppisar är - hemma hos min mamma.
Där finns det alltid massor med fina saker och dessutom en generös ägare som villigt delar med sig av mycket. Nu senast kom jag hem med de här finingarna! En bullig tillbringare och två stora karotter med Medicinalrankadekoren på. Visserligen i brunt, men det funkar också numera.

Det kallas ibland även för Medicinalväxter och mönstret tillskrivs ofta Stig Lindberg för Gustafsberg, men det råder lite delade meningar om det. Porslinet användes länge av olika landsting och finns säkert fortfarande i användning på olika ställen.
Men det är de äldre varianterna av porslin, där dekoren ligger under glasyren, som jag är förtjust i. 
Och det finns så många delar så jag har aldrig riktigt orkat hålla koll på det. Min samling är rätt svajig med en mängd varianter på djupa, flata, assietter och annat. Någon som vet om Gustafsbergsfabriken har koll på allt de tillverkat under åren?

Jag har ju samlat lite halvhjärtat på det här mönstret i 20 år och de första åren var jag rätt ensam om det. Men mina loppade Medicinalrankefynd har jag ju berättat om förr, både här och här och här.

Även min kärlek till stora och små skålar har jag avhandlat under åren. Då kunde det se ut så här och så här. Eller varför inte så här när det handlar om spillkum.


De fina äpplena är från vårt förlovningsträd som heter Lobo. Vinteräpplen som håller ända fram till jul, men då måste man förvara dem lite svalare och mörkare än så här.

Flott karott

Hittade den här finingen på loppis. Men locket saknas. Och vad är det för något? Har den något namn? Den saknar märkning på undersidan, nämligen.

Mer porslin

Coop kommer med ytterligare en version av sitt retroporslin som inspirerats av Stig Lindbergs färgstarka produktion. Bra mycket snyggare än den senaste versionen är det i alla fall!

Men behöver jag verkligen några fler koppar?

Mer till skåpen

Just som jag trodde att det inte skulle in något mer i muggskåpet så släpper Coop nya Stig Lindberg-muggar.

Fallande löv

Så klart! "Fallande löv" blev ju en succé, så varför inte följa upp den med nya mönster.

Nästa vecka, 49, släpps de i butik, och de lär väl säljas slut i snabb takt.

Vill Coop sedan fortsätta att ta fram fler retromönstrad muggar så tackar inte jag nej till en liten samling.




Och - nej, jag är sannerligen inte köpt. Så ingen behöver oroa sig för om jag skriver det här i utbyte mot någon liten gåva. Tvärtom sympatiserar jag starkt med det lilla upprop som ett helt gäng bloggare ställer upp på, som Underbara Clara.

Tradera-llerallera

Ovanstående koppar kommer ur serien Medicinalväxter från Gustavsberg ritades av Stig Lindberg och tillverkades under åren 1948-1976. Serien användes inom vården, och om jag förstått saken rätt så använde patienterna porslinet med blå dekor och personalen den mned brun dekor.
Jag började spara på den här serien för 15 år sedan, och då var det lätt att komma över gammalt, vackert porslin. Det som är senare producerat har dekoren liggande mer ovanpå och är vitare (och tråkigare), medan det äldre porslinet har en mer vaniljgul ton.
Nu har jag köpt in mina första bruna exemplar för att komplettera de sex blåmönstrade koppar jag redan har.

Gissa om jag blev förvånad när jag började sommarjobba inom psykiatrin några år senare och upptäckte vad patienterna åt på varje dag …

Jag har också kompletterat den ärvda servisen Zarah från Uppsala Ekeby/Gefle med åtta halvstora assietter. Nu har vi närmare 20 av varje slags tallrik (Djupa, stora flata, halvstora assietter och små assietter samt en uppsjö uppläggningsfat, skålar, karotter, kannor och såssnipa) och det är jätteroligt att kunna använda samma slags porslin även de gånger vi varit uppåt 20 personer på fest. Jag kommer fortsätta samla på mig den här serien till de når upp till hylltaket. Serien tillverkades 1952-58 och formgavs av Helmer Ringström som var en aktiv mönsterritare år Gefle porslinsfabrik.

Tänk, den här är inte ens ärvd från min mormor utan från sambons. Och jag blir ändå lika glad av den. Det är något särskilt med vackra saker som det finne en historia bakom. Och vi använder givetvis den här servisen till vardags. Ännu en orsak att köpa på sig fler så ofta man får möjlighet...