Så här i efterhand är det verkligen helt fantastiskt hur mycket tid jag kunde lägga ner framför spegeln när jag var tonåring. Morgonsminkningen tog en halvtimme. Hårfixandet (tuperande och myyycket sprej/sockervatten/raklödder beroende på tillgång) tog säkert lika lång tid. Att testa olika sminkningar och håruppsättningar kunde jag ägna många kvällar till.
Nu orkar jag ingenting mer än det rent rutinmässigt basala. Föna håret halvtorrt, mascara och bra dagar även ögonskugga. Foundation, rouge, eyeliner och annat tidskrävande har jag slutat med om det inte är partaj på gång.
Och att göra med med håret än att sätta i ett hårspänne eller hårband orkar jag oftast inte. Ibland tror jag att jag ska fläta det, men eftersom jag aldrig lyckas göra snygga flätor brukar jag snabbt ge upp och bara ha det hängande.
Dessutom vill jag känna mig säker i det jag ska möta folk i. Alltså blir jag bara allt mer osäker på hur jag sminkar mig och fixar till håret.
När blev jag så tråkigt vuxen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aW.jpg)
2 kommentarer:
Jag hade också sockervatten i håret när jag var ung och vacker. Det var verkligen en mardröm när det regnade.
/Klotter-Anna
Jo, det kan man lugnt säga!
För att inte tala om vad som hände med allt smink i form av svart eyeliner, vit foundation och ögonskugga i mängder när dropparna föll. Som en zebra eller panda såg jag ut hela tonårstiden.
Skicka en kommentar